D.A:s rollspel

jag släppte blicken från Joe och kollade på trolldomsministern gick självgott in men ändå med en orolig blick. jag satt mig upp och försökte skaka liv i Joe.

när den delikata frukosten var slut kom jag på mig själv med att sakna Joe. Hade blivit beroende av min snälla kusins närhet.(Inte kär, som en vän eller bror)

Jag skakade lite löst i Joe, men han vände bara på sig och hans lugg åkte för ögonen.
Han behövde förmodligen sova så jag lät bli att försöka väcka honom mer.
Jag kollade bort mot Luna som jag fortfarande inte kände igen på grund av hennes hår. Hon såg bekymrad ut. Jag ville gå och fråga hur hon mådde men då skulle förmodligen Joe vakna, eftersom sängen var trång.

Jag vaknade lite senare av ljud ifrån rummet. När jag öppnade ögonen så möttes jag av en syn som överaskade mig väldigt mycket, där i mitten av rummet stid den j*kla trolldomsministern. Jag satte mig up och litade mig lite mot Draco för att viska i hans öra. "Vad har hänt? Vad har jag missat" viskade jag förvirrat.

"Inget speciellt, h*n (jag vet inte vad för könsidentitet eller pronomen trolldomsministern har här, så tell me) har bara stått där," viskade jag tillbaka.
Jag tyckte inte om trolldomsministern. Jag tyckte inte om trolldomsministeriet över huvud taget.

Mitt humör blev inte precis bättre när hon, trolldomsministern kom in. Kelly Mcmuffin hette hon. Jag gillade henne verkligen inte.

"Ok, tack men undra varför" svarade jag honom och satte mig upp vanligt. Innan jag kollade bort mot ministern misstänksamt och suckade inombords.

Jag slog långsamt upp ögonen, men till ingen glädje. Trolldomsministern stod framför min säng och granskade mig. När hon såg att jag var vaken sken hon upp.
"Goddag fröken Lupin, dina föräldrar jobbar med mig. Namnet var Kelly" la hon till. Jag rös av avsky, jag hatade Kelly!

-hi,hi...mmmhm! "sa" ministern med sin vanliga urfåniga röst. Jag tänker relegera er..hmmm.
-VA!!!!!! Utropade alla ursinnigt på samma gång.

Jag kollade surt på henne. Kunde hon inte säga något istället för att stå där?
Det kändes obehagligt att ha henne i närheten eftersom hon väldigt ofta diskriminerade folk som sågs som "mindre normala" och av någon anledning tog jag åt mig ibland av vad hon sa.
Jag slängde en orolig blick på Joe och sen kollade jag surt på henne igen.