Prs. Tonksklubbsfamiljen[swe]prs.

Azia

Jag gick långsamt nerför trappan. Jag mindes hur det hade varit för bara några månader sedan. Alla sprang omkring och var glada. Kaos, men på ett mysigt sätt. Nu var det inte så längre, den där branden förstörde allt. Den dödade pappa och den slet sönder vår familj. Jag snyftade till och strök bort en tår. Huset var fortfarande inte reparerat, utan pappa orkade vi inte ta tag i det. Utan pappa kunde vi ingenting.

(EDIT: SIDA 60!! ♥)

Will
Jag vaknade denna morgon med svart hår. Bredvid sängen hängde en kostym. Jag satte på mig kostymen och gick långsamt ner för trappan. Varför skulle det hända just oss?

Josse —
Ädom andra som var metaformagusar kunde färga sitt hår temporärt, men jag tänkte ha det permanent. Jag sparkade en bok som måg på mitt golv innan jag gick ner med slitna, svarta jeans och en svart tröja.

Jag kollade mig i spegeln. Jag hade en blå klänning. Färgen för sorg, färgen för tårar. Den var vacker med en rosett i bak. Mitt hår låg i en fläta runt mitt huvud. Varför var hann död?

Josse —

Jag klampade ner för trappen. Alla grät eller hade tårar på kinderna, alla förutom jag. Jag ville visa mig stark, vara stöttepelaren för familjen.

Azia

Jag hörde Josse komma nerför trappan, men fick en chock när jag såg henne. Hon var klädd i svarta kläder, hade svart hår och massor av svart smink. Hon såg... mörk ut. Jag drog henne med mig in i köket och tog henne hårt i armen.
"Sådär kan du ju inte se ut på en begravning!"

Josse —

Jag tittade tomt på henne.
"Jo, det kan jag" sade jag med ihålig röst och gick därifrån.

Azia

Jag ville springa efter henne, men gjorde det inte. Jag kände att vår familj höll på att spricka totalt, och det skrämde livet ur mig. Jag knöt mina händer för att de skulle sluta darra, och gick till skafferiet på jakt efter något att tröstäta. Det hade jag gjort alldeles för mycket på senaste tiden, men jag intalade mig själv att jag bara skulle äta lite. Jag drog fram ett kexpaket och stoppade det första i munnen. Det smälte på tungan och innan jag förstod hur det gick till hade jag ätit hela paketet.

Josse —

Jag fick dåligt samvete och skulle gå tillbaka.
”Azia, tröstäter du?” Frpgade jag försckräckt när jag kom fram till köket.
Detta funkar inte längre, vi måste till en familje-terapeut!

Azia

"Nej", mumlade jag och försökte gömma det tomma paketet bakom ryggen. Tårarna brände bakom ögonen och jag backade tills jag stod tryckt mot skafferiet. En ofrivillig snyftning undslapp mig.