PRS Lupple & Medi

"Men han verkade konstig typ av duschen." Hon så på Alexander.
"Han var typ visen redan innan." Hon tog emot ringen och hängde den på sin kedja och snyftade.
"Jag vill inte att han ska dö."

Alexander nickade sakta. "Efter duschen." Sa han och funderade. "Jag har ingen aning om vad duschen har för roll jag vet däremot att blodet är fullt med små små träflisor." Sa han oroligt och gav över påsen till Lathan som också började studera den.
Alexander såg på Willow och tog hennes händer och kramade den mjukt. "Han kommer inte dö." Viskade han och började fundera. "Det är träflisor i hela hans kropp, de färdas med blodet. Hur sjutton får vi ut dem? " Frågade Alexander, mest för sig själv. Han tänkte högt. "Vatten? Kan det vara heligt vatten?" Frågade Lathan fundersamt. "Någon vet att vi är här och vill försvaga oss." Viskade Lathan, men denna gången på latin.

Hon såg upp på Alexander och snyftade svagt.
"ja." Hn reste sig och tog sig loss.
"Jag ska göra iordning något att dricka. Så jag kan tänka på annat." Hon försvann och on ställde sig vid spisen och såg ner på plattan med en tom blick.

Lathan följde henne med blicken och svalde hårt. "Vi är inte säkra här, borde vi åka hem?" Frågade han och Alexander reste sig upp.
" Jag vet hur vi ska få ut träflisorna, vi måste blöda ut honom." Sa Alexander lågt och Lathan svalde hårt. " Det skulle kunna döda honom." Sa han tyst och reste sig han också.
"Vi måste ha blod, massor av blod som han kan dricka efter." Viskade Lathan och gick in i köket och hämtade några dunkar. Han gick ut med dem för att sedan börja jaga.

Alexander gick försiktigt ut till köket och såg på Willow. "Vi har ett sätt att få bort träflisorna. Men det kommer göra honom svagare och törstig- otroligt törstig och det kommer ta tid. Hans prioritering är dig, vill du att Tristan ska hämta dig eller Maria så du kan vänta på oss hemma i Italien?" Frågade Alexander och höll hennes ena hand mjukt.

Hon hade lyckas göra choklad och hon satt och drack när Alexander kom in i köket. Hon såg skräckslaget på honom och svalde.
"Kan jag inte stanna? Jag.." Hon ställde er sin kopp och satte händerna för ansiktet.
"Om det är säkrast så ja. Jag vill åka hem." Hon såg ner på Dorians ring.
"Och vi som skulle handla julklappar."

Alexander satte sig jämte henne och smekte hennes rygg sakta. " Din säkerhet är det viktigaste för honom, det vet du." Viskade han och nickade sakta. "Jag ordnar med det." Sa han och suckade lågt. " Ni kommer hinna handla julklappar, bara inte här- inte nu." Sa han försäkrande och tog sedan upp sin telefon och ringde upp Maria.

Hon rörde vid Dorians ring medan tårarna rann. Hon lutade sin kropp mot Alexander och grät tyst. Hon var så orolig. Smärtan gorde så ont.

"Alexander vad har hänt?" Maria lät stressad och svalde.
"Hur mår Dorian?"

Alexander la en arm om Willow och hörde Maria, han hörde att hon var stressad.
" Du och Tristan måste ta ett plan hit, hämta upp Willow. Dorian är försvagad." Sa han och svalde hårt. "Jägarna, de vet att vi är här." Viskade han och slöt ögonen en kort stund.

"Jag kommer så fort jag kan." Hon lade på.
Willow såg upp på honom och blinkade bort tårarna.
"Men flisor? Hur har de hamnat i blodet?" Hon skakade på huvudet och drack men gjorde en grimars. Det var inte lika gott. Hon såg sedan bort.
"Jag hinner vila innan de kommer antar jag."

Alexander la ned telefonen i fickan och smekte Willow över bakhuvudet. " De kommer så snart de kan." Viskade han och svalde sedan. "Blodet, han har druckit blod med flisor i- utan att märka det. " Sa han lågt. " Ingen aning om hur de kommit dit- men de kan ha förstört många olika blodpåsar. " Sa han som en tanke och nickade sedan.
"Du hinner vila." Sa han och log svagt, men det syntes knappt. "Vart vill du vila?" Frågade han.