Privat Unicornhorn och Moa.elisabeth

Ben nickade.
"Verkligen" sa han och tog ett tumlande steg framåt. Alice hade kommit upp bakom honom och hoppat upp på hans rygg. Hennes röda hår var uppsatt i en fläta. Ben skrattade och skakade sig av henne.
"Har du träffat Damon? Min nya rumskamrat?" Frågade hon och gestikulerade mot Damon som hon såg någon meter från henne. Ben skakade på huvudet och räckte fram handen.
"Jag känner igen dig, du kan bli osynlig va? Jag heter Ben" sa han och log. Alice sneglade lite på Lily och log svagt.

Lily log svagt och kollade på dem. Hon ville också H en vän hon kunde vara så nära med. Hade aldrig haft någon hos de vanliga människorna heller.
- hey. Damon, ja jag kan bli osynlig och vad var din kraft nu igen?sa han med ett leende. Lily bet sig i läppen. De ville nog vara ifred. Hon började gå ut från klassrummet.

"Telepati" sa Ben och skakade hans hand. Han tittade bort mot Lily som hade börjat röra sig mot utgången.
"Vänta, Lily!" Sa han och vände sig mot Damon.
"Det här är Lily, hon är ny här" sa han och gestikulerade mot henne. Han tittade mot henne.
"Är du påväg någonstans?" frågade han och log lite. Han ville ju att hon skulle känna sig bekväm bland hans vänner.

Lily log svagt.
- jag tänkte ni ville vara ifred. Det har jag fått höra ofta på min andra skola sa hon och ryckte på axlarna och rodnade svagt. Hon kollade på Damon.
Damon log svagt.
- hej Lily. Jag är Damon sa han med ett vänligt leende. Lily gav honom ett litet leende.
- hej sa hon mjukt.

"Då var det en konstig skola du gick på, här umgås vi tillsammans" sa Ben och drog en hand genom håret. Han tittade mot dörren.
"Vad sägs om att gå och äta lunch?" Frågade han. Alice nickade. Hon vände sig till Lily och tog ett djupt andetag.
"Jag hade behövt prata med dig om en grej" sa hon och log svagt.

Lily log svagt och nickade.
- okej. Gå ni före sa hon till killarna. Damon nickade och började gå ut tillsammans med ben.
- vad är det? Sa hon med ett vänligt leende till Alice och lutade sig mot en bänk.

Alice kliade sig i nacken och harklade sig.
"när du åker tillbaka i tiden, hur mycket kan du ändra på då utan att förändra idag alldeles för mycket?" Frågade hon och bet sig i läppen.

- helt ärligt vet jag inte. Jag har inte gjort det så många gånger. Jg kan dock ändra vissa saker sa hon och log svagt.
- vadådå? La hon till.

Alice suckade.
"det är en grej som jag hade behövt gå och ändra på" mumlade hon och tittade ner i golvet. Hon hatade att känna sig utelämnad till någon, speciellt någon hon knappt kände.

Hon nickade.
- om du vill att jag ska hjälp dig är jag rädd att jag måste veta vad du behöver ändra på. Annars har jag ingen möjlighet att hjälpa dig sa hon mjukt och kollade på henne.