Life - Lupple & Medi PRS

"Jag är här." Olivia började gråta och Ethan vaknade.
"Jag kan släppa ut dig." Han såg mot dörren.
"Olivia kommer ställa en fråga och du ska svara på den. Det är för att vi ska förstå att du inte är en ond magisk varelse som han skickar efter." Han såg på Olivia.
"Vad ska vårat barn heta?"


(Honey,. Hon vill ha 'naturliga' namn)

Gabriel blev helt kall i hela kroppen. "Öppna nu." Morrade han och kastade sig mot väggen. Den där...gestalten hade varit här. Han ville förvandla sig och riva upp stenväggen men det de sa var rimligt. Han svalde hårt och samlade sig. "Honey, vår dotter ska heta Honey. Ett naturligt namn. " Viskade han mot väggen och svalde. "Hon är efterlängtad." Fortsatte han.

Ethan reste sig och öppnade dörren. Han såg på Ethan och hjälpte Olivia ut.
"Jag måste stänga efter mig eftersom Mi sover." Han stängde efter sig.
"Jag valde att göra så för vi visste inte."

Olivia såg på honom och gick fram.
"Jag blev så orolig." Viskade hon och årar började rinna.

Gabriel såg Olivia komma ut från rummet. Hon verkade oskadd, skakad men inte skadad. Han omfamnade henne så fort han fick chansen och höll henne tätt intill sig. "Jag...jag kunde inte." Viskade han. "Komma tidigare. Jag är ledsen." Fortsatte han sorgset. "Höll Mi dig säker?" Frågade han och såg på henne.

Hon så på honom och drog handen genom hans hår och hon darrade. Tårar började rinna.
"Hon höll mig säker. Han hotade att få dig att döda hela byn. Jag var så nära att ge efter. Jag var nära att öppna dörren för honom." Hon såg på honom.
"Snälla lämna mig aldrig igen."

Han höll henne tätare intill sig och drog in hennes doft. Försökte att samla sig själv för att kunna trösta henne. "Jag är glad att du inte gav efter älskling. Du är...alla andra kan försvara sig på ett annat sätt." Viskade han och pussade henne på huvudet.

Hon såg upp på honom och skakade sedan på huvudet.
"Alla förutom jag." Hon såg på honom igen.
"Så ikväll ska jag vara här igen eller är fullmånen stark fortfarande?"

Gabriel såg på henne och svalde hårt. "Jag...vi behöver ha möte. Med alla ledare." Viskade han. "Vi behöver berätta allt som skett." Fortsatte han och såg på henne. Torkade hennes tårar. "Blev Mi påverkad av honom? " Frågade han.

"Åh. Självklart." Hon nickade och såg över axeln.
"Jag fixar mötet för imorgon. Ikväll blir du varulv igen? Mi vaknar inte eftersom hon behöver samla krafter. Jag vet inte om hon blev det men jag blev det. Det var som om någon hade satt trådar i mig och styrde mig som en docka."

Gabriel nickade sakta. "Imorgon." Viskade han och såg på henne. "Jag vet precis hur du menar. Jag kände likadant. Han ville veta vart du var. Som tur var kunde jag inte skifta och berätta för honom. Men sedan listade han ut vart du var ändå." Viskade han.