Falsk Romans [SV]

Oh! Meera!

MER!

bra bra bra

Mer! <'33

Tack så jättemycket =D ♥
_______________________________________

DRACO MALFOY

Vem trodde hon att hon var? Och vad i helvete trodde hon att hon sysslade med?
Ren vrede byggdes upp inom honom, okontrollbar, häftig Slytherin-vrede. Det krävde all hans självkontroll att inte vända om och omedelbart straffa den där Bones för att hon fått honom att lämna henne. Ja, HAN hade gått därifrån! Det borde varit hon som gått, Draco satt ALLTID i maktpositionen och spelet spelades efter hans regler. Draco Malfoy gick aldrig.
Men nu hade hon fått honom att göra det och det gjorde Draco fullkomligt rasande. Hon skulle allt få betala för det där.
Det var det första, det andra som gjorde honom arg var att hon hade avslutat deras dejt så abrupt. Det var tydligt att hon ljugit och gjort det med flit, men varför? Förstod hon inte att hon skulle få sota för det också?
"Man leker inte med en Malfoy, lika lite som man leker med elden",morrade Draco för sig själv när han klampade genom fängelsehålekorridorerna med nävarna hårt knutna. "Hon ska inte få tro att hon kan komma undan med detta."
I sällskapsrummet såg han Pansy som genast kom emot honom när hon insåg vilka känslor som kokade inom honom.
"Draco, vad har hänt?" undrade hon lågt och försökte fånga hans blick. Han lät henne lyckas och såg rakt in i hennes mörkbruna, bekanta ögon, och följde hennes fortfarande lika lågmälda uppmaningar om att andas djupt. "Så ja." Hon tog hans händer i sina och kramade dem mjukt. "Vad är det som är fel?"
Draco kunde fräsa åt Pansy, håna henne och tala illa om henne bakom hennes rygg, men i slutänden var det ändå bara hon som kunde lugna hans vrede, vare sig den brutit ut eller bara var på väg att göra det (som i det här fallet). Han skulle aldrig kunna göra henne illa och det visste de båda två.
Vant ledde hon honom till fåtöljgruppen som var belägen i den upphöjda delen av rummet och tryckte ner honom i en grön sammetsklädd fåtölj. Själv gick hon runt till fåtöljens baksidan, tog Dracos huvud mellan sina händer och började massera hans tinningar.
Draco slöt ögonen och vilade huvudet mot ryggstödet och lät henne distrahera honom.
"Vad hände, Draco?" undrade hon igen. "Du vet att det bli bättre av att prata om det."
"Bones", sa han kallt.


MEGAN JONES

När Megan vaknade följande morgon förstod hon direkt att hon hade försovit sig, eftersom känslan av att vara helt utvilad dröjde sig kvar. Klockan visade på halv tolv, men Megan brydde sig inte om att drabbas av panik, utan i stället tänkte hon efter vilka lektioner hon hade missat. Om hon inte hade helt fel så var det Trolldryckskonst och Försvar mot Svartkonster, och hon antecknade i minnet att hitta på en bra ursäkt tills nästa gång hon stötte på Snigelhorn eller Bickle samtidigt som hon obekymrat slängde benen över sängkanten.
Rummet var (givetvis) tomt sånär på henne själv. Längs med väggarna i det runda rummet stod fyra himmelsängar, varav tre av dem var prydligt bäddade. Bäddning var överskattat. Vad var det för mening att bädda, när man ändå skulle riva upp täcke och överkast på kvällen? Totalt meningslöst.

Efter en snabbtitt på schemat konstaterade hon att nästa lektion började klockan ett, så hon hade gott om tid på sig att göra sig i ordning och gå bort till Stora Salen och äta lunch före.
Fyrtio minuter senare och ett urval av små fiffiga skönhetsförtrollningar Megan bemästrade var hon redo att leta reda på Zac, eller Wayne lika gärna. Sällskapsrummet var tomt, korridoren som pryddes av frukttavlor likaså. Megan hade egentligen inget emot att gå ensam, men hon ville helst inte bli sedd sån. För sin images skull behövde hon ha åtminstone en eller två vänner vid sin sida, annars skulle folk börja prata.
Snabbt slank hon in i Salen där lunchen stod framdukad. Efter alla åren på Hogwarts fanns det inte minsta antydan till tvekan när hon tog sig fram till Hufflepuffarnas bord och letade efter något välkänt ansikte med blicken.
Yes! Wayne satt ensam, rak i ryggen och petade med gaffeln i maten på tallriken. Megan trippade fram till honom- ännu en gång chockades hon av hur SNYGG han var i sin nya stil- och hälsade varmt.
"Heeej!"
Den svarthårige skönheten såg upp och kunde inte hejda ett halvleende. Megan log triumferande tillbaks.
"Hej. Försov du dig?"
"Jaaaaaa", suckade hon och försökte låtsas ha åtminstone lite dåligt samvete. Hon kunde inte ha brytt sig mindre. Skolan, den var bara oviktig och tråkig. Nä, det fanns betydligt mer intressanta saker att lägga energi på i stället, som att planera tidernas fest tillsammans med Wayne till exempel. När hon plockat åt sig lite av varje från serveringsfaten satte hon fingertopparna mot varandra och spände affärsmässigt blicken i Waynes mörka, vackra ögon.
"Så. Vi ordnar en fest, eller hur?"
"Ja!" Han log plötsligt brett. "Definitivt!"
"Susan får inte komma", testade Megan känslokallt. Wayne ryckte nästan omärkligt till.
"Det är orättvist."
"Hon kommer skvallra", pressade hon vidare.
"Aldrig." Han skakade på huvudet.
"Vill du att hon ska få komma?" Wayne tittade ner.
"Det är klart att jag vill."
"Varför? För din eller hennes skull?"
"För... hennes."
Megan log självbelåtet.
"Hon får komma, då. Men du, du är med mig, eller hur?"
Wayne nickade.
"Perfekt."

"Miss Jones. Jag vet inte vad vi ska göra för att få dig att lyssna."
Megan tittade demonstrativt bort när Sprout försökte spänna ögonen i henne från sin plats bakom skrivbordet. "Detta är andra gången sen terminen började som vi har det här mötet. Andra gången på TVÅ VECKOR!"
"Jag vet!"
”Jag vet, professorn."
"Jag vet, professorn. Hör här... det kommer inte att hända igen, okej?"
"Det hoppas jag verkligen inte. Jag har redan kontaktat dina föräldrar, och de vet att du riskerar avstängning om det händer en allvarlig sak till."
"Allvarlig..." muttrade Megan sarkastiskt, så lågt att hennes elevhemsföreståndare inte kunde höra.
"Vad sa du?"
"Jag? Jag sa inget", ljög hon kvickt. "Kan jag få gå nu, snälla professorn?"
Sprout granskade henne bistert i ännu några ögonblick innan hon svarade.
"Ja, du kan gå."

"Hur gick det? Vad sa Sprout?" Zac var sur, det syntes lång väg när han dängde ner trolldryckskonstboken på bordet i sällskapsrummet där de brukade plugga.
Megan ägnade sig åt att stapla alla läxböcker hon hade i en hög framför sig, och gjorde en ful grimas när stapeln välte.
"Det gamla vanliga- 'Miss Jones, en allvarlig sak till och vi slänger ut dig härifrån!'"
"Sa hon verkligen så?"
"Typ."
"Vad är en allvarlig sak?"
Megan skrattade.
"Jag vet inte. Men vi planerar en fest, och jag skulle tro att det räknas som 'allvarlig sak', speciellt som vi tänker bjuda hela sjätte och sjunde årskursen."
Zac tittade förvånat på henne vid nyheten.
"Vilka vi?"
"Jag och Wayne, så klart!"
"Kom igen, sen när blev ni bästisar?" Zacs röst var full av förakt men i hans ögon såg Megan något mer. Svek.
"Sen när fick jag inte ha några andra vänner än dig?" undrade hon hånfullt och gick därifrån.

mmeeerrr

mer jättebra!!

SUUUUUPER! meeer ♥]