[HP] Lumos :3 & Cawith

"Alright. Ditt kast. Skyll dig själv", skämtade han med ett busigt leende.
Han tryckte upp dörren till biblioteket och gick långsamt upp till hyllan han tagit boken från en vecka tidigare. Han sökte med blicken över bokryggarna, för att se var boken han höll i skulle vara.

Allison satte sig vid ett av borden och började bläddra i boken hon hade med sig för att hitta det hon sökte. Alla bokstäver flöt bara ihop till en enda stor massa och hon rynkade pannan. Detta skedde i princip varje gång hon försökte läsa. Allt bara flöt ihop till en oläsbar sörja och hon suckade. Detta var anledningen till att hon alltid sköt upo saker i sista stund. Vissa dagar gick det lättare än andra, men idag gick det verkligen inte bra.

Chase lyfte upp boken och sköt in den bland alla de andra böckerna. Han vände sig om och skulle precis gå, när han kastade en blick på Allison och såg hur hon blinkade ner i boken. En enda blick sade honom att hon kört fast i arbetet. Han lutade sig mot en av de få väggarna som inte var täckta med böcker.
"Behöver du hjälp?", undrade han med ett svagt leende.

Allison tvekade innan hon svarade på Chase's fråga. Hon behövde verkligen hjälp och Jason hjälpte aldrig till utan sa att hon fick klara sig själv.
"Ja, eller alltså.. du måste inte", svarade hon. "Jag vet inte vad jag ska skriva, alla bokstäver i boken bara flyter ihop", suckade hon.

Chase ryckte lätt på axlarna innan han slog sig ner på stolen bredvid Allison.
"Hmm, få se.. Icke-verbala trollformler.."
Han började förklara lite lätt utifrån det Professor Flitwich ville veta. Inte precis allt så att han gjorde jobbet åt henne, men tillräckligt för att hon skulle komma igång igen.
".. Och när det kommer till beskrivningen av utförandet.. Se det litegrann som med patronusbesvärjelsen. Båda kräver komplex bestämdhet och koncentrationsförmåga", förklarade han.

Medan Chase förklarade antecknade Allison ned det hon sa. Hon hade betydligt lättare att läsa sin egen handstil och när han var klar hade hon iallafall fått ned några paragrafer med information.
"Det vet jag, har du frammanat din patronus någon gång?", undrade hon sedan och förde blicken från pappret till Chase.

Chase lyfte blicken från bordet och mötte Allisons.
"Ja, en lokatt. Hurså?", undrade han och böjde sig framåt. Utegångsförbudet hade trätt in nu, men man fick vara ute sålänge man pluggade.

"Jag vet inte. Jag har aldrig lyckats frammana min bara", erkände hon. Hon kunde besvärjelsen och vad man skulle göra, men hon antog att hon inte hade något tillräckligt lyckligt minne för att frammana hennes. Hon tänkte alltid på Jason när hon försökte, för hon hade lyckliga minnen med honom. Eller?

Chase lade huvudet på sned.
"Tja. Patronusbesvärjelsen är ju svår, men jag är säker på att du lyckas snart", lovade han. Han kunde inte mycket om Allison, men under dem lektioner som de haft tillsammans så hade han sett hur skicklig hon var.

"Mm, jag hoppas det", svarade hon och tog upp fjäderpennan för att skriva några rader.
"Det får räcka så här", konstaterade hon när hon hade skrivit ungefär en sida av pergamentet. "Tack för hjälpen, eller något sådant", sa hon sedan och reste sig upp med ett snett leende.