Narnia

Andrew drar instinktivt tillbaka Sam ifrån flickan, de skulle inte hamna i trubbel nu. Då blir de med all säkerhet utskickade på gatorna och då hittad av fredsväktarna.
"Vill du bli utskickad för att bo på gatorna?" säger han tyst till henne, med så lugn ton han kan för tillfället. Flickan såg på dem, som om hon visste vad han sagt. Men hon sade inget om det i så fall.

(Så kul att rollet hetet Narnia och vi inte ens är där xD)

Sam möter trotsigt Andrews blick, men lugnar tillsist ner sig. Hon nickar mot honom och tar ett djupt andetag, hon borde verkligen se över sina aggresioner.
"Okej, förlåt." säger hon motvilligt till flickan och ler ett stelt leende mot henne för att försöka släta över allt.

(Jo, jag vet, men vi var där tidigare ju xD)

Andrew känner sig lättad då Sam lugnar ner sig. Flickan svarade inte på Sams ursäkt. Men det behövde hon inte göra heller, för någon minut senare kom Thory in genom dörren, och då sken hon upp i ett leende.
"Så ni har träffat min familj", säger hon med en glad ton.

(Aaaa xD)

"Beror på vad du menar med träffat." mumlar Sam surt, hon menade inte att vara sur men hon kunde inte låta bli och blickade argt på flickan.

Thory och hennes dotter hade en tyst konversation, säkert om ifall de var tillåtna att vara här och vilka de var. Tillslut vände de sig emot dem och flickan tvingade fram ett leende.
"Det här är min dotter Johanna. Hon är 15 år precis som du, Sam", säger Thory. Namnet fick Andrew att tänka efter. Johanna som i Johanna Mason? Nej, det kunde det väl ändå inte vara?

Sam gapar "Johanna? Johanna Mason?" sa Sam förskräkt utan att tänka sig för och flickan misstänksamt och de ser alla på henne. "Du borde nog träna med dina yxor." mumlar Sam tyst och ser ner på golvet för att dölja det hela.

Flickan, eller ja Johanna, nickar misstänksamt. "Ja, hurså?", säger hon. Hennes sarkastiska tonfall hade blivit bytt med ett nyfiket. Eller det var i alla fall vad han trodde det var.

Sam möter nu hennes nu nyfikna blick och funderar på vad hon skall göra. Men Johanna ska vinna, kanske var det hon som gjorde så att Johanna vann? "Eh...." börjar hon men bestämmer sig sedan, "Du kommer hamna i spelen, bäst att du tränar med dina yxor. Du kommer bli utagen till detta." säger hon med stort allvar i rösten så de ska förstå att hon talar sanning.

Johanna bara stirrar på dem. Som om hon inte trodde dem, men det kändes som att hon tog det Sam sagt på allvar. "Jaså? Och det vet du för att?" säger hon misstänksamt. Andrew förstår att hon inte tror dem om detta heller. Vem skulle vilja höra från en tonåring som man inte känner det minsta att man ska vara med i hungerspelen?

"För detta har skrivits en bok om." säger Sam och försöker låta övertygande, "Du har en lillebror, din far har lärt er att hantera yxor om ni kom med i spelen. Du älskar doften av skogen." sedan tystnar Sam för att berätta något om att hon skulle vinna, att hela familjen skulle dö och att hon skulle leva som hora i huvudstaden och bli torterad, det var inget Sam tyckte att hon skulle få veta.