Lily Potters första år [SV]

Kapitlet blir klart i morron och då lägger jag ut det, I promise!

(And this time I will REALLY keep my promise =D)

Det är bäst för dig!

Ja, och nu är det "imorgon".
(Vad händer OM hon INTE håller löftet?)

Du kastar vi Imperus förbannelsen över henne och får henne att skriva iaf

Okej(?)...

Vadå? Jag skojade ju bara

MER

Jag är bara lite borta idag...

Jag håller mitt löfte! Den gången jag råkade bryta det var det bara otur.
Jag brukar inte bryta löften annars :-)


Kapitel 26


Lily

Hon drog händerna över huvudet, slöt ögonen och kurade ihop sig till en boll. Spindlarnas käftar rev och slet sönder hennes kläder.
Hon ville bara att det skulle vara över. Hon ville hem.
Smärtan i hennes fot hade varat i några sekunder, nu var den borta. Hon kunde inte känna den alls.
Hon ville nästan bara vara död.
Helt plötsligt var det som om hela världen stannade upp, hon kände inte spindlarna eller marken mot hennes sida.
Framför hennes ögonlock började hennes liv spola sig tillbaka. Som om hon reste tillbaka i tiden.
Hon sprang igenom skogen, Alexander hjälpte henne, hon blev kidnappad, hon lämnade slottet....
Bilderna for förbi så snabbt att hon fick ont i huvudet.
Tåget till Hogwarts, hennes föräldrar på perrongen, Diagongränden, morgonen då hon fick brevet, hennes och James tjat och bråk, Albus tålamod, hans och James bråk och tjat, hela hennes familj, hennes mormor och morfar, hennes kusiner....
Lily slog upp ögonen.
Alla ljud och känslor kom tillbaka och hon skrek till då en av spindlarna rev ett jack på hennes ena arm.
Allt som just hänt i hennes huvud hade hänt på bara några sekunder.
Hon kände hur någonting glödde inom henne. Det var som om någon hade viftat en flagga framför hennes inre tjur.
Hon tänkte inte dö såhär.
Hon tänkte dö gammal, i sin egen säng, i sömnen. Hon tänkte inte bli uppäten av spindlar!
Lily använder sina nya krafter till att göra ett utbrott mot den närmaste spindeln. Den springer argt iväg då den får hennes fot mitt över ansiktet.
Den andra spindeln backar förvånat iväg några meter.
Lily ställer sig snabbt upp och försöker springa iväg, men hennes skadade fot lägger sig i en otäck vinkel och hon faller.
Spindlarna närmar sig igen.
Någonting vitt och ljust framträder emellan träden på Lilys vänstra sida. Ljuset blir starkare och starkare och spindlarna rusar i väg.
Ljuset släcks och en stor grön prick dansar framför hennes ögon. Hon hör fotsteg som närmar sig och någon säger hennes namn.
Lily gnuggar sig i ögonen och blinkar. Sakta försvinner pricken och Alexanders ansikte kommer fram.
Han är andfådd, svettig och smutsig. Men hon är så glad att se honom.
"Alexander!" Hon var bara tvungen att säga hans namn
Han nickar och ser oroligt på hennes fot.
"De kommer att komma tillbaka, så vi måste skynda oss härifrån. Kan du...?"
Hon skakar på huvudet.
"Vad ska vi göra?"
"Vi får försöka hålla dem borta så länge vi kan." Alexander möter hennes blick för en snabb sekund innan han tittar bort.
"Min trollstav..." Lily tittar sig omkring i mörkret. "Min trollstav ligger där borta." säger hon och pekar mot platsen där hon blev anfallen.
Alexander nickar och börjar följa hennes finger samtidigt som han viskar: "Lumos!"
Ljuset lyser upp marken och Lily får med en gång syn på sin trollstav.
"Där borta!" sade hon och pekade några meter framför Alexander. Han gick fram och tog den. När han vände sig om till Lily igen kunde hon skymta sexton ögon i mörkret bakom honom.
"Akta dig!" skrek hon.
Spindlarna hoppade argt på Alexander och han slog hårt i marken. Trollstavarna flög ur hans hand, slocknade och hamnade en bit ifrån Lily. Hon reste sig halvt upp, samlade sina krafter och kastade sig mot dem. Hon skrek till av smärtan som skar igenom foten men tog bestämt tag i trollstavarna.
"Lumos!" skrek hon och båda tändes. Det starka ljuset från dem fick spindlarna att rygga tillbaka, men bara en liten bit. Alexander, chockad och full med rivsår reste sig snabbt upp, sprang fram till henne och tog sin egen trollstav från henne.
"Du måste försöka gömma dig, så kan jag locka bort dem." sade han andfått.
"Nej!" väste Lily och stirrade förskräckt på spindlarna som sakta närmade sig igen. "Du kommer inte att klara det!"
"Vad ska vi göra annars? Det finns inget annat vi kan..." Alexander avbröt sig och spindlarna stannade upp. Lily hörde det också, någon som ropade.
"Lily!" Rösten var svag, men det var definitivt hennes namn den sade.
Spindlarna tog sin chans under Lilys och Alexanders ouppmärksamma minut och kastade sig över dem.
Båda två flög bakåt mot trädet bakom dem. Lily kände hennes axel slå i och skrapas mot den hårda barken. Alexander slog i huvudet med en hemskt duns och han föll livlös ner på marken.

Jättebra kapitel ! Men du växlade mellan nutid och dåtid på ett ställe..

Det där är skrivet i nutid men resten i dåtid

Lily använder sina nya krafter till att göra ett utbrott mot den närmaste spindeln. Den springer argt iväg då den får hennes fot mitt över ansiktet.
Den andra spindeln backar förvånat iväg några meter.
Lily ställer sig snabbt upp och försöker springa iväg, men hennes skadade fot lägger sig i en otäck vinkel och hon faller.
Spindlarna närmar sig igen.
Någonting vitt och ljust framträder emellan träden på Lilys vänstra sida. Ljuset blir starkare och starkare och spindlarna rusar i väg.
Ljuset släcks och en stor grön prick dansar framför hennes ögon. Hon hör fotsteg som närmar sig och någon säger hennes namn.
Lily gnuggar sig i ögonen och blinkar. Sakta försvinner pricken och Alexanders ansikte kommer fram.
Han är andfådd, svettig och smutsig. Men hon är så glad att se honom.
"Alexander!" Hon var bara tvungen att säga hans namn
Han nickar och ser oroligt på hennes fot.
"De kommer att komma tillbaka, så vi måste skynda oss härifrån. Kan du...?"
Hon skakar på huvudet.
"Vad ska vi göra?"
"Vi får försöka hålla dem borta så länge vi kan." Alexander möter hennes blick för en snabb sekund innan han tittar bort.
"Min trollstav..." Lily tittar sig omkring i mörkret. "Min trollstav ligger där borta." säger hon och pekar mot platsen där hon blev anfallen.
Alexander nickar och börjar följa hennes finger samtidigt som han viskar: "Lumos!"
Ljuset lyser upp marken och Lily får med en gång syn på sin trollstav.

Sedan när hon tänker tillbaka skrev du "hon och James tjat och bråk" det ska vara "hennes"

Haha, känner mig som värsta läraren när jag håller på såhär.. ♥