I en förändrad värld (Roll för alla)

Jenna gillade stället hon befann sig på. Det var verken för varmt eller kallt, verken ljust eller mörkt. Hon kände sig trygg, nästan som hemma. Det konstiga var att hon hörde mumlanden men hon kunde inte urskilja orden eller varifrån dem kom. Något kallt lades över hennes hals och hon fick panik. Det kändes som om någon höll på att ta livet av henne. Hon visste inte varför eller hur men hon visste att hon måste få bort det kalla. Hon skrek, sparkade och bet allt hon kom åt tills hon inte orkade längre. Något verkade hålla fast henne. Hon gjorde något hon gjort förut. Hon gav upp.

[lite mysko jag vet. Tog bort förra komentaren om någon undrar kändes inte rätt. ]

Ester drar på sig luvan och tar sig genom skogen. Hon har tappat bort vägen och innan hon vet ordet av är hon i närheten av sjön. Där får hon syn på Stella, och de andra som varit i grottan. Ester flackar med blicken och gömmer sig bakom närmsta och bästa gömställe. Vilket råkar vara en buske. Helsike, nu måste hon ta sig härifrån också.


((Rätta mig gärna.))

[tror vi är en bit bort ifrån sjön men annars tror jag det stämmer. ]

((*ändra lite i inlägget* Bättre? o.o))

[awesome. sade jag inte att jag var lite av en besserwisser? ^^]

((Jag bad om att rättas, plus att jag själv är en sorts besserwisser, so yeah. xD))

Stella fixar med grötomslaget och hoppas att hon gjort det rätt, hennes kunskaper inom detta är inte alls stort. Jenna verkar kämpa emot, hon skriker och biter om sig, men Stella orkar inte längre vara varsam och snäll, särskilt inte efter hon fått ett bett av Jenna, "Helvette." fräser hon illsket och sätter sig på Jenna så hon längre inte kan kämpa emoot och hon håller fast hennes armar med knäna samtidigt som hon obarmhärtigt lägger på grötomslaget och knyter fast det hela med ett tygstycke. Tillslut verkar Jenna ge sig och slutar kämpa emot. Stella kan äntligen släppa henne och ser på sin egen handled som nu blödde rejält och tandmärken syntes med, hon kunde visst bita hårt, tänkte hon illsket.

(Är det typ så att alla är ute ur grottan och stack på typ morgonen, eller? xD)

(Jao, tror det xD)

(Hmm.... Här behöver väl mycket ändringar av det jag kommer skriva, men... Jaja! Testar! xD Haha... Känns också akward att jag skriver min karaktärs saker i jag-form, men var så van att göra det efter ett annat roll... Men nu är jag unik! ^^)

Jag hade haft svårt att somna på grund av min oro och mina tankar, så när jag väl somnade så sov jag länge. När jag slog upp ögonen så såg jag att ingen var kvar i grottan.
Jag öppnade min väska och tog upp ett äpple och glufsade i mig det. Sedan bestämde jag mig för att gå ut för att hitta någon utav de andra.
Det blev ingen större succé precis... Så... Jag bestämde mig för att se om jag hitta nån bra väg uppåt landet. Alltså att jag kanske borde lämna detta ställe nu.
Jag hade tänkt att vänta kanske en dag, men ja... Kan väl lika väl göra det nu!
Jag började gå. Det blåste lite så jag satte på mig min luva från min hoodie. Så, där i det lilla blåsvädret gick jag i mina egna tankar tills... Jag trampade i ett hål.
Det var ett djupt hål och nere i hålet fanns det rötter. Hålet må vara litet så det kanske inte låter som om det skulle varit besvärligt, men... På grund av det lilla utrymmet, djupet och rötterna så fastnade min fot. Jag kunde inte komma loss...
"Hjälp!" skrek jag panikslaget.