PRS(Dragon Fantasy)

Nalel ryckte på axlarna. "Bra antar jag". Hon åt lite till. "Det var väldigt jobbigt i början...Och jag var ganska hungrig ofta, men man vänjer sig".

"Vad bra, soldatransonerna kan bli än mer knappare, svält kan förekomma även om vi försöker undvika det." sa hon men log lite, hon gillade ändå soldatlivet, friheten som den gav.

Nalel nickade sakta. "Då får jag väl vänja mig ännu mer". Hon åt upp resten. "Men nu är jag i alla fall mätt" log hon.

"Det är bra, och jag med." log Meira och åt upp allt, hon gäspade till och sträkte på sig.

"Jag tror jag går och lägger mig direkt, gissar på att det är mer träning imorgon" gäspade Nalel. Hon reste sig. "Godnatt".

"Gör det god natt." säger Meira och går sedan hon efter en stund, hon var trött hon med.

Nalel gick in på sitt rum. Hon hade precis tänkt lägga sig då det knackade på dörren. "Meira?". Hon öppnade dörren. Det var San. "Låt mig bara vara ifred" sa hon innan han hann säga något.
Men han tryckte bara upp dörren, putade in henne i rummet och låste dörren bakom sig. "Vad gör du?" frågade Nalel, en aning skrämt faktiskt. Han svarade inte henne, bara puttade ner henne på golvet. "Du gör mig galen" sa San sammanbitet. "Du leker med mig, jag är trött på det". Han satte sig gränsle över henne.
Nästa morgon vaknade Nalel, öm, det gjorde ont, men inte bara på halsen...Utan i henne. Förskräckt satte hon sig upp då hon mindes, San var borta...Hon mindes att han sagt att om hon sa något skulle han inte bli nådig mot henne.
Hon började darra innan hon började gråta, vad hade han gjort mot henne? Varför? Hon stapplade fram till dörren och låste den.

Nästa morgon vaknade Meira som vanligt hon borstade igenom håret och klädde på sig. Sedan tog hon sig trött till Nalel och knackade på dörren.

Nalel sjönk ner på andra sidan dörrnen och grät häftigare. "Låt mig vara" snyftade hon. Hon trodde det var San igen, att han kommit tillbaka för att fortsätta.

"Nalel, vad har hänt?" sa Meira oroligt, hon hörde att något var fel, hemskt fel, "Släpp in mig, snälla." ber hon.