[PRS yehet och Levi_Nikiforov]

"Sure, tack" svarar Jimin när Taehyung räcker honom det lilla paketet. Inte förräns då märker han vad stora händer Taehyung har jämfört med han själv. Det är lite konstigt, eftersom att han alldeles nyss höll hans hand. Jimin har i och för sig extremt små händer och korta fingrar, så det är inte så svårt att ha större händer än honom, men ändå. Stora händer med långa, smala fingrar ger honom paketet och Jimin tar ett. Det har en stark smak av mint som snabbt sprider sig i munnen.
"Jaså?" säger han sedan som ett svar på Taehyungs påstående. Ärligt talat är han lite förvånad, han trodde inte att Taehyung skulle ha urusel kondition, men där ser man. Han måste dock vara rätt dålig på att springa om han redan var andfådd efter den distansen. "Ser ut som att det måste bli några löpturer då." Han vänder blicken mot Taehyung. Taehyung är på väg att säga något, men Jimin avbryter.
"Ah, ah, ah!" Han flyttar sitt lilla pekfinger mellan Taehyungs ögon. Han ler. "Inga protester, lärarens order!"
Det klart att han tycker att det som hände var aningen underligt. Telefonen ringer och plötsligt börjar hans andra kompis rappa för full hals, men han är alldeles för distraherad av killens rapp för att tänka på det. Han är riktigt duktig. Hur enkelt som helst får han snabbt fram alla orden, som ett rinnande vattenfall. En del av honom vill säga det till honom, men den andra är fortfarande för blyg för att säga något.

Taehyung skrattar enkelt åt Jimins små fingrar, de är hur gulliga som helst. Det är många som har klagat på Taehyungs stora händer, men i slutändan tycker alla om att hålla dem. Sjuttonåringen har alltid antagit att de gillar något som skyddar dem, även om det aldrig är fallet. Taehyung tar sakta tag i den yngres hand och låter deras händer falla ner mot sätet emellan dem när han märker hur imponerad Jimin är av Yoongis rapp.
"Visst är han duktig?" säger Taehyung och lutar huvudet mot sätet. "Jag har länge försökt att slå honom i det där, men killen sprutar ut eld, det är helt omöjligt." både Namjoon och Yoongi sprutar ut en stark eld, flammor som aldrig dör ut, medan Taehyung själv sprutar ut lite rök. Den brunhåriga killen låter Jimin lyssna på rappen ifred, och tar istället upp sin mobil med sin lediga hand ur fickan på hans tröja. Namjoons samtal tog slut och han kopplade in mobilen i radion igen, innan han skickade ett meddelande till Taehyung.

Jimin får en behaglig stöt som går genom hela armen när Taehyung tar hans hand. Den andres mycket större, varma hand omfamnar hela Jimins, vilket ger honom en aningen beskyddande känsla. Han fortsätter att beundra Taehyungs kompis ett litet tag. Sedan tittar han på Taehyung igen. Den brunhåriga är försjunken i något i sin mobiltelefon, men han håller fortfarande kvar Jimins hand i ett fast, men mjukt grepp. Jimin studerar hans profil. De mörka ögonen nersjunkna i skärmen, den aningen böjda näsryggen och den skarpa käklinjen. Han har också 3 piercingar i örat, precis som Jimin. Man kan säga mycket om Taehyung, men snygg var han i alla fall, det tyckte Jimin redan första gången han såg honom. Jimin lutar sig tillbaka på sätet. Efter några sekunders stirrande på Taehyung så vänder han blicken åt motsatt håll och tittar ut genom fönstret. Det hade varit lite pinsamt om Taehyung kom på honom med att stirra på honom sådär...
De har kört ut på en väg omgiven av lägenhetshus, affärer och några träd planterade här och var. Trottoaren är full med folk av olika slag, men Jimin tror att det bara kommer bli mer och mer folk, i alla fall om de kör i det här området. Jimin tittar ut medans de passerar allt längs vägen.

En tystnad har lagt sig i bilen, Yoongi har slutat att rappa då han är alldeles uppslukad av messet som Namjoon skrivit bekom ratten, efter det korta samtalet. Visst, det berör honom inte riktigt, Namjoon skulle lika gärna ha kunnat skriva det till bara Taehyung, men han läser det i alla fall. Taehyung rynkar lite på ögonbrynen medan han läser igenom meddelandet, han kommer visst aldrig bort från ett uppdrag. Han svarar med ett enkelt okidoke och en liten kakao emoji som håller upp två tummar medan han lyssnar på musiken som spelas i högtalarna. Han tuggar hårt på tuggummit, han vet inte direkt hur han ska kunna fixa pengarna med Jimin med sig, men det får han helt enkelt lista ut senare. Han kanske kan ljuga och säga att han måste på toa eller något.
"Ska ni med på karnevalen?" frågar Taehyung tillslut när han stänger av mobilen och lägger ner den i sin ficka igen. "Eller ska ni jobba?"
"Vi har andra saker att göra," berättar Namjoon med ett enkelt leende, innan han stannar precis vid ingången till karnevalen. "Ha kul i regnet, ni två." Taehyung himlar enkelt med ögonen innan han släpper Jimins hand för att öppna bildörren på sin sida.
"Jag och Jimin kan återskapa scenen från singing in the rain, jokes on you," säger Taehyung innan han drar med sig sin väska ut i regnet.

Jimin skrattar när de kliver ur bilen och han stänger bildörren efter sig.
"Ska du steppa då?"
När han säger "scenen från singing in the rain" så är egentligen "you were meant for me" den första scenen han tänker på, men det säger han inte, för han antar att det är signaturscenen han menar.
Jimin har aldrig riktigt haft ett problem med regn, det kan vara rätt kul så länge det inte blåser samtidigt. Detta var tur, eftersom att samma regn från imorse börjat komma tillbaks.
Trots det var det massvis med folk på karnevalen, det såg man ända här ifrån. Paraplyer i olika färger stack upp bland folkmassorna. Färgglada små tält och stånd tog upp en stor del av markytan längre fram. Den glada musiken som spelades från högtalare hördes svagt.
Han önskar dock att han hade sin keps med sig, den hade i alla fall skyddat lite, men den hade han lämnat i skåpet redan när han hämtade sina matteböcker innan mattelektionen. Aja, han skulle ändå bli dyblöt om det fortsatte såhär, så det gjorde inte så mycket.

"Själv klart," säger Taehyung och börjar gå baklänges, så att han kan titta på Jimin medan de pratar. "Att dansa i regnet är den bästa terapin som finns, vet du. Tillsammans med att shoppa och spela tevespel." berättar han med ett brett leende. Att shoppa i hans ögon var att stoppa ner saker i sin väska, även om hans bästa vän är en ut av de rikaste ungdomarna i Asien, kanske till och med i världen. Taehyung drar ner sin väska från axlarna och stannar till när han ser hur Jimin blir dränkt av regnet som dalar ner i världens fart. Han skulle aldrig ge tröjan han själv har på sig, han har ingen lust att frysa till döds. Så istället drar han ut den vita tröja ur sin väska, innan han slänger tillbaka den över sina axlar. Taehyun drar en hand genom sin blöta lugg innan han drar på sig sin egna huva. Efter han dragit över det skydd han själv behöver, så håller han upp tröjan mot Jimin. Utan att fråga om han vill ha den, så drar han själv den över Jimins huvud och drar på honom huvan.

Jimin blir aningen förvånad när Taehyung plötsligt drar på honom en tröja han tagit fram ur väskan, men också oerhört tacksam, eftersom att den andra tröjan både är varmare, torrare och har en huva, och han fick ha den utan att fråga. Den är aningen stor, så ärmarna hänger ner över hans händer, men det har han inga problem med, det känns mysigt. Den luktar aningen rökigt, men det märks knappt, och lukten av Jimins blöta kläder tar över det. Taehyung står kvar mittemot honom och har fortfarande händerna på huvan han just dragit över Jimins huvud. Jimin ler upp mot honom av tacksamhet, ett mer genuint leende den här gången.
"Jag håller helt med..." svarar han och stirrar in i Taehyungs ögon. "Det är svårslaget..."
Jimin menade det han sa. Musik har alltid varit hans terapi, när inte hans vänner kunde vara det. Vare sig det var sång eller dans så var det ett perfekt sätt att uttrycka sina känslor. Och dansa i regnet var något speciellt. Man kanske inte hade någon musik, men man har det i huvudet och i kroppen. Plus att det känns bara så roligt och effektfullt att dansa samtidigt som man täcks av skyfallet.

Taehyung ler mot den yngre medan han rättar till den vita tröjan, så att luvan sitter bättre till.
"Har du testat att skrika?" frågar han medan han drar sina händer över sitt ansikte, så att hans lugg inte ska falla över hans ögon. Vattendropparna är mycket uppfriskande och han är ärligt talat tacksam för att det regnar, det får honom på bättre humör. Det är inte kallt, det blåser inte, det bara regnar. Regnet är så mycket mer uppfriskande än det vardagliga vattnet som kommer ur duschen, han vet inte varför, men det bara känns bättre. När Taehyung märker den lilla rynkan i Jimins panna bestämmer han sig för att förklara lite ytligare. "Bara skrika, vet att det kanske låter lite corny, men jag brukar alltid bli piggare av det." berättar han och börjar röra på sina ben igen. Han kan inte direkt sätta fingret på varför han säger allt det här. Med alla andra Taehyung varit tillsammans med har det varit dem som pratat nästintill hela tiden, och han har varit tillsammans med väldigt många.

Jimin funderar en stund. Han sätter händerna i fickorna medans han går.
"Det har jag faktiskt aldrig provat..." kommer han fram till. "Jag hör hört att folk gör det, och jag har aldrig tvivlat på att det funkar, jag har bara aldrig tänkt på det..." Det här var en förvånansvärt öppen konversation, men det tänkte inte Jimin på, han bara pratade.
De börjar närma sig området där karnevalen är uppsatt. Musiken hörs högre och man hör pratet från folkmassorna. Fler paraplyer syns, stora regnkappor i olika färger och former, och så finns det några som har varken eller, precis som Taehyung och Jimin. Alla var i alla fall dyblöta av skyfallet. Jimin stryker undan den våta luggen som fastnat i pannan från ansiktet. Sånt här regn var hans favorittyp av regn, sommarregn. Det regnade, men det var inte kallt. Det var bara regn. Mycket regn.

"I såna fall," börjar Taehyung och sträcker ut armarna medan han försöker balansera på en lång, gul plastbit som slingrar sig lite vart som på parkeringen. "Så får vi göra det när vi sticker hem sen, du måste testa." fortsätter den brunhåriga killen medan han tittar upp i skyn som är fylld med mörka moln, det är en väldigt vacker syn, det måste han erkänna. Med vatten rinnande över sitt ansikte bestämmer han sig för att äta middag ute på en ut av Namjoons många balkonger senare. Man kommer antagligen kunna se ett tjockt stjärntäcke. Tillslut kommer de fram till den lilla biljettkiosken, och Taehyung rotar efter pengar i sina byxfickor. Det är tur att han har med sig lite pengar i alla fall. Inte för att det brukar vara något problem, men Taehyung försöker alltid hålla sig borta från att sno saker när han är med andra som inte är med i Namjoons lilla organisation. Han lägger fram en hundring till den gamla damen som sitter bakom skyddet, och får sextio kronor tillbaka då biljetterna bara kostar tjugo kronor per styck. "Varsågod." säger han till Jimin innan han går in till parken där karnevalen håller hus.