Förändrad värld Lupple & Medi

"Nej ta inte ut den. Jag vill inte bli stucken igen." Hon såg på sin arm och lade huvudet på sned.
"Men hur?"

"Okej. Då låter vi den vara kvar." Log han och började sedan koppla ur droppet och allt annat. Men lät infarten vara kvar och tejpade över den för att den skulle hålla sig på plats. "Jag har ingen aning Rhiannon. Men det verkar ha gjort dig frisk." Log han.

"Så jag kanske ska sova ute varje kväll? Även när det stormar så dant?" Hon skrattade och skakade sedan på huvudet.
"Nej inte det men jag ska se efter hur imorgon."

Rafael såg på Alexander, hur kunde han vara så lugn? Han var glad över att hon verkade må bra. Livrädd över vad hon verkade vara. Vad betydde det? Alexander skrattade. "Vi ser imorgon." Log han.

Hon klappade på platsen intill sig och drog upp täcket till hakan.
"Skulle du ligga vid min sida?" Frågade hon och såg på honom.

Rafael la sig varsamt ned och såg på henne. Förundrad, men rädd. "Mår du verkligen bra?" Undrade han mjukt.

"Jag mår bra faktiskt. Inte mått så här bra på många år tror jag." Hon lutade sig mot honom.
"Känner mig som ny"

Han nickade sakta. Det lät ju positivt. "Det gillar jag att höra." Log han glatt.

"Och jag längtar tills du får dricka av mig." Sa hon och smekte hans kind.
"Det är nog en bra sak." Hon lutade sig närmare och blickade upp.
Pekade och suckade.
"Varför känns det så bekant då?"

Han smekte hennes kind sakta. "Dina värden var ju bra." Viskade han mjukt.