Life - Lupple & Medi PRS

Han såg på honom men nickade.
"Jag ska vara i rummet intill. Men jag kan ta mg till er om det blir problem?" Frågade han.

Olivia satte sig ner och sträckte sig efter en bit bröd.
"Varför är han efter mig?"

Gabriel skakade på huvudet. "Du kommer inte hitta oss. Jag stannar här." Sa han och svalde hårt för att sedan titta på Olivia. "Jag vet inte, vet inte ens vem han är." Sa han sorgset.

Han nickade och åt vidare och drog sin mobil.
"Jag är rädd att han kommer tillbaka." Han såg upp från mobilen.

Olivia nickade.
"Jag är rädd att han kommer tillbaka med." Hon tog hans hand och kramade den mjukt.
"Jag borde verkligen röra mig efter frukosten."

Gabriel såg på mobilen, ryckte åt sig den och kramade sönder den med sin hand. "Den går att spåra." Sa han stressat och såg sedan på Olivia. Ville lugna henne men kunde inte.

Han hoppade till och såg sedan bort.
"Jag stannar här. Jag kan inte lämna Mi. Inte nu när hon är som svagast. Hon behöver mig. Försvinner jag krossar jag hennes hjärta."

Olivia såg på honom.
"Du är så elak! Du krossade hans mbil? Han skulle säkert göra något och de vet säkert redan jag är här. De var ju här igår!"

"Mi är stark. Hon klarar sig. Hon skulle vilja att du var trygg." Sa han allvarligt, sammanbitet och såg på Olivia. "Elak? Olivia, älskling. Någon magisk galning vill kidnappa min fru och mitt första barn. Allas väktare. Om du tycker att jag är elak, vänta bara på alla andras reaktion." Sa han och kände sig maktlös. Han kunde inte motstå magin. Han kunde inte skydda någon.

"Men vart ska jag vara å? Jag är Mis närmaste vän och..." Han såg på honom.
"Jag ska få dela evigheten med henne. Hon kommer tro jag har övergivit henne!"

Olivia såg på honom och reste sig.
"Jag förstår älskade. Vi borde ge oss avv." Hon såg på honom.
"Jag orkar inte gå upp igen. vill du bära mig?"

Han såg på honom. "Hon kommer inte tro att du övergivit henne. Om du så skulle vara på andra sidan jorden skulle hon spåra upp dig. Oroa dig inte." Försäkrade han och såg på Olivia. "Jag bär dig. "Viskade han.

Han såg på honom och nickade.
"Jag kan ta mig till stugan via portalen." Han såg på dem och nickade.
"Ses där." Han höll ringen och kysste den hårt.

"Tack älskade." Hon sträckte ut en hand mot honom.
"Jag vill att det här ska vara över så vi kan bara gifta oss."

"Inte till stugan. Vi går via skogen. Vi släpper av Olivia vid älvornas rike och tar oss själv vidare." Sa han och fångade upp Olivia i sin famn. " Jag med." Viskade han och kysste henn mjukt.