Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu sträckte lite på ena armen och kollade sedan upp i himeln

Cassandra tittade på farao och sade:
- Hur är det? Är Ni trött?

Atmeu såg på henne och sa.
- Nej, då, inte alls.
Är du?

Cassandra log och skakade på huvudet:
- Nej, för mig är det lugnt.

Atemu nickade och sa.
- Okej, bra.

Cassandra nickade och gick avslappnat vidare.
Efter ytterligare en stund gnäggade en häst till. Cassandra spände sig lite grann, men var betydligt lugnare än förra gången. Hade hon överlevt då borde hon väl kunna överleva nu?

Atemu log lite men fortsatte gå.

Cassandra gick lugnt vidare

Atemu hoppades faktiskt att hon en dag skulle kunna rida som vanligt igen.
För det hände vissa gånger att de behövde med sig de mindre rankade tjänarna också, och då behövde de kunna rida.
Men just nu skulle det inte gå med henne.

Cassandra fortsatte gå och betraktade samtidigt Flisan. Hon var faktiskt en fin häst med lite vita fläckar överallt.