LotR-roll mellan amanda1104 och sanna1324567

Tara är inte trött, vilket hon än en gång verkar vara väldigt ensam hon. Hon lyssnar istället på sången som alverna sjunger i Gandalfs ära.
"Vad säger de om honom?" frågar Frodo.
"Jag slår vad om att de inte säger något alls om hans fyrverkerier!" säger Sam och reser upp. Han börjar diktera en vers, men sätter sig sedan igen. "Nej, det ger dem inte rättvisa på långa vägar!"

Mina ler mot hoberna och försöker sedan hålla tillbaka en gäspning. Hon har besökt alvstaden innan men det var länge sen. Hon hade faktiskt fått en vän då men hon tvivlar på att han mins henne.

Tara sitter med benen i kors och ser alver som hon känner gå förbi, men hon reser sig inte upp för att hälsa på dem.

"Jag tänker ta en promenad" säger Mina och reser sig. Hon börjar gå mot utkanten av alvbyn.

Tara ser på hoberna, som en efter en somnar. Till sist så är det helt tyst, förutom vindens ljud.

"Vad gör du här ute?" frågar någon bakom Mina. Hon vänder sig om och får syn på en alv som kommer gående mot henne. Han är lång och fager som dom flesta alver. Men hans ögon är fulla av sorg och hans hopsjunkna gestalt får honom att se väldigt ensam och sjuk ut.
"Ingos!" utbrister Mina och skyndar fram till honom.

Tara betraktar Galadriel som går förbi dem, och Frodo, som vaknar och följer efter henne. Hon har inga som helst problem med att förstå att Galadriel tänker visa Frodo spegeln. Frågan är bara vad Frodo kommer att svara, men hon har en gissning som går ut på att han kommer att titta in i spegeln.
Hon gjorde det misstaget en gång, och det är någonting hon aktar sig för att göra om. Tara såg hela världen i krig, vilket visserligen var sant vid den tidpunkten, men hon såg även alla hennes vänner och hennes familj ligga döda, eller väldigt skadade. Enligt det Galadriel sa så var det vad som skulle hända om Tara övergav dem. Hon antar att överge dem var det hon hade gjort nu.

"Det var längesen" säger Ingos och för en gångs skull så ser hans så sorgsna ögon glada ut.
"Ja" mumlar Mina och ger honom en kram. Ingos kramar tillbaka och ser plötslig lycklig ut. Men så drar en sorgsen skugga över ansiktet på honom igen och så ser han lika sorgsen ut som vanligt.

Tara lutar sig tillbaka och väntar på att gryningen ska komma. Hon är inte trött den här natten heller.

"Du borde gå tillbaka och vila lite" säger Ingos. Mina skakar på huvudet.
"Det händer något med skogen" mumlar hon.
"Vad menar du?" frågar Ingos och ser plötsligt orolig ut. Så Mina berättar vad hon sätt, både med sina egna ögon och genom djurens.