Magi finns på riktigt

Kapitel 5~

Solen var på väg ned. Adam och Miranda satt på en gråvit-randig filt med en picknick-korg emellan sig, och just nu hade de varsin bulle i handen. Kvällen och picknicken var på väg att ta slut, men ännu hade Adam inte pratat med Miranda om... Ja, ni vet. Adam harklade sig. Nu var det dags. Miranda fnissade till.
-Vad är det? log Adam.
-Du harklade dig, det brukar du aldrig göra! fnissade Miranda. Adam log igen.
Miranda log tillbaka, men hennes leende slockande och hon stirrade på en punkt långt bakom Adam. Adam vände sig snabbt om. Deras föräldarar, antagligen. De fyra figurerna närmade sig snabbt, och Adam visste att det var nu eller aldrig.
-Miranda. Jag tycker om dig. Som mer än en vän.
----------------------------------------------------------------------------------
Kort och dåligt, men aja

Tack ♥
Jag vet, men jag orkade inte skriva, höhö :3 KRAM ♥

Du vet att jag inte kan tvinga dig att skriva va? Du ska skriva när du har lust, insperation och tid. Annars blir du aldrig nöjd med det du gör :3 Kramiis ♥

OMG EMMA! VARFÖR A
ÄR DU ALLTID SÅ BRA?!?!?!? ♥

ALLTSÅ TACK men ska du säga ♥

Bra!!!!