Prs(Elinthemagicwitch)

Lei skakade på huvudet. Hon blundade och försökte lugna sig, trycka ner rädslan. "Bara...sluta!" viskade hon tyst.

Texas satte sig upp tillrätta.

" Förlåt.., sa han tyst

Han tittade ner i golvet.

Lei drog en filt om sig och flyttade lite så att han skulle få plats i sängen. "Kom!" mumlade hon sömnigt och blundade. Innan hon visste ordet av det sov hon, tyst och lugnt.

Texas la sig inte, trots att det fanns plats i sängen. Han skämdes och kände sig illa till mods. Tänk om Lei hatade honom nu. Tänk om han hade sabbat allt.

Han la sig ner på golvet.

Lei sov inte särskilt länge den natten, hon vaknade flera gånger av mardrömmar och kände sig sur och ledsen nästa dag.

Texas låg och sov på golvet. Han sov oroligt och började snarka igen. Snarkningarna ekade i rummet.

Lei satte sig upp och betraktade Texas i tystnad. "Sluta snarka!" väste hon. Hon klädde sig och sjönk ner på golvet bredvid Texas. Lei tänkte på kvällen, mindes tydligt hans läppar mot sin mage. Det hemskaste, underbarasta hon någonsin upplevt - i alla fall som hon kom ihåg. Hon ryste lätt.

Texas höll på att vakna. Han slutade snarka och andades tungt. Efter ett tag vaknade han bredvid Lei.

" Hej, mumlade han.

Lei blickade ner på Texas och nickade kort. Hon slog armarna om sig själv och gjorde sig så liten som det gick.

Texas tittade empatiskt på Lei, han kom ihåg kvällen innan.

" Lei... förlåt, sa han tyst