(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Det gör inget sa Adam

Arvid blev fastspänd vid ett hörn i rummet

"Säkert?" frågade Alice lite förvånat. Hon kom lite närmare honom igen.

" Ja sa adam och höll om henne och gav henne en kyss

Arvid såg på sin mamma när hon såg på honom

Alice blev ännu mer förvånad men slöt lätt ögonen och besvarade kyssen.
"Du är patetisk" suckade Hannah.

Adam släppte tillslut kyssen för att inte riskera att hannah kom in och såg de

Arvid grät tyst och såg ner i marken
" Jag är världelös sa han tyst

"Ja det är du" flinade Hannah. Hon hatade Arvid även fast han var hennes son, hon ville inte ha barn. Men hon visste att han någon gång säkert var bra att ha.
Alice kände sig nästan lite bättre efter kyssen, någonstans inom sig.

Arvid kröp ihop i hörnet och kände att allt var hans fel att någon annan skadades på grund av hans mamma var hans fel han viste att han snart skulle bli biten igen

Hannah böjde sig fram över honom och log. "Inte vara så rädd" spann hon. Sedan bet hon honom.
Alice la armarna om Adam igen och blundade. "Hoppas hon inte kommer tillbaka på ett tag".

Arvid skrek inte av smärta utan lät hans mamma bita honom han gjorde inget motstånd han viste att han snart skulle ta hand om saker i huset men han hoppades att hans mamma hade glömt det

" Det hoppas jag med sa Adam

Hannah drack hans blod en lång stund innan hon backade undan. "Tur för er att jag har ett jobb" flinade hon.