Förbjuden kärlek

"Va?" sa Egeria förvirrat, vad menade Isis nu med det? Egeria menade ju bara för att Isis var sjuk. Hon kände någon lyfta upp henne, hon ville protestera men orkade inte, kunde hon bara inte fått legat kvar där?
Egeria sluter ögonen och känner att de snart är inne i slottet då värmen omsluter henne.

Isis log emot henne men sa inget. Isis var inte i stånd för en utskällning. Simon kom emot dem.
"hon behöver en läkare" sa Simon och Isis nickade och de gick emot läkarens rum.

Egeria försöker protestera och ta sig loss, men hon orkade inte, hon ville inte till någon läkare, kunde de inte bara ha lämnat henne? Hur svårt hade de vart?

Isis såg på Egeria.
"Jag tänker inte låta dig dö, jag vet att allt känns hopplöst men vi tar oss igenom det" sa hon och tittade på en av tjänarna som gick förbi.
"Ge oss varma filtar, handdukar, nya kläder och mig vin" sa hon innan Isis gick in i rummet. Tjänaren kom strax tillbaka och Isis tog vinglaset och tog en klunk.

Egeria nickade stumt och lades på sängen av vakten som sedan lämnade dem. Egeria kröp ihop på sängen och la armarna om sig, hon sa inget och tårarna föll sakta ner för hennes kinder. Aldrig mer skulle hon älska någon, nej aldrig mer.

Läkaren gick fram till henne och började undersöka henne. Isis tittade ut genom fönstret och undrade om det inte hade varit lättare om de aldrig lämnat Rom, eller om hon dött när Nambaru föll i vattnet och försvann.
"Hon mår bra fysisk, hon behöver bara få upp värmen" sa läkaren och gick. Isis vände sig emot sin vän.
"Låt honom inte krossa dig!" sa hon bestämt

Egeria som ligger under en massa filtar ser bara på Isis och nickar, "Nej, det ska jag inte." sa hon svagt och satte sig upp men med filtarna om sig, "Jag älskade honom, han svek mig." sa hon och suckade och såg på henne igen, "Kan jag också få ett glas?" frågar hon och menar vinet.

"Jag är verkligen ledsen att du har fått gå igenom det här" sa Isis och hällde upp ett glas vin till Egeria och gav henne. "Det känns så hemskt att jag fann kärleken men inte du" sa hon sorgset.

"Tack" sa hon och tog emot vinet och tog en klunk, det värmde skönt, "Nej, just den detaljen bekommer mig inte jag är glad att ni funnit varandra." säger Egeria helt ärligt till henne, "Det är som sagt att han lurade mig och jag gick på det. Jag ska aldrig bli kär och gå i den fällan igen." säger hon med förkrossad och bestämd röst.

Isis log.
"Det glädjer mig att du inte är sorgsen över det" sa Isis och kramade sedan om henne. "Klart du skall, kärleken är något underbart och du skall inte vara utan den"