Förändrad värld Lupple & Medi

(jag tänker att halo smakar som livet på ecsstasy. Sött, gott och varmare. Men Rhiannon kanske har en fylligare smak? kanske djup med men mer mystisk smak?)

Hon vände sig om så hon låg på rygg och tittade upp mot månen.
"Tänk dig. Jag var så sjuk. och jag vet inte vad det var."


Han flyttade sig och satte sig på det tjocka bläcket och tog henne i famnen.
"Det är menat att man ska sitta här. Ser du kuddarna?"

"Ska vi hämta något att dricka? Sen kan vi kanske släcka för kvällen."

( Låter smart! )

Han nickade sakta. "Tur att du är frisk nu." Svarade han. "Rhiannon, har du någon gång känt dig såhär?" Frågade han.

Hon log stort och satte sig tillrätta i hans knä.

Jimmy skakade lite på huvudet. "Nej nej, låt oss titta på vargarna." Viskade han.

Hon funderade och hon nickade.
"För något år sedan så var jag ute. Men jag minns inte varför. Jag hade känt mig dålig och behövde frisk luft. Jag fick komma ut och jag blev bättre på någon timme eller så."

Han lade morgonrocken om henne.
"Så?"


"Det ska vi.." Hon hämtade en stol och såg på honom.
"Bättre?" Frågade hon med ett leende.

Han nickade sakta. "Jag förstår. "Sa han tankfullt. Detta är intressant. Väldigt. Han studerade henne, som med nya ögon.

"Tack för att du väckte mig." Log Aurora.

Han log svagt. "Kanske." Svarade han ärligt. "Jag är ledsen." La han sedan till.

Hon såg mot himlen och gäspade sedan stort.
"Det kommer bli en bra natt. Det här är bra."

"Du bad ju om det så varför skulle jag inte göra det? Du skulle blivit sur på mig annars."


"Varför?" Hon strök honom över håret och lade huvudet på sned.
"Jag är ju här."

Han nickade sakta. "Mycket." Svarade han.

Aurora såg bak på honom. "Jag, sur? På dig?" Frågade hon. Det hade hon väl aldrig blivit.

Han skakade lite på huvudet. "Åh jag vill inte prata om det." Sa han och kände hennes varma hand över håret. "Jag är glad att du är här." Log han ärligt.

Hon blickade upp innan hon sakta föll i sömn och kurade ihop sig i hans famn.

"Ja.. Att jag inte väkte dig." Sa han ömt occh smekte hennes kind.
"Du kan få litet temprament tror jag."


Hon fnissade.
"För jag bjöd dig hit. Jag är glad att DU är här." Hon tog hans hand och kramade den.

Aurora bet sig lite generat i läppen. Hon hade faktiskt skrikit på honom några gånger. Hon såg ned och fnissade tyst. "Ibland." Viskade hon sorgset.

Han flinade snett. "Jo jag vet att du bjöd mig." Sa han och kramade hennes hand.

"Och det är okej." Han smekte hennes kind.
"Men gör det inte till en vana. Då blir jag ledsen."

Hon såg vargarna precis utanför och skrek förtjust till.
"De är så nära..."

Hon nickade. "Jag förstår." Viskade hon.