The Vampire Diaries[Roll]

"Caroline", sade han långsamt innan han tittade upp på henne, hon var insvept i en handduk. Så passande, att han alltid lyckades göra allting värre. "Jag menade inte att störa dig på något sätt..." han tittade ner i golvet.
"Jag måste prata med dig", fortsatte han snabbt medan han tittade henne rakt i ögonen för att distrahera sig själv. "Jag och mina syskon åker i morgon, ifall du vill...jag menar... Jag kan få dem övertygade att stanna här, men då beror det helt på ifall du vill det..."
Han hade nog aldrig låtit mer töntig i hela sitt liv, han var nervös för första gången i hela sitt liv. Jisses, vad hade Caroline gjort honom till?

Caroline var arg på sig själv, varför gick hon omkring i bara en handduk och öppnade dörren, det kunde ju vara vem som helst. Hon hade aldrig varit särskilt generad av sig, men det var annorlunda med Klaus...
"Nej, det är okej", sade hon snabbt och kontrollerade att handduken satt okej.
"Jag har precis badat, och... Nej, men du får ursäkta mig", sade hon lite generat.
Ville hon att han skulle stanna, det var klart hon ville, men hon ville ändå inte förstöra hans familjs planer.
"Nej, ni behöver inte stanna här för min skull, om ni hade planer ska jag inte vara ett hinder", sade hon med ett leende.
Caroline tänkte att hon kanske skulle klä på sig något, men hon kunde vänta en liten stund, tänkte hon.

Klaus nickade.
"Visst..."sade han dröjande och lade ena handen i fickan medan han gjorde en gest mot sin högra sida med den andra. "Jag borde nog..."
Sedan när hade han börjat tappa orden? Han som var den mest fruktade vampyren... vad förnedrande, han kunde inte ens tala ordentligt med Caroline.

Caroline ville säga honom något mer och det gjorde hon.
"Klaus, jag vill gärna spendera mer tid med dig innan du åker iväg... Om jag gör i ordning mig", sade hon menande med ett flin.
"Så kanske vi kan gå ner till stranden eller något" fortsatte hon lite desperat.
Hon hoppades på att han skulle vilja det, hon ville vara med honom och prata.

Klaus blev förvånad och nickade sedan snabbt.
"Gärna", sade han självsäkert. Han kände hur nervositeten lade sig en aning. Hon ville spendera tid med honom. Han visste inte hur han skulle reagera, men log, det gjorde han.
"Ta den tid du behöver, jag kan vänta här", sade han och lutade sig mot dörrkarmen.

((Jag måste tyvärr gå nu, så detta blir nog det sista jag skriver för idag... ))

Hon svarade med ett strålande leende innan hon lämnade honom i dörröppningen och gick iväg till sin garderob.
Caroline var lättad, hon skulle få en liten stund tillsammans med honom i alla fall.
Hon klädde på sig ett par enkla jeans och ett vitt linne, över det en jeans jacka, det var kväll och därför lite kyligare.
Hon ville inte låta Klaus vänta så hon sminkade sig på några minuter och hade sitt hår utsläppt.
Caroline gick fram till honom och log ett bländande leende.
"Jag är klar, så vi kan gå", sade hon väldigt glatt.

(( okej ha det bra! ))

Klaus log snett mot henne.
"Du ser fantastisk ut, sweetheart", sade han menande. Hon hade i alla fall inte låtit honom vänta länge, vilket han tog som en bra sak.
"Då går vi då." han backade undan så att hon kunde stänga dörren efter dem. Han sträckte försiktigt fram handen till henne, i en gest att hon skulle ta den. Om hon nobbade honom skulle han inte ta det för personligt, han var tillräckligt nöjd över att hon alls ville spendera tid med honom.
"Vad fick dig att åka iväg från Mystic Falls?"frågade han sedan.

Caroline tänkte efter en stund men följde sin impuls och höll Klaus hand löst
Hon skrattade hjärtligt.
"Klaus, det här ska kallas enkelt", sade hon med en menande min på sin klädsel.
Det var egentligen inte hennes stil att ha sådana bekväma kläder på sig, men hon hade inte tid med att välja kläder så länge som hon brukade.
"Jag skulle inte kalla detta fantastiskt?"fortsatte hon med ett smått leende.
Hon ångrade genast att hon inte satt på sig elegantare kläder, det var inte likt henne...
Stadens gator var fulla av folk och lampor lyste så att man inte tänkte på mörkret.
En bit längre ner låg också stranden, med vågor som slog in mot land.

Caroline tänkte efter en stund, hon kunde förstås säga sanningen.
"Efter allt som hänt. behövde jag komma bort", sade hon enkelt.
Men plötsligt kom en tanke på Bonnie i hennes minne, hennes bästa vän kanske låg på sjukhuset pågrund av Klaus. Och hon höll honom i handen? Det var avskyvärt.
Hon släppte tvärt Klaus hand och vände sig emot honom.
"Var det verkligen inte du som skadade Bonnie?", frågade hon likgiltigt.

(( love your profil bild! ))

Klaus leende försvann då de kommit fram till stranden. Han tittade rätt in i Carolines ögon, vad han än sade så skulle hon ändå inte tro honom, men det var värt ett försök.
"Nej, det var inte jag, Caroline", sade han lugnt. "Jag vet att du inte tror mig, men du måste, jag gjorde det inte."
Han hade haft det bra så länge det varade i alla fall, han hade gjort fel som gått till hennes rum. Bara han skulle ha låtit henne vara, då skulle aldrig detta ha hänt och så skulle Caroline må mycket bättre.

(( Åh thx! Blev nöjd. ))

Caroline visste ärligt talat inte vad hon skulle tro, men det hade varit så uppenbart att det var han... Men hon hade en aning om att han talade sanning, och hon hoppades att hennes aning var rätt.
"Jag vill inte tro att det var du, och jag tror heller inte det, men vad ska jag tro när du stod bredvid henne?", frågade Caroline lite trött.
De gick utmed vatttnbrynet och allt var väldigt vackert.
"Jag tror heller inte att du skulle välja Bonnie av alla människor", sade hon lite gladare.
Plötsligt gick det upp för henne att Klaus mördade människor, och att om hon skulle leva ett liv med honom skulle hon få lov att välja samma livstil...
Hon skakade snabbt av sig tanken.
Men när hon var med Klaus glömde hon bort omgivningen, så han skulle mycket väl kunna göra henne till ett monster.
"Nej, jag tror dig tills vidare", sade hon lite svagt efter sina tankar.