In Wonderland (PRS)

Alexa sveper snabbt med blicken över rummet och inser att alla fäst blicken på dem. Den vita drottningen verkar inte vara här, Alexa ser henne inte åtminstone och gissar på att hon kommer göra entré snart hon också. Alexa är faktiskt intresserad i vad hon har att säga, liksom.

Det hördes steg bakom de och in kom den vita drottningen. Hon gick framför alla och sa med myndig stämma "Idag är dagen då min systers tyranni kan ta slut, är vår kämpe redo?" frågade hon och såg mot Alexa.

"Ja." Säger Alexa så bestämt hon kan uppbåda för tillfället. Alexa känner sig relativt självsäker, otroligt nog. Det är som att hon ryckts med av spänningen. Vilket får henne lite gladare än hon just varit.

Det var som om hela folksamlingen pustade ut i lättnad. "Vi har vår kämpe" log drottningen. Hon vände sedan blicken mot resten utav folket. "Reglerna som finns är enkla, Alexa måste själv kämpa mot Jabberwockyn, annars uppfylls inte profetsian". Det verkade som hon speciellt tittade på Hattmakaren då hon sa det.

Alexa kastar en blick på Hattmakaren men vänder bort den lika snabbt. Ärligt talat så liksom visste hon att hon måste göra det själv, det är rätt självklart nu när hon tänker på det. Men hon måste erkänna att det skrämmer henne lite. Att behöva göra det själv. Men annars skulle det då bli en total katastrof?

Hattmakaren stirrade stint ner i marken. Han fick inte hjälpa? Fanns det inte något hann kunde hjälpa med? "Hur lyder profetsian exakt?" frågade en röst i salen.
Drottningen harklade sig. "Just den delen jag pratar om: Kämpen ensam kämpar, utan skador han då får".
Hattmakaren uppfattade det som att Alexa skulle klara sig utan skador om inte någon la sig i....
"Men nu, vi tar oss till schackbrädet".

Alexa vet inte hur hon ska tolka det där, det är egentligen första gången hon hör någonting om detn riktiga profetian och det där lilla var inget nytt och ändå kändes det som om något hällt en hink kallt vatten över henne. När drottningen säger att de ska till schackbrädet så går hon även ut och alla verkar följa efter. Även Alexa.

Hattmakaren följde efter drottningen så var han tyst och verkade inte upprymd längre. Hans hand letade efter Alexas och han kramade hårt om henne. Tänk om hon lämnade honom. "Jag älskar dig" mumlade han.

Alexa ler lite grann.
"Jag älskar dig också." Svarar hon och ärligt talat så är hennes huvud nästan tomt, det känns så. Som om hennes hjärna liksom stängt av eller något.

De kom ut ur slottet. Soldaterna gick först i militär stil, och sedan kom de andra. Alla mot schackbrädet. Himmelen blev mörkade och mullrade oroligt.
"Jag tror på dig" sa Hattmakaren till Alexa.