prs med ingetledigt

Jag kröp ihop intill honom och blundade.

( Kan han typ inte vara som en gentleman nu när hon är sjuk och han får inte vara smittat)

(Okej visst) (skarem till skolan imorgon iaf eller?)

Hennes andetag blev tyngre och tyngre och när jag till sist trodde att hon sov smög jag försiktigt upp. Jag kunde fortfarande inte få bort bilden när min hand träffade hennes kindben från mitt huvud. Sen kom skamkänslorna, som alltid när jag slog någon så blev jag konstigt lugn, jag hade från början inte ens tyckt synd om henne.

( Nej)

Jag öppnade försiktigt ögonen och kollade på honom.
- Vart ska du? frågade jag och satt mig upp.

- Öh, till köket. Vill du ha något? Frågade jag.

Jag skakade på huvudet.

Jag nickade.
- Stanna här, sa jag och gick ut till min mamma i köket. Lika bra att få det avklarat.

Jag kröp ner i sängen och drog täcket tätare intill mig.

- Okej mamma, säg vad du måste, sa jag och kollade på henne.
- Va-varför? stammade hon fram.
- Därför att jag älskar henne, svarade jag och rodnade.
- Så du menar att det inte kommer bli som förra gången? sa mamma skeptiskt.
- Ja, jag lovar.
- Bra, för i så fall skulle du inte vara min son längre, svarade hon och gick.

Jag hade smugit efter honom och hört allt dom pratade om.
När hon hade gått gick jag in i köket.
- Vad menade hon med som förra gången? frågade jag och tog stöd mot väggen för att inte ramla ihop i en hög på golvet.

- Vad gör du här? Du måste vila kom, sa jag och började gå mot mitt rum.