De utvalda

Eletha följde med honom nästan viljelöst att han fick leda henne hela vägen då hon knappt var medveten om var de gick.

Ethan ledde henne till sitt rum och stängde dörren om de. "Hur är det?" frågade han mjukt och kramade om henne.

"Bra." sa hon och bet sig i läppen samtidigt som hon log svagt. "Eller, jag tänkte på kungen, vi borde inte visat känslor för varandra." hon darrar till, "Men nu är det försent." sa hon med en klump i halsen, "Jag älskar ju dig Ethan." sa hon och höll hårt om honom i en nästan revbensknäckande kram, hon tänkte inte på vad hon gjorde.

Ethan nickade, kungen tänkte utnyttja de säkert......Så de skulle lyda hans minsta vink. Och de tänkte Ethan göra för att inte skada Eletha.
"Jag älskar dig med" han hann inte längre fören hon nästan knäckte honom. "Kan.Inte.Andas" flämtade han. Det kändes som hon krossade honom.

"Förlåt" sa hon och släppte honom genast och drog sig undan lite. "Gick det bra? Förlåt, jag är verklige ledsen, det var inte med vilje, tänkte inte på det, förlåt." stammar hon skrämt fram, hon hatade sin styrka ibland.

Ethan tog några djupa andetag och log mot henne. "Det gör inget....ingen skada skedd". Han gick fram och kramade lugnande om henne. "Jag vill inte kasta kniv mot dig.....men kungen får inte straffa dig/".

Hon nickar och andas ut att han var okej. "Bättre att du gör det, du missar ju aldrig." sa hon och försökte övertyga om att det var bra.

"Min förmåga är inte felfri, om jag aldrig sett målet och är okoncentrerad kan jag missa....kungen bryr sig inte om du skadas...". Ethan svalde hårt, han hatade kvällen som skulle.komma. Hans grepp om henne hårdnade.

"Jag vet, men det är en större chans att du inte skadar mig, eller skadar mig lite. Jag vet att kungen säkert vill åt att jag skadas, men ändå överlever. Hellre det än att han ska straffa mig sen." sa hon med en lätt rysning och höll om honom, men kontrolerat denna gång.

"Jag....jag hatar kungen" mumlade Ethan. Han brydde sig inte om att någon kunde göra, för han hatade kungen. Randa ville bara skada dem och deras nära och kära. Man kunde aldrig fly från det heller.
"Jag vill inte att han ska bestraffa dig för att jag misslyckas.....det är orättvist...". Det lät som han var gråtfärdig nästan.