Om Voldemort faktiskt hade dött...

meer , jätte bra kapitel

Jääätebraa!!!

Aimee och Draco kom glatt upp till slottet, och de kom ikapp resten av laget. Tillsammans gick de in till den stora salen för att prata lite. Aimee sneglade mot gryffindorbordet, och fick se Harry stirra på henne och hennes kvast. Hans hånfulla blick fick henne att rodna. Hennes blick rörde sig mot hennes kvast. En Rensoparsjua. Hon kände hur rodnaden steg upp till hårrötterna, och hon satte sig dystert ner vid bordet. Aimee såg avundsjukt på Draco's kvast, en Nimbus Tvåtusenett. Hon suckade djupt och såg mot Harry igen. Han log och tittade bort mot Aimee lite väl ofta för att vara diskret om att han pratade om henne, och hennes ilska bubblade innanför huden på henne. Hon bestämde sig för att beställa en ny kvast, även om hennes Rensoparsjua var hennes favorit.

Lördagen var väldigt seg, och det hände ingenting för Aimee efter att hon hade gått med i quidditchlaget. På söndagen beställde hon en Åskvigg, och den dagen var lika seg den. Måndagen däremot, var en hektisk dag. Lärarna verkade tycka att de hade slappat tillräckligt, och hon fick läxor av alla lärare.
De skulle öva på besvärjelsen lamslå, skriva en text på tretton tum med den viktigaste faktan om polyjuice, de skulle göra färdigt sin ritning av azzaurorna och skriva en kort text om dem, och göra en uppsats om svartalfer. Och det mesta skulle in om någon enstaka dag.
Aimee satt i grupprummet när Jason kom fram till henne och gav henne träningsschemat. Hon suckade och bestämde sig för att skaffa en almanacka.

Efter tre timmar var hon färdig med uppsatsen till Snape och Binns, och ritat färdigt sin azzaura. Aimee tyckte att det räckte till att börja med, och reste sig upp ur fåtöljen hon satt i. En litet pip fick henne att vända sig om. En andra årselev satt och såg skräckslaget på ett fönster. Aimee rynkade pannan. Men det var ju Patch! Aimee flög upp och rusade fram till fönstret. Hennes fingrar bände upp fönstret, och Patch svävade in med ett långt paket bakom sig. Aimee's fingrar darrade av förväntan, och hon klappade Patch.
"Tack." viskade hon. Hon hade problem att få bort pappret, men till slut lyckades hon. En kolsvart kvast som skiftade i lila rullade ut mot henne. Aimee drog ett djupt andetag, och hennes ögon tindrade. Det var en riktig skönhet!
Hennes hand följde konturerna, och hennes ögon detaljerna. Den verkade ha en perfekt form, och den var mjuk. Allt var mjukt, men inte som gummi. Träet var lent, inga flisor.
Aimee hade skickat ett brev till affären i Diagongränden, och frågat efter den bästa kvasten de hade. I svaret hade det stått att de skulle få in endast tre kvastar, vilket två var reserverade till Irlands quidditchlag. Den tredje kvasten hade ingen velat ha, eftersom andra quidditchspelare hade varit nöjda med sina kvastar och inte ville betala ett sånt pris för en kvast när deras var hela. Så Aimee hade köpt den, när hon hade pratat med sina föräldrar som hon hade skrivit ett brev till samtidigt som hon skrev brev till affären. Hon hade fått lov att köpa den. Kvasten hade kostat tvåtusenetthundratre galleoner. En rysning for genom Aimee's kropp när hon tänkte på priset. Att hennes föräldrar hade gått med på det...
Hon lät kvasten lägga sig på sidan, och hon iakttog namnet.
Nightsky.
Hon log lätt, och greppade tag i kvasten. Till Aimee's förvåning, var den oerhört lätt. Hon flyttade den upp till sin sovsal, och spenderade resten av kvällen med att iaktta sin nya kvast som skulle spräcka Harry's flin.

Hehe, nice! Nightsky... kan se den framför mig. ^^

Aimee's nerver ökade. Hon hade nästan inte tid till att oroa sig, eftersom att skolarbetet tog upp så mycket av hennes lediga timmar. Men med årets första match på ingång, började de bli okontrollerbara. För första gången sen hon kom till Hogwarts lade hon faktiskt märke till vilken intensitivitet det var mellan de två lagen som skulle mötas. Det var hemskt. James blev utsatt för trakasserier av deras motståndare, och han hamnade på sjukhusflygeln i två dar.
Och det hela blev inte bättre för att det var gryffindor de skulle möta. Harry utsattes också för en del trakasserier, men faktiskt så var det slytherin som var mest utsatta eftersom att de andra tre elevhemmen var emot dem. På träningarna flög Aimee på sin Rensoparsjua, eftersom att det var flera som spionerade på deras träning, och hon ville att hennes nya kvast skulle komma med en stor förvåning. Hon hade smugit ut på nätterna eller sent på kvällarna och övat på att flyga.
Kvasten var underbar. Den följde alla hennes rörelser och den verkade kunna läsa hennes tankar.

Dagen innan matchen var nu framme, och fredagen var en ganska lugn skoldag. Aimee fick endast två läxor. Hennes nerver var en röra, och hon fick springa iväg till toaletten flera gånger och hyperventilera. När hon gick ner för korridorerna möttes hon av hårda gliringar.
"Haha, en jagare som åker på en Rensoparsjua! Vilket fån!"
"Hon kommer inte hänga med, den kvasten är endast bra nog för att sopa golven med!"
"Titta som hon ser ut!"
"Kan du inte bara ge upp, Rhine? Det finns inget du är bra på!"
Fredagen gick alldeles för långsam, och hennes närvaro på lektionerna var inte så bra. Det enda hon hörde var när folk pratade om henne eller hennes kvast eller hennes lag, och det peppade inte henne så värst.

"Kom igen nu Aimee! Låt dem inte komma in under din hud!" Draco satt jämte henne i den stora salen och försökte få henne att röra maten. Hon såg tomt ut framför sig, och tänkte på hur hon skulle göra bort sig nästa dag.
"Men för tusan Aimee! Lyssna inte på dem! Tänk på Night!" Aimee log lätt. Draco och laget var de enda som visste om att hon hade köpt en ny kvast, inte ens de hon delade sovsal med visste något. Aimee log tacksamt mot Draco.
"Jag kommer susa omkring som en ängel." sa hon med äckligt len röst.
"Det hoppas vi inte, snabbare ska det gå..." muttrade Draco och Aimee fnissade. Hon lämnade bordet, och gick jämte gryffindorbordet på väg ut. Hon log smått, och försökte låtsas som om hon inte brydde sig. I ögonvrån såg hon Ron, Harry och Hermione. Hermione såg på Aimee med slätt ansiktsuttryck, men Harry och Ron flinade elakt. När Aimee gick förbi hörde hon Harry's röst tydligt.
"Det kommer inte bli något motstånd i morgon, jag tycker verkligen synd om Wood. Tänk när Rensoparsjuan flyger i ruskigt långsam fart, det blir bara för enkelt!" Flera höga skratt ekade i hennes öron, men istället för att bli nertryckt, peppades Aimee faktiskt. En tydlig bild av henne, endast sedd som ett suddigt streck på planen, var skrattretande. Aimee stämde in i skrattet medans hon gick, och desto högre hon skrattade, desto tystare blev det. Det fejkade skrattet blev äkta, och när hon kom till trapporna, var hon tvungen att sätta sig ner och andas djupt.

Aimee spenderade kvällen i sällskapsrummet med laget, efter att James hade jagat ur alla andra elever. De pratade taktik, hur de skulle spela, vem de skulle akta sig för, hur kunde Draco påverka spelet, hur kunde de hjälpa Draco, hur skulle de hindra Harry...
Men efter några få timmar tvingade James upp dem till sina sovsalar för att sova, och Aimee ledde sina drömmar genom att se morgondagen framför sina stängda ögon.

meer jätte bra

Två jätte bra skrivna bra kapitel! ♥

Jättebra! Som vanligt ♥

Jätte bra som vanligt !

Aimee vaknade tidigt nästa morgon. Hennes blick var stadig och hennes rörelser kontrollerade. Kläderna med Slytherin's symboler hängde fint på en stol, och de kom snabbt på Aimee's kropp. Hon satte upp sitt hår i en enkel tofs, och såg sig själv i en spegel. Även om hon verkade lugn, var hennes inre i uppror.
"Skärp dig..." mumlade hon lågt för sig själv. Aimee greppade tag i sin Rensoparsjua och gick ur sovsalen.

Det var fortfarande mörkt ute, och hennes nerver blev värre. På väg till matsalen hann det bli ljusare eftersom att hon gick så långsamt. Elever kom förbi henne, och hennes blick började flacka. Till slut kom Draco ikapp henne och hennes steg blev lite snabbare. I matsalen vändes hennes mage ut och in. Hon kände hur färgen i ansiktet försvann som på ett trollslag, och hon följde efter Draco till bordet. Allt verkade gå i slow motion, och alla ljud var dränkta i ett surr.
"Aimee... Aimee!"
Aimee vände blicken mot Draco som såg oroligt på henne.
"Ät." sa han och pekade på en tallrik som stod framför henne. Aimee tvekade. Han blev hotfull och lutade sig närmare henne.
"Annars trycker jag ner det i halsen på dig." Aimee grimaserade mot honom, och tvingade i sig lite flingor och juice. Med mat i magen verkade hon lite mer självsäker. Men det blev inte bättre när hon såg Gryffindor's lag kliva in genom portarna och se hånfullt mot Slytherin.
"Vem försöker jag lura? Jag är inte bra nog för det här!" mumlade Aimee panikslaget.
"Du är bra och det var därför jag tog med dig i laget. Acceptera det."
Aimee vände sig mot James som såg på sin mat, och hon log tacksamt mot honom. När laget hade ätit färdigt, gick de samtidigt iväg mot quidditchplanen. De var tvugna att gå förbi Gryffindor's bord, och Aimee mötte Harry's hånfulla blick. När de var i omklädningsrummen, tog James och berättade en kort sammanfattning av gårdagens taktik för att friska upp minnet.
"Och tro inte att vi kommer att förlora det här. Vi är bättre än dem, och vi behöver inte fuska eller göra oss till. Vi har allt som behövs, och därför förbjuder jag allt orent spel. Den som spelar ojust kickas från laget. Förstått?" Laget nickade. Aimee tog tag i sin nya kvast, och allt föll på plats. Det här var deras tur!

Madam Hooch's röst ekade högt över elvernas dån. Hon pratade om just spel, precis som James hade gjort innan.
"Ut med Slytherin!" Klapp, klapp, klapp. Aimee kände hur magen vred på sig, men när Madam Hooch gav dem tillåtelse att sätta sig på kvasten, försvann allting sådant. En vissling, och alla flög iväg. Aimee sköt upp i luften som en kanon, och hon greppade genast tag i klonken.
"Rhine är först att få tag i klonken, och det verkar som om hon har uppgraderat sin kvast!" En röst som Aimee inte kände igen ekade över planen, och Aimee flög mot ringarna och Wood. En dunkare hördes på ett kort avstång, och hon snurrade ett varv åt sidan för att sedan fortsätta framåt. Hennes blick var lika fokuserad, och hon iakttog Wood's rörelser. Han verkade vara lite mer dragen åt sin vänster, eftersom att han var högerhänt och hade lättare att fånga med höger på en större yta. Aimee fintade mot hans höger, men väntade tills Wood hade rört sig några fåcentimeter och kastade sedan mot hans vänster. Han uppfattade finten några sekunder för långsamt, och klonken flög genom den gyllene ringen. Ett högt vrål uppstod på en fjärdedel av läktarna, och Aimee log.
"Tio poäng till Slytherin!"
Aimee satte iväg mot flickan som hade klonken, och knuffade till henne. När flickan nästan tappade balansen, passade Aimee på att ta klonken ifrån henne och passa till James som självklart gjorde mål.
"Ytterligare tio poäng till Slytherin!"

Och så fortsatte det ett ganska bra tag. Inga fula knep från Slytherin's sida, utan mål efter mål blev gjort endast av skicklighet. När det stod 160-10 började Harry och Draco jaga efter kvicken, och Aimee höll lite koll på Harry om han såg något. Och till slut gjorde han det. Draco var en bit ifrån, men hon såg hur Harry dök mot något guldfärgat. Hon satte genast iväg mot Harry, och flög förbi honom. Kvicken dök, och det gjorde de likaså. Hennes kvast ökade farten, och när hon hade ett ganska bra avstånd mellan henne och Harry, tvärnitade hon. Harry flög nästan av kvasten, och kvicken försvann. Madam Hooch blåste i visselpipan, och Aimee log elakt mot Harry.
"Visste blåser det skönt idag?" sa hon grymt och flög iväg. Gryffindor fick ett straffkast efter Aimee's lilla regelbrott, men de satte inte det eftersom White var alldeles för bra för dem.
Plötsligt flög Draco iväg, och Harry hängde inte riktigt med. En ljudlig vissling ekade i Aimee's öron, och hon hojtade av glädje. Draco hade sin näve högt i luften, och två vingar spretade ut ur handen.
"Slytherin! Slytherin! Slytherin!" Aimee skrattade och skrek. De hade vunnit!