Ny genaration, nya känslor

Jag tyckte det var bra!

Braigt ;D

Ny läsare, grymt bra tycker jag
Bevakar!!

Bráa!

Låter bra!!!
Ny läsare nu då..!

Super!!! HUR kan Rose göra samma misstag som sin far...

OMG!! Jag har sträckläst hela story... And I ♥ it!! :3 Skriv mer!!

Oh! Ni är så bäst! Jag blir så glad över era kommentarer! ♥ Men jag ville skriva längre kapitel, men måste göra annat så ni få en "cliffhanger" istället Kanske inte så himla bra, men något

Kapitel: 73
Lily var inte säker, men hon trodde sig sett Scorpius innan. Men hon hade inte sett honom efter det så det var väl bara en synvilla... Oh... Så fånig hon var tyckte hon och vände sig om mot Albus igen.
”Har du nån snygg kostym till balen förresten?” frågade hon för att få igång ett samtal.
”Nja... Inte än... Men såvitt jag läst ska mamma och pappa skicka både kostym till mig och James och så en klänning till dig. Troligen nästa gång de skickar oss nåt... Det verkade så i alla fall av det dom skrivit...” svarade Albus.
”Okej, men... Hur mycket brev från dom har du fått!? Jag har inte alls fått lika många... I alla fall inte fått läsa lika många...” sa Lily lite surt. Hon älskade att få brev från sina föräldrar men nu var det bara Albus som hade fått...?
”Nej, Lily! Breven är för oss alla tre, men ni har aldrig frågat efter breven och de flesta breven kom faktiskt under tiden då du var sjuk men då var det mest jag som läste för James hade annat. Så du har helt enkelt varit sjuk under brevbomben från mamma och pappa, men de skriver om oss alla tre i varje brev! Så tror inget sånt, men när du var sjuk fick jag vara brevbärare. De använder ju också Nobert och du vet ju att han hela tiden kommer i dålig tajmning, aldrig vid frukosten... Haha, men nästa gång brev kommer så kommer jag säga till dig! Så det slipper du inte!” sa Albus och Lily kände sig med ens lugnare.
”Okej... Men du har hälsat från mig varje gång?” frågade Lily.
”Ja... Ja, det har jag... Och från James också!” sa Albus.
”Okej!” sa Lily och log. ”Så bra!”
De gick till uggletornet och Albus hämtade ner Nobert för han vägrade komma ner av sig själv. När dom hade skickat iväg Nobert med mycket besvär så gick de ut ur uggletornet så de slapp allt oljud och hoande från ugglorna.
De började prata glatt med varandra igen när de hade kommit ut. De pratade om allt möjligt. Lily ville ofta komma in på att prata om Li, men Albus struntade i det och började prata om annat.
När Lily var mitt uppe i en protest om någonting de hade haft olika åsikter om så avbröt Albus henne.
”Lily! Titta! Där är en näktergal!” sa Albus och pekade på en brungrå liten fågel som satt på en gren i närheten av var de stod.
”Oh... Vad fin!” sa Lily.
Näktergal flög närmare dom, bara sådär som om den förstod att det var den dom pratade om! Och helt ofattbart flög den och satte sig på Albus axel.
”Oj...” mumlade Albus.
”Ja... Oj.. Och titta! Vingen är lite skadad!” sa Lily och pekade på dess vänstra vinge. Den var extra böjd och några fjädrar spretade åt olika håll.
”Ja... Vi kanske ska hjälpa fågeln...” sa Albus.
Då han sagt det så fick näktergalen fnatt och flög genast därifrån, fast lite långsamt tack vare vingen och fågeln försvann.
”Skumt...” sa Lily. ”Men titta! Den lämnade en blomma!”
Lily pekade på Albus axel där det låg en liten vit blomma, en Tusensköna. Albus tog upp den och tittade på den.
”Hmm... Lustigt...” sa han funderande. ”Men den var ju ganska fin...”
”Ja... Men nu får vi väl ta och gå tillbaka, jag behöver vila...” sa Lily och de fortsatte gå.
De började prata om annat, men de kom ganska enkelt in på ämnet om näktergalen igen. Liksom, hur ofta brukar en fågel flyga fram till en och lämna en blomma på ens axel? Såklart man pratar om det då!
De träffade på madam Pomfrey i trapporna. Hon var på väg till nån elev som hade rymt men då tog hon och sa noga till Lily att hon inte fick glömma att ta sin medicin.
Efter många andra hälsningar till bekanta så dröjde det länge innan de kom tillbaka till Gryffindors uppehållsrum. Där satt Johanna som log stort mot Lily.
Lily gick fram till Johanna och Albus gick och började spela schack med en femteårselev.
”Hej, Lily!” sa Johanna då Lily satt sig.
”Hej, Johanna! Vad du ser glad ut!” sa Lily och log.
”Hehe... Jo... Efter att du pratat med James kom Louis och bad om ursäkt och förklarade hur det egentligen gick till. Att han fortfarande... Älskade mig...” sa Johanna och rodnade. ”Oh! Jag älskar honom! Och vet du vad? På jullovet kommer han hälsa på och träffa mina föräldrar och så... Liksom.. Det kanske inte låter som det, jag vet, men det är ett ganska stort steg! Han vill hälsa på mig när vi inte är i skolan och en av hans få chanser att träffa sina föräldrar! Liksom... Oj... Och han bor flera timmar iväg...”
Lily började le stort.
”Fy vad kul! Ni är SÅ söta tillsammans! Oh! Så glad jag blir över att jag kunde hjälpa...” sa hon och kramade om Johanna.
De pratade ett tag men sedan kom Lily på att hon har ju faktiskt medicin hon måste ta så hon gick upp till sovsalen. Hon kände hur trött hon var. Efter att ha varit sjuk så länge blir man VÄLDIGT enkelt trött!
Hon tryckte ner handtaget och klev in. Hon gick till sin säng och tog upp en låda och letade efter sin medicin då hörde hon ett par djupa suckar bakifrån. Hon vände sig om och fick se Rose sittandes, leende och hållandes i en chokladask.
”Hej...” sa hon drömmande med munnen full av choklad.
Lily tittade chockat på Rose. Hennes kinder var helt röda och hon hade ju ett stort flin på läpparna utan anledning.
”Rose...” började Lily. ”Vad har hänt?”
”Vad som har hänt!?” vrålade Rose och reste sig upp. ”Jag har blivit kär Lily!!!”
Lily rynkade ögonbrynen.
”Kär? Du har ju berättat förut att du gillade James...”
”NEJ! INTE HAN!!!” vrålade Rose och kastade asken på Lily. ”JAG SKITER I HONOM!!!”
Lily tog upp asken och tittade på den. En lapp satt på den. Hon läste tyst för sig själv.
”Lily, jag hoppas du kan förlåta mig för allt jag gjort, allt som hänt... Hoppas detta kan pigga upp dig s vi kan prata... Du behöver inte äta så mycket men lite... Hoppas du gillar det! Din Scorpius” läste hon och tittade upp på Rose igen. ”Vem är du kär i då, Rosie?”
”Oh... Du kommer hata mig...” sa Rose och vände sig mot fönstret sedan. ”Oh... Så mycket stjärnor... Och månen är så stor och vacker... Hihi! Undra om han ser dom också...”
Lily började glo på Rose så stort att det kändes som om hennes ögon skulle ploppa ut ur ögonhålan. Vad var det med Rose!?
”Eh... Rose... Gumman... Såklart han kan se det också! Liksom... Det är ju precis utanför och jag kan se dom och... Ja... Alla kan det... Men vem är det du tänker på!?”
Rose började fnissa.
”O-okej... Jag ska säga... Hihi... Det är... Scorpius Malfoy! Hihi...”
”Va!? Vänta här... När uppenbarade det sig för dig!?” frågade Lily med en klump i magen.
”Oh... Jag började tänka på honom när jag tog en bit choklad och då förstod jag att jag älskade honom!” sa Rose och reste sig upp. ”Det måste jag berätta för honom!”
Hon började gå mot dörren och innan Lily hade märkt det hade Rose gått ut ur rummet och börjat springa iväg.
”Nej! Skit också!” mumlade Lily och tog hastigt tag i sin kofta och satte på sig den innan hon sprang iväg. ”Varför använde han kärleks-elixir!?”


Hoppas ni gillar det då! Kommentera gärna

Bra!

Lite kritik, bara: Du använder nästan varje gång ! när nån har sagt något. Försök att tänka dig i,huvudet hur du vill att det ska låta, och bestän om du vill ha !,? eller . Förstår du hur jag menar?