Lost life (PRIVAT)

Han hörde Faya recitera orden och han såg att markeringarna på Scarletts kropp började sprida sig.
Hennes kropp var helt röd när han hörde Faya tystna och alla väntade med spänning.
"Det är klart" hörde han Faya nästan viska

Hon ville skrika. Det gjorde så ont. Rösterna var som att höra under vatten. När smärtan äntligen slutade så försökte hon öppna ögonen.
"mamma.." Viskade hon och försökte röra sin ena hand.

Han hade burit henne in till sitt sovrum och lagt henne på sängen. Hon levde, men det var bara knappt.
Han satte sig på en stol brevid sängen och väntade på att hon skulle vakna.

Hennes sår hade blivit omhändertagna och hon sov lugnt.
Någon timme efter så öppnade hon ögonen och hon såg sig om. Hon var riktigt svag.

Han hade varit i djup fundering när hon långsamt hade öppnat ögonen.
"Scarlett"
Hon var riktigt blev och såg väldigt uthärdad ut. Han reste sig upp från stolen och satte sig istället på sängkanten.

Hon ryckte till och såg skrämd ut. Hon försökte sätta sig upp men hon hade ingen ork.
"Låt mig vara. Jag vill inte sa jag.." Hon hade inte märkt att hon låg i en säng ännu.

Han log lite mot henne. Hennes röda hår var utspritt och låg som en gloria runt hennes huvud.
"Scarlett, ceremonin är redan gjord. Du behöver inte oroa dig"

Scarletts ögon blev stora när hin förstod och hon började vrida sig
"NEJ" kved hon medan hon försökte ta sig upp.
"Ingrid!" Kved Scarlett tyst

Han blev ilsken när han hörde hennes namn. Hur kunde hon förråt honom.
"Ingrid kan inte hjälpa dig"
Han tryckte ner henne igen.
"Ligg still. Du behöver vila."

Scarlett kunde känna det mjuka kuddarna pressas mot henne och hon slöt ögonen.
"jag har så ont. Jag vill ha något som hjälper mot smärtan."