Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape såg på Tess och i hans afnsikte som kom färgen allt mer tillbaka och hjärtat började långsamt slå starkare i hans bröstkorg och hans andning blev mer och mer jämn och han fick nu fram ett svagt leende och knäppte nu Tess,s hand med lite mer styrka.

" jag är här Sev" sa Tess och log till mot honom.

Snape såg på henne knäppte hennes hand igen.


(Den kan ju börja vibrera nu kanske, om du vill)

Tess kände hur ringen började vibrera.
" Han svävar inte mellan liv och död längre" sa hon och tårarna rann ner för hennes kinder.

Harry log och Minerva och Poppys ögon började vattnas och Poppy sa.
- Du envisa man, du är tydligen för envis för det mesta.

Tess pussade Sev på pannan.
" Åh Sev" sa hon tyst.

Snape såg på henne och knäppte hennes hand igen och Poppy sa.
- Men såren på hans hals kanske inte läker elt eller blir fula ärr.

Hon började känna honom över armar och ben och rygg och han reagerade lite på ryggen och hon sa.
- Han är lite öm i ryggen också men det går nog över.
Men vi måste å honom till en varmare plats.

Minerv nickade och sa
- Och jag måste kontakta ministeriet om det där minnet.

" Han lever det är allt jag bryr mig om" sa Tess och kollade ner på Sev.

Poppy log och fick fram en bår och fick över Snape på den och fick den att sväva och sa.
- Vi går upp mot slottet.

(Om du vill så kanske vi kan hoppa till typ han tar sitt första steg efter attacken, eller så)

( Visst)

Tess gick vid Sevs sida.