The rich man's daughter(PRS)

Hilde tog emot brödet och började ivrigt äta, slet i brödet. Hon var utsvulten och all värdighet hon haft var som bortblåst. Lance hjälpte henne sedan upp, hon lutade sig mot honom men okade knappt gå. Den sista biten fick Lance bära henne, då den förra Hilde skulle protestera sa denna inget. Att säga att de var man och hustru? Nödvändigt kanske, hon hade inget mot om Mona tog honom, hennes kärlek var död.

Mona var tillslut hemma igen, hennes hem var nu en stor herrgård omringad av en stor och vacker trädgård. Det fanns tjänare här och där som gjorde olika sysslor och hennes man var ute och jagade med några vänner.
Hon tog sig ur vagnen med hjälp av kusken och tog sig sedan snabbt in. Hon sa till en av tjänarna att göra iordning två rum till ett par, den regeln som var i hemmet var att manliga och kvinnliga tjänare inte fick sova i samma rum även om de var gifta.
Sedan tog sig Mona upp till sitt och hennes make Johns rum. Det var stort och överflödigt. Hon tog sig fram till spegeln och fixade sin frisyr, hon var tvungen att se bra ut, hon var fru till en lord.

De befann sig nu utanför köksgången och Lance frågade efter plats för dem båda. Hilde stod halvt lutad mot honom och såg ut att slockna vilken minut som helst. En tjänare sprang för att hämta frun men de lät dem vänta ute. De var båda smutsiga och fulla med löss och något sådant kom inte in genom dessa dörrar. Hilde hörde viskningarna då de väntade, att det syntes vad hon var för en och att hon bar på en horunge. Hilde kröp ihop och la armarna om sig, hon orkade inte hålla sig på benen mer.

Mona hade precis bytt till en klänning som var mer bekväm att ha i hemmet, den var dock ännu finare än den andra. Hennes make ville att hon skulle bära den. Den var täckt av broderier och urringningen var kraftig.
Då en tjänare kom och kallade på henne följde hon efter och kom ner. Hon försökte se likgiltigt på Lance och Hilde, som om de inte kände dem. "Släpp in dem, ta dem till ett varsit rum och ta hand om kvinnan, ge de rena kläder och lussmedel" sa hon innan hon försvann igen.

Lance och Hilde togs hand om, det vill säga Lance skötte allt själv och var snart renskrubbad och lusfri samt i nya kläder. Medans Hilde fick hjälp, som hon inte hade ork kvar längre, likgiltig i vad som hände. Hon skrubbades ren och blev lusfri och lades sedan i säng, en tjänare skickade efter en doktor hennes tillstånd var oroande.

Mona tog sig till henne och hennes mans sovrum igen och stannade där tills hon hörde tjänarna springa och dörren smälla. Hennes man var hemma med sitt jaktsällskap. Hon tassade ut ur rummet snabbt och stannade utanför en dörr där hon hoppades Lance var. "Lance" viskade hon mot dörren. "Möt mig i trädgården efter middagen" bad hon innan hennes man kom gående i korridoren. Han drog Mona intill sig och kysste henne hårt innan han la armen om henne och drog med henne mot matsalen. Hennes make var gammal, gråhårig och smal och lång.

Lance hade hört hennes ord men befann sig nu inne hos Hilde som låg och stirrade upp i taket med oseende blick. Doktorn hade varit där, Hilde var långt framskriden och skulle föda inom några dagar. Om hon eller barnet skulle överleva var oklart, men hon var bara en tjänare och de fanns det gott om, dock gick han till matsalen för att meddela detta till herrskapet och kanske få i sig en matbit med.

Mona var i matsalen nu och hade redan ätit upp, hon hade ingen aptit längre, men hon åt tillräckligt mycket för att inte tappa vikt. Då hon såg Lance komma in i matsalen sneglade hon försiktigt mot John innan hon reste sig och tog sig fram till honom. "Vad är det?" sa hon lågt och försökte så på honom som man skulle se på en tjänare.

(Det var doktorn som kom, men vi tar Lance nu xD)

"Hilde" sa han bara och hur mycket han älskade henne var det Hilde han var orolig för nu. Mona hade han här livs levande, men Hilde? Han såg underdånigt ner i marken.
"Hon är döende, jag når inte fram till henne, snälla hjälp henne." bad han lågt och gjorde sedan en graciös bugning, en sådan som adelssöner lärde sig.

(Okej xD)

Mona skulle precis säga något då hennes man kom fram. "Vad är det?" sa han och såg nedvärderande på Lance. För att verkligen visa att han ägde Mona kysste han henne hårt igen innan han släppte henne. Mona såg ner hon med. "Inget, jag ska bara gå och se till över tjänarna och så går jag till vårat sovrum" mumlade hon och började sedan sakta gå ut ur matsalen.

Samtidigt, nu i den mörka staden gick några sorgliga figurer längs gatorna. Fångar som släppts fria. Fängelset hade varit överfullt, och alla de som bara hade stulit och slagits släpptes fria. En av dem var Edward. Mager och med tom blick tog han sig fram, villrådig om vart han skulle ta sig.