PRS Lupple & Medi

Hon nickade och svalde, reste sig och gick ut i vardagsrummet där hon sjönk ner på soffan och stirrrade in i teven.
"Jag är så orolig för honom. Måste jag verkligen åka?" Hon såg oroad ut.
"Jag är inget hot."

Alexander följde efter henne och satte sig i soffan och bäddade försiktigt ned henne. " Jag förstår att du är orolig och jag lovar att ringa dagligen med uppdateringar och så fort han kan prata så kommer han ringa dig." Sa han ärligt och skakade på huvudet. "Du är inget hot, men du är i fara- när han väl vaknar upp kommer han vara så törstig- det kommer bli våldsamt. " Sa Alexander sorgset.

Hon drog åt sig filten och torkade bort tårarna och snyfftade.
"Jag hörde honom. han .." Hon nickade bara och slöt ögonen.
"Men om jag kan få kyssa honom innan jag åker. Det är mitt ända krav." Hon hajade till och satte sig upp.
"Vänta et tag." Hon hostade innan hon drog fram mobilen.
"Kan du Hoshis nummer?"

Alexander nickade sakta. "Han sover, du kan vila hos honom innan du åker om du så vill." Sa Alexander men hajade sedan till han också av att hon gjorde det.
"antagligen- hur så?" Frågade han och tog upp sin mobil.

"Jag kom bara och tänka på en sak. du sa han blir galen av törst. Som en nyfödd? Det var varit en hel hop med nya vampyrer. Eller är de verkligen nya? Alexander." Hon såg oroat på honom.
"Har jag tänkt fel?"

Alexander tittade på henne och det hon sa verkade vara svaret- nyckeln.
" Det är en fråga vi måste ställa oss, är de verkligen nya vampyrer?" Sa han och började tänka. "Men samtidigt, då måste någon hjälpt dem men sedan gett upp." Sa han oroligt.

"Det är det jag menade. Om de verkligen var nya." Hon såg oroad ut.
"Om jag har rätt så undrar jag hur de kom in." Hennes hjärta hade ökat och hon såg sig om.
Hon såg på Alexander.
"Så vad tror du? Skapa en galen vampyr för at visa att man inte kan lita på dem?"

Alexander tog hennes hand och kramade den. "Andas." Viskade han och tog själv några djupa andetag. " Det är en extremt bra plan- skapa tillräckligt många mord, tillräckligt många galna vampyrer och detta kommer sprida sig. " Sa han och svalde hårt. " Du måste verkligen åka hem." Sa han allvarligt.

Hon tog några djupa andetag och sjönk ner och slöt ögonen.
"Så de vi såg var inte nya. De var bara förgiftade." Hon nickade och slöt ögonen.
"Jag.."

Alexander skakade lite på huvudet. "Antagligen inte." Sa han sorgset och kramade hennes hand. " Det kommer inte hända Dorian, vi kommer vaka över honom och vi kommer bota honom." Sa Alexander i en bestämd ton, för han insåg att han själv verkligen behövde tro detta.