PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Ingen fara, inte ditt fel." Benjamin säger det lite osammanhängande då han inte riktigt kan få ut bilden av Bruces ansikte eftersom den liksom nålats fast bakom hans ögonlock.

Mia drog in Benjamin i förarsättet och satte sig sedan bredvid honom. "Snälla kör nu" bad hon då han verkade vara en aning borta.
Mia själv kunde inte få av sig obehaget ifrån att han låst henne mot väggen.

Benjamin kör ut och kör vidare, nu spelar det ingen större roll om var han åker men han är rätt säker på att han just försökt mörda någon. Det räknas kanske inte.
"Hur... hur är det?" Frågar han Mia, som mest för att det inte ska vara så himla tyst.

Mia vände blicken mot Benjamin, utan att hon märkt det själv så var hon blek. "Jag vet inte" svarade hon. "Det där var läskigt...jag var säkert på att han skulle..." Hon tystnade till och såg ner på sina skor.

"Jag antar att mitt... uppförande faktiskt inte gjorde det bättre." Svarar Benjamin en aning nervöst. Självklart utan att faktiskt kunna förstå varför. Men det känns bra att känna motorn igen, och att de rör sig bort från allt som just hänt.

Mia nickade sakta. "Men jag är samtidigt glad att du gjorde det...annars hade han...lyckats". Hon ryste till och la armarna om sig själv. "Tack" sa hon till Benjamin och såg mot honom igen.

"Tro mig, det är ingenting att tacka för." Svarar Benjamin som inte kan skaka av sig förnimmelsen av avundsjukan som han nu insett att han haft innan dusten med Bruce. Han var avundsjuk på Bruce för att han vågat stöta på Mia, gud vad irriterande. Sedan när och varför skulle han bli avundsjuk på något sådant?

"Jo det är det..." envisades Mia. Det hade inte varit kul om hennes första kyss, eller vad det nu hade blivit skulle ha varit med våld.
"Jag förstår bara inte varför han gjorde det...jag tackade bara nej till att dansa..." mumlade hon. "Jag är ingen dansare direkt...".

"Jag tror han druckit lite och han verkar inte vara van vid att få ett nej till svar." Svarar Benjamin som försöker hålla igång samtalet och så svänger han av när de kommer till en korsning.

Mia nickade. Så kunde det nog vara. "Men det jag inte förstår heller är varför han var så intresserad av mig" sa hon tyst. Hon var väl inte speciell? Möjligtvis hade hennes kläder varit udda men det var nog allt.