PRS Lupple & Medi

Hon höll i honom och lät sig vaggas. Hon nickade och såg upp.
"Kan vi gå en promenad? Jag vill inte höra hans plågade rop. Det blir för mycket." Hon såg bort.
"Jag känner mig hemsk men jag orkar inte. Det sliter mig itu."

Lathan nickade sakta och började gå med henne bort ifrån huset så hon inte kunde höra men han hörde tydligt.
" Jag förstår." Viskade han och kände hur det smärtade honom.

Dorian slet i kedjorna och morrade mot Alexander. " Släpp mig." Fräste han men skrek sedan till av smärta och såg på honom. " Döda mig." bad han och hostade upp blod.

Hon höll om hans arm och gick vid hans sida.
"Jag är så trasig. Jag vill bara hjälpa honom. Han är min blivande man. Jag måste kunna hjälpa honom på något sätt." Hon såg upp på sin pappa oc svängde vid ett hörn och pekade mitt en snabbaffär.
"Har du något emot att vi går in?"

Lathan svalde hårt och nickade. " Det du kan göra är att vara säker för honom." Viskade han och följde med in i affären och såg sig omkring.

Alexander torkade försiktigt bort blodet och ryckte loss hans skjorta och såg på hans kropp, han kunde se hur förgiftningen spred sig.
Han tog upp en silverkniv med en handske och skar upp hans ena arm och lät blodet sippra ned i en hink. Snittet fick Dorian att skrika högre och försöka rycka sig loss, men det var lönlöst.

"Jag vet." Hon såg på honom och tog upp en korg och lade ner lite godis och läsk och såg på honom.
"Kan du betala? Jag tog inte direkt med mig pengar." Hon log svagt och snörvlade.
Hon lade även ner ett kort och drog efter andan.
"så jag känner mig klar." Hon gick mot kassan och killen började att skanna varorna.

Lathan nickade sakta och log. "Såklart." Sa han och följde efter henne när hon vandrade runt och väl framme vid kassan så betalade han när det var dags. " Okej." Sa han och log svagt mot henne.

Alexander såg hur förgiftningens märken försvann lite granna och log- detta skulle fungera.
" Varför torterar du mig?" Morrade Dorian och blängde på honom.

Hon tog emot kassarna och började gå tillbaka till huset och hon svalde.
"Jag vill inte bara lämna honom. Jag tänker åtimståne göra något fint. Sen kan jag åka." Hon svalde.
"Det tar ju nästan en dag att åka hit." Hon såg över hans rygg och skakade på huvudet.
"Vem tror du har tagit sig in?"

" Det kommer han uppskatta. " Sa han leendes och började gå mot huset men stannade upp. Skriken. Han slöt sina ögon en stund innan han öppnade dem och började gå.
"Tagit sig in? hur menar du?" Frågade Lathan och la en arm omkring henne.

Alexander såg sorgset på Dorian och kramade hans hand sakta. " Jag hjälper dig." Försökte han förklara men det vägrade Dorian att lyssna på.

"Hur annars ska han ha fått giftet i sig?" Hon lade huvudet på sned och gick mot huset och suckade. Hon kunde snart höra skriken.
"Jag vill vara inne. Även om det är som knivar så vill jag vara nära honom." Hon såg på honom och log svagt.
2Så fort han har somnat kommer jag att smeka hans panna, sitta vid hans panna och viska tröstande ord."

Lathan funderade lite, bet sig i läppen. " Om någon kommit in är det människor, jag tror dock att de har riktat in sig på vissa blodleveranser som de misstänker går till vampyrer- men allt får vi svar på inom sinom tid." Sa han och klev in i huset när de var framme.
" Du får vara inne." Viskade han och log svagt. "Ditt val." Sa han och nickade sedan.
"Det kommer han uppskatta." Sa han ärligt.