PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och snyftade men vände sig om och hottade en penna och målade en kors på dörren och låste in sig och kravlade ihop sig och såg ner. Tårarna rann ner.
"Åh älskling."

Ganska snart, även om det kändes som timmar så slogs dörren upp och Alexander kom in med Lathan i släptåg. De båda såg förfärat på Dorian och han kastade sig mot dem- det nästan brände i hela kroppen.
Lathan var dock snabb och ryckte av honom ringen och han föll ihop.
Ganska snart befann dig sig inne i ett mörk rum och Alexander undersökte honom noga.

Lathan letade upp Willow och knackade försiktigt på. " Mitt barn, du kan komma ut nu. Vi är här." Sa han och såg sedan på handen och rös av smärtan- kors.

Hon hade hört honom utanför hon grät och höll upp korset ifall dörren skulle brytas ner. När hon hörde Lathans röst öppnade hon dörren och kastade sig i hans famn och brast ut i förtvivlan.
"Jag är så rädd. Han mår inte bra." Hon hulkade sig.
"Jag."

Lathan fångade in henne och höll om henne i en beskyddande kram. " Alexander kommer reda ut detta." Viskade han försäkrande och smekte henne över håret.
"Jag är så ledsen över att du var här själv när det blev så tokigt." Viskade han och vaggade henne lite.
" Lite choklad kanske så kan du gå in till honom sen om du vill, han sover. " Viskade Lathan.

Hon skakade på huvudet.
"Nej jag vågar inte. Han sa åt mig." Hon såg upp och svalde hårt." Lathan vad tror du har hänt? Är han okej?" Hon såg sig om och pressade sig närmare honom.

Lathan nickade sakta och smekte hennes rygg tröstande.
" Okej du behöver inte. " Viskade han lugnande och bar försiktig upp henne och gick in till biblioteket och satte försiktigt ned henne i soffan och satte sig sedan bredvid henne. " Jag vet inte, jag har aldrig sett något liknande men Alexander kommer lista ut det." Sa han lugnande och hoppades innerligt att det var sant.

Hon lutade sig mot honom och såg upp på honom.
"Tack." Hon kröp ihop och svalde.
"Han var så svag. Han såg.." Hon svalde och drog åt sig en filt medan hon såg ner.
"Jag borde ...."

Han la ena armen om henne och bäddade försiktigt ned henne under filten hon drog till sig. " Allt kommer gå bra kära du." Viskade han och gjorde en snabb check på henne- hon var inte skadad- bara skakad.
" Du borde ingenting, försök samla dig." Viskade han och pussade henne på huvudet lätt och såg upp när Alexander kom ned.
"Han är förgiftad. " Sa Alexander och satte sig på en stol framför soffan- framför dem.
" Trä, men jag förstår inte." Sa Alexander och Lathan tittade förvirrat på honom. "Trä?" Frågade han oförstående.
"Willow, vad händer precis innan du ringde mig?" Frågade Alexander och såg på henne. " Detta är väldigt viktigt. " Sa han lågt, ömt men också allvarligt.

"Han skulle ta blod men han såg så dålig ut. Han var bra innan han duschade." Hon snyftade och hostade till.
"Mår han bra??" Hon såg oroat på honom och rörde vid sin ring.
"Kan jag få hans ring? Jag vill hålla den säker för honom." Hon såg på dem båda och hon darrade.

Alexander nickade sakta. "Tack Willow, det är väldigt hjälpsamt." Sa han och reste sig upp och hämtade en blodpåse och gick tillbaka. Han satte sig ned och tände ett skarpt ljus mot påsen och studerade den, noga och länge.

Lathan såg på Willow och kramade hennes hand sakta och plockade sedan fram ringen ur sin ficka. " Du kan hålla den säkrast av oss alla. " Viskade han och höll fram ringen mot henne.