Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Take your time!

Kapitlet var awesome!
Du är så otroligt duktig på att beskriva Quidditch-matcher att jag vet inte vad!

Jeezus, jag fick värsta klumpen i magen när Gold sparkade Seth i huvudet. o.o

Men jag gillade kapitlet helt otroligt mycket, och det var jättekul att läsa om Seth också. ((;

Som svar på din fråga blir det nog Sirius. Surprise, surprise ;D Nejmen jag älskar Sirius personlighet and stuff och jag tror att jag har nämnt det ganska ofta so lets just leave it there ((;
Sedan gillar jag Justin också. Hans bakgrund och personlighet och allting, man tycker så synd om honom. :c Men det skulle vara kul att veta hur det går ((;
Så har vi ju Leevi. Jag vet inte hur jag ska förklara varför jag gillar henne, men gaaah jag bara gillar henne. Hon är så... inte perfekt som så många andra huvudpersoner i många andra storyn. Svårt att förklara men anyway. cx

Awesome kapitel, sorry att jag inte läste det tidigare och take your time med nästa kapitel ;D ♥

Nu har jag läst igenom allt två gånger! Lika awsome båda gångerna!

Jag är klar med följande kapitel! Ni kan inte tro hur trögt det gick, och vilka problem jag hade : D det var speciellt svårt att skriva om GET-proven, då man vill få det realistiskt men inte tråkigt, och undvika att göra det för lika med Rowlings återberättning av Harrys GET. But I did it. It is done. Go me!

__________________________________________


23.2 GET

Leevi stod utanför den Stora salen och väntade nervöst. Dubbeldörrarna var ännu stängda, morgonmålet var förbi och endast femte och sjunde årskursen hade stannat kvar i entréhallen, då resten av Hogwarts elever gått till lektionerna och examensproven.
Första GET-provet skulle vara Trollfomellära, och Leevi repeterade tyst medan hon väntade. Hon hade läst hårt för att kunna fortsätta studera det. Trollfomellära hade aldrig varit hennes bästa ämne, trots att hennes maman var ovanligt skicklig på det.
Då dörrarna slogs upp och de började kallas in en klass i taget försökte Leevi andas djupt. Då hon steg in i salen märkte hon att de fyra elevhemsborden hade försvunnit och ersatts av pulpeter. Leevi satte sig på sin plats och plockade nervöst upp fjäderpennan. Med lätt darrande hand svängde hon om examenspergamentet då Flitwick gjorde det samma med ett stort timglas. Leevi skrev sitt namn överst på pergamentet och flyttade sedan blicken till den första frågan: 1. a) ange trollformeln och b) stavrörelsen som åstadkommer en total kroppslåsning.
Med ett vagt leende och en suck av lättnad började hon skriva.

Två timmar senare steg hon ut ur Stora salen och möttes av Lily och Anna, som väntade vid foten av trapporna. Leevi log försiktigt då hon ställde sig framför dem.
”Hur gick det?” frågade Anna glatt.
”Bra, tror jag. Jag kunde åtminstone svara något på alla frågorna”, svarade Leevi och följde dem sedan in i Stora salen, som återställts för lunchen. De satte sig nära ändan av bordet medan Leevi berättade vad hon kom ihåg om provet.
”Vi har provet i Försvar mot svartkonster på eftermiddagen”, sade Lily och samlade grönsaker på sin tallrik. ”Första gången du använder tidvändaren.” Leevi nickade och kastade en blick upp mot lärarbordet. Madame Hooch satt längst ut till höger, fördjupad i en diskussion med professor Wigworthy. Hon skulle vänta på Leevi efter Trollfomellärans praktiska prov och tillsammans skulle de resa en timme bakåt i tiden, så Leevi kunde gå på examensprovet med de andra sjätte års eleverna som studerade Försvar mot svartkonster.
”Inte första gången”, påminde Leevi. Hon hade testat tidvändaren med Hooch under veckoslutet, så upplevelsen inte skulle störa hennes examina som ny och något att vara nervös över.
Då marodörerna satte sig med dem, hade Leevi redan ätit klart. Hon leviterade Annas vattenglas utom räckhåll från henne med ett roat leende, och bröt förtrollning först då den andra flickan kastade ett äppel mot henne.
”Gick det bra?” frågade Sirius, och lutade sig in för en kyss. Leevi ryckte på axlarna, men hon log och tryckte sina läppar mot hans.
”Jag hoppas det.” Sirius nickade och började ta för sig av maten. Leevi tog ett av äggen från hans tallrik och fick den att rulla runt över bordet, över kanten och ner på golvet, där den slogs sönder. Anna skrattade, men Leevi rynkade på ögonbrynen och hoppades att hon inte skulle behöva göra något liknande i det praktiska provet.

”Codd, Jonathan... Deffrey, Tom... Dubois, Leevinder... Eaton, Jessica.” Leevi tog sig fram till Flitwick, som ropade ut elevernas namn i alfabetisk ordning för den praktiska delen av examina.
”Professor Nito är ledig, miss Dubois”, pep han, och Leevi gick förbi honom in i Stora salen. Hon fick syn på den lediga examinatorn, en skallig medelålders man med tjocka ögonbryn.
”Leevinder Dubois? Sätt er, var så god.” Leevi satte sig på den tomma stolen och slätade till sin kjol nervöst.
”Ja, sir.” Examinatorn lyfte fram en groda på bordet och lutade sig sedan bakåt i stolen.
”Skulle du kunna tysta ner grodan för mig?” föreslog han torrt och lyfte skrivblocket han hade i handen. Leevi nickade och tog fram sin trollstav. Hon svalde och sade sedan bestämt ”Silencio”, samtidigt som hon pekade med staven mot grodan. Dess hals fortsatte att svälla, men inget ljud hördes längre, och Leevi unnade sig ett nervöst, men lättat leende.
”Bra. Sedan levitationstrollformeln, tack.”

Då Leevi reste sig och tackade examinatorn var hon rätt nöjd med sig själv. Hon hade inte exakt misslyckats med något, även om hennes uppblåsningsförtrollning hade varit för svag. Hon kastade en deltagande blick mot pojken som satt med examinatorn bredvid, och ännu inte lyckats tysta ner sin groda; hans stavrörelser började bli våldsamma och hans röst steg i volym för varje försök.
Madame Hooch väntade utanför och Leevi gick raskt fram till henne. Hon hade en bra känsla över examen, och kände sig självsäker inför Försvar mot svartkonster.
”Är du redo?” frågade Hooch med sin vanliga hurtighet och tog fram tidvändaren. Leevi nickade och lät professorn träda kedjan över hennes huvud. Hooch vände om smycket en gång. Färgerna runt dem blev suddiga, och det kändes som om Leevi flög baklänges. Då världen runt dem åter blev skarp och de kunde känna fast mark under fötterna, var de exakt där de stått tidigare (senare), men hallen runt om dem var tom och dubbeldörrarna in till Stora salen var stängda.
Madam Hooch tog vara på tidvändaren och steg bakåt.
”Du måste skynda dig miss Dubois. Jag följer dig till klassrummet”, sade Madam Hooch. Leevi kunde bara nicka, och tillsammans gick de några våningar upp. Madam Hooch ställde sig i bakgrunden; hon skulle försäkra sig om att Leevi verkligen gick in i klassrummet, men Leevi gick fram till sina vänner.
De såg förvånat på henne, men då Annas förvirrade min ändrades till en av upphetsning verkade även Lily komma ihåg tidvändaren.
”Annvände du den just?” viskade Anna högt och konspiratoriskt. Leevi nickade. ”Så du är där nere och här uppe samtidigt? Coolt.” Leevi skrattade lätt, men hann inte svara något, ty dörren slogs upp och de kallades in för professor Morrigans exam.

Den veckan hade Leevi inte tid för något annat än examensproven, GET-proven och studering inför dem, med korta pauser för mat och sömn. Leevi resonerade att hon skulle klara sig två veckor med litet sömn, det var trots allt inte länge. Och efter det började sommarlovet, då hon kunde sova så mycket hon orkade
På tisdagen hade hon förvandlingskonstexamen. Det teoretiska provet gick bra, även om Leevi hade missat några frågor, men den praktiska delen hade hon inga problem med. De hade trotts allt hela året studerat mänskliga förvandlingar med sjätte årskursen.
Onsdagens prov i Örtlära gick betydligt sämre, då Leevi inte kunde komma ihåg reglerna till Mandragoraodling, eller vilka syndrom man kunde bota med hjälp av Mandragorasaft. Under det praktiska provet hade hon problem med att få ut varet ur bubotuberplantan hon blivit utdelad, men åtminstone fick hon allt i en skål då hon äntligen lyckades, till skillnad från en Slytherinelev, som hade slagit sönder skålen och sedan fått resten av varet över sina bara händer, som på några minuter blev illröda och täcktes av bölder.
På torsdagen hade hon GET-prov i Försvar mot svartkonster, och examen på eftermidagen i trollformellära. Tidsresandet började redan kännas vardagligt, om det nu var möjligt, och även Anna hade vant sig med idén. Leevi blev dock hungrigare än normalt, då hon levde dygn som var två timmar längre än andras, men ifall hon åt så mycket hon fysiskt fann möjligt vid lunch klarade hon sig.
Fredagens examen i Runskrift hade minst deltagare hittills, och efteråt skulle Leevi ha resten av dagen ledig. Provet varade över fyra timmar, eftersom den inte hade någon praktisk del. Då Leevi äntligen lämnade Stora salen ömmade hennes högra handled, och hon rullade runt på den då hon gick till uppehållsrummet för att läsa till måndagens trolldrycksexamen innan hon gick och lade sig, i tid för första gången den veckan.

Den sista hela veckan av skolåret slöade största delen av eleverna. Examensproven var förbi, och vädret var perfekt. De flesta njöt av solen ute på skolområdet, men femte och sjunde årskursens elever hade ännu GET- och FUTT-prov framför sig.
Stora salen fylldes av olikfärgade ångor på måndagen. Leevis fredsdrog, som slutligen borde ha varit turkosaktig i färgen, var mörkt blå, och ångan som borde ha varit silvrig var klart vit. Då Leevi lämnade in flaskan tvivlade hon på att den skulle ha önskad effekt, men hon hade gjort så bra hon kunde.
Tisdagens Skötsel och vård av magiska djur gick betydligt bättre för henne. Speciellt den praktiska delen, där de skulle välja ut rätt föda åt en Imp och lugna ner en Böjsvans så länge att de fick tag på en kvist ur trädet den vaktade (tricket var att muta dem med Gråsuggor), klarade hon lysande.
Onsdagen hade Leevi ledig, och hon hade tänkt spendera dagen i biblioteket och studera till de två proven hon hade kvar: historia och mugglarstudier. Under morgonmålet lät hon sig dock övertalas till att ta historiaboken med sig ut och njuta av det varma vädret med de andra.
Så tillsammans med marodörerna, Anna och Lily styrde hon stegen ut ur slottet. De tog sig till ett av de största träden intill sjön, en jättelik ek. James hade fått tag på en klonk, och han fick de andra med sig i ett bollspel, till och med Lily. De spred ut sig över gräsmattan och kastade klonken åt varandra med skratt och retsamma kommentarer.
Endast Sirius avstod och satte sig bredvid Leevi, med ryggen lutad mot trädstammen och ena armen över Leevis axlar. Han betraktade de andra med en uttråkad blick, och Leevi smygkikade upp på honom med ett lätt roat leende.
”Varför går du inte med dem?” föreslog hon roat. Han såg ner på henne och grimaserade lätt.
”Vad är det för roligt med att kasta en klonk? Om de hade en dunkare så...” Leevi skrattade och skuffade lätt till honom, innan hon vände blicken tillbaka till boken.
”Kanske om du också kommer”, fortsatte Sirius något piggare. Leevi skakade på huvudet och höll upp boken framför Sirius ansikte.
”GET-prov, minns du?” Sirius grimaserade och suckade sedan uttråkat.
Sirius lyckades hålla sg tyst kanske i tio minuter, innan han åter suckade högt. Utav uttråkan började han rycka upp gräs ur marken. Leevi ignorerade det, enda tills han försökte nå gräset under henne.
”Sirius!” utbrast hon med blandad irritation och förnöjelse.
”Lev!” svarade han högt med spelad förvåning, som om han först nu märkte att hon var där. Leevi skrattade och slog till honom med boken.
”Jag tror jag går in, du är alldeles omöjlig”, sade hon och lade bokmärket på plats. Sirius log okynnigt och hindrade henne från att resa sig med att sätta sig grensle över hennes ben.
”Du har läst tillräckligt nu”, sade han och kysste henne passionerat. Leevi tryckte på hans bröst för att komma undan, men hon försökte inte helhjärtat. ”Det är bara två prov”, fortsatte han, och Leevi nickade tankspritt, innan hon faktiskt insåg vad han sade och drog sig loss från kyssen, lätt andfådd och med röda kinder.
”Bort med dig”, sade hon och skuffade till honom tillräckligt för att hon skulle kunna ställa sig upp. Sirius följde hennes exempel och putade surt med läpparna. Leevi himlade med ögonen och skakade roat på huvudet. ”Sluta sura och gå och lek med de andra. Gå nu.” Leevi viftade iväg honom så som man gör med en hund, och Sirius flinade brett innan han gav upp och gick till de andra.
Leevi log då hon gick upp mot slottet, även om hon hade gärna velat stanna ute i solen. Det var dock svårt att hitta ett lugnt hörn på gården, så hon skulle få nöja sig med den dunkla, dammiga luften i biblioteket.
I skuggan av slottet sveptes Leevis leende bort, då hon fick syn på två skepnader alldeles intill dörren. Trots att de stod i skuggorna kände Leevi igen Mulciber på hans breda axlars, och den spinkiga Avery alldeles intill. Den förstnämnda hade korsat armarna över sitt bröst, och han lutade sig lätt mot sin vän då denne viskade något i hans öra.
Leevi skyndade förbi dem med sänkt blick, och då någon tog tag om hennes arm hoppade hon till och slog instinktivt med historiaboken mot pojken som dykt upp bredvid henne.
”Ouch, försiktigt.” Leevi vände sig om och fick syn på Justin som gned sig om pannan.
”Oij, förlåt”, utbrast hon och rodnade djupt. ”Det var inte meningen, jag blev bara... förvånad”, fortsatte hon ursäktande, men Justin log och sänkte handen.
”Det är okej. Jag skulle bara berätta att vi ska träffas i det där lilla rummet vid trappan till fängelsehålorna, halv tolv på lördagkväll.” Justin sänkte sin röst, men det fanns ingen annan i entréhallen.
”Utegångsförbjudet är redan igång då”, påminde Leevi något oroat.
”Vi har inget val. Det är nymåne då, och ingången måste öppnas vid exakt rätt tidpunkt.” Leevi nickade.
”Behöver jag ta med något?” frågade hon då de började gå uppför de breda trapporna.
”Bara din stav. Och dagboken.” De stannade i korridoren ovanför. Justin log och något av upphetsningen syntes i hans ögon. ”Jag måste leta upp Adabelle, men vi syns.”
”Visst.” Leevi såg efter honom, innan hon vände om och fortsatte till biblioteket.

Trots att provet i Magisk historia hade varit en av de examina Leevi hade varit mest osäker inför, gick det förvånansvärt bra. Hon hade dock tur, för två av frågorna handlade om renessanstrollkarlarna, och Frankrikes inverkan i den magiska världen under 1600-talet och efteråt. Så Leevi kände sig bra tillmods då hon satte sig på sin säng i Gryffindortornet och slog upp boken hon skulle behöva läsa till sitt sista examen i Mugglarstudier följande dag.
Efter tio minuters flitigt läsande somnade hon och vaknade på morgonen, pigg men oförberedd till provet.

”Äntligen!” Leevi hade lust att tända eld på skolböckerna som tyngt ner hennes axlar och orsakat kramp i hennes nacke de senaste månaderna, och sedan dansa glatt runt elden tills endast en liten hög med aska fanns kvar. I stället gick hon med ovanligt lätta steg till sitt sovrum och kastade böckerna orespektfullt i sin koffert, som redan stod öppen vid sängändan, färdig att fyllas och sedan bäras ner till tåget på måndagmorgon.
Leevi tänkte sorgset på hemfärden. Visst var hon glad över att få se sina föräldrar, och åka hem till Frankrike, men hon skulle sakna sina vänner här, sakna Sirius...
”Vad tänker ni ta på er?” frågade Anna någonstans från djupet av en klädhög. Lily ropade något till svar från djupet av en annan.
Eftersom det var det sista veckoslutet av skolåret, och vädret var ännu varmt långt in på natten, tänkte de gå ut till båthuset för sista gången. Det var såklart något marodörerna kommit på, Sirius sade att det var en tradition de börjat redan första året. När åren gick hade de börjat bjuda in allt fler vänner, och gruppen som i kväll skulle ner till sjön bestod redan av närmare tjugo elever, de flesta från Gryffindor.
”Har ni sett den där klänningen med blommorna någonstans?” Lily stack fram sitt huvud över högen och började dra den isär.
”Här”, svarade Anna och kastade klänningen hon hittat i sina högar mot Lily. ”Jag tror jag ska ta jeansshortsen...” Dörren slogs upp och Isabelle, tätt följd av Morgan, steg in. De steg över högarna och satte sig på sina sängar.
Leevi undvek att se på Isabelle. Trots att flickan inte längre betedde sig öppet fientligt mot Leevi, var stämningen mellan dem minst sagt ansträngd.
”Jag antar att ni är påväg till båthuset i kväll?” undrade Isabelle och drog fram en handspegel ur skåpet intill hennes säng. Leevi dämpte än fnysning. Hon såg perfekt ut som alltid.
”Såklart. James har köpt Filibusters fyrverkeri”, svarade Anna och, nöjd med de klädesplagg hon hade valt och lokaliserat, började tränga de andra kläderna i sin koffert.

En timme senare anlände de fem flickorna tillsammans till båthuset. Solen höll på att sjunka, och himlen var färgad i olika nyanser av gult, rött och längst upp blått. Man kunde till och med urskilja några av de starkast skinande stjärnorna rakt ovanför.
”Välkomna, sköna damer”, hälsade James pompöst vid dörren. Han log brett som vanligt, och av vana höjde han handen för att rufsa till det korpsvarta håret då han fick syn på Lily. Hon skakade på huvudet, men svängde snabbt bort blicken med ett leende då de steg in i båthuset.
De flesta hade redan anlänt. Utrymmet lystes upp av papperslyktor, som hängde i luften med hjälp av magi, och spred ett varmt ljus över de upp och ner vända båtarna. Det fanns bara tre väggar, så utsikten mot sjön var oföhindrad. De flesta satt på trapporna som ledde rakt ner i vattnet och lät fötterna kylas i sjön.
”Det finns mat och drickor där bak. Jag kan visa dig Evans, om du vill?” föreslog James försiktigt.
”Jag tror jag hittar själv”, svarade Lily, men protesterade inte då James följde efter henne. Anna bytte en menande blick med Leevi, innan hon följde efter paret och lämande Leevi för att leta efter Sirius.

”Vill du tände den nästa?” frågade Sirius. Leevi nickade upprymt och pekade sin trollstav mot fyrverkeriet som redan stuckits ner i marken. Tråden fattade eld och de följde gnistorna med blicken tills fyrverkeriet sköt upp mot himlen. Då den exploderade mot den mörkblåa himlen spred sig tiotals olikfärgade blommor åt alla håll. Blommorna fortsatte explodera och skapade nya blommor vid varje explosion.
”Vackert”, sade Leevi lågt och lutade sig mot Sirius. De satt på gräsmattan utanför båthuset tillsammans med de andra. Kvällen började redan ta slut, och Leevi var säker på att fyrverkerierna skulle locka till sig en sur lärare när som helst.
”Kvällen har varit perfekt”, höll Sirius med och busvisslade då James tände på det följande fyrverkeriet. Leevi lutade hakan mot Sirius axel.
”Jag vet hur vi kan göra den ännu bättre”, viskade hon och rodnade djupt. Sirius vände sin blick mot henne, och då han insåg vad hon menade log han brett.
”Är du säker?”
”Om vi går nu hinner vi ha sovsalen för oss själva”, log Leevi. Det tog inte länge för Sirius att ställa sig upp och med några gester förmedla åt James att de var på väg upp till slottet. Leevi rodnade då hon mötte Lilys blick, men log brett då hon började gå mot slottet, hand i hand med Sirius.

_______________________________________

The end creeps ever closer...

AWSOME!!!!! jag är sjuk idag och när jag såg att du hade skrivit ett kapitel blev jag så överlycklig att jag började hoppa upp och ner!

Glad att jag kunde pigga upp din dag ^^ hoppas du blir frisk snart! ♥

Hoppas jag med! Tack för att du skriver så himla AWSOME! ♥

aw så gulligt :']

Åh lika bra som alltid!
ser fram emot nästa!

Ser fram emot nästa, och även om jag ser framemot slutet, så kan jag inte riktigt fatta att en fanfiction som denna, som är så otroligt bra, skulle ta slut! ._.

Undrade förresten över

”Utegångsförbjudet är redan ingång då”,

tror du fick till ingång på grund av nästa mening, om inte så kan du väl rätta mig i stället.

Jag gillar verkligen Sirius och Leevis relation, och hur du får fram en så bra bild av Sirius och hans barnsliga beteende, och Leevi... Hon verkar som en sån underbar människa. ♥

Du lyckas få fram känslor så som när Leevi gått förbi Mulciber och Avery och hon trott att det var de som tagit tag i hennes arm, och hur Justin blir smått förvirrad. Gaah. Du skriver för bra! I love it. ♥