[PRS] Cipriano & Cawith

"Jag vet inte", svarade han uppriktigt som svar till båda hennes frågor. Han skulle ju inte ens stanna hos henne, och det gav faktiskt honom lite dåligt samvete när han såg hoppfullheten i hennes ögon.

Leah nickade lite, försökte att inte visa hur besviken hon blev. "Ehm, godnatt, väck mig när du är trött." sade hon bara och la sig med ryggen mot honom. Hon somnade ganska snabbt.

Damon satt rastlöst ned och kände hur sömnen trängde sig på mer och mer. Tjejen hade somnat för någon timme sedan, och han tyckte att det var hennes tur att ta vakten nu, så kunde han ta den igen senare. Han reste sig upp och gick bort mot henne och skakade om henne försiktigt.

Mal öppnade panikslaget ögonen och var beredd att slå men lugnade sig när hon insåg att det bara var killen.
"Är det min tur?" mumlade hon sömnigt och satte sig försiktigt upp.

"Ja det är det", svarade han kort och lade sig ned. Han slöt ögonen och kände direkt hur sömnen tog över honom.

Malvina nickade lite och väntade en stund innan hon gick ut från stugan. Hon kände för att bada, hon höll sig nära stugan hela tiden. Hon klädde av sig och var i vattnet en stund tills hon kände sig pigg. Mal passade på att tvätta håret också då det varit ett tag sedan. Hon gick upp igen och bytte om till nya kläder innan hon gick in till båthuset.

Damon slog utvilat upp ögonen och fann tjejen komma gåendes in och denna gång med rena kläder. Han satte sig upp och sträckte på sig.
"Vill du sova lite mer?", undrade han, i hopp om att hans plan skulle gå i lås. Trots det hon hade berättat ville han inte gå i lag med den där tjejen. Han litade inte på henne och hennes kraft gjorde det ännu svårare för honom att göra det.

"Nä, det är lugnt. Jag klarar mig. Om du mår bra och är utvilad så tänker jag röra på mig." sade hon och borstade igenom sitt hår med fingrarna. Hon granskade honom lite snabbt och svalde hårt, hon kände sig egentligen tryggare när han var med men hon visste att han inte ville ha henne nära.

Damon suckade inombords, men nickade och reste sig upp.
"Antar att vi skiljs åt igen då..", började han, i hopp om att hon skulle fatta vinken.

"Ja, jag ska ta tåg härifrån så... Jag hoppas du inte dör." sade Mal bara och såg på honom lite snabbt innan hon drog på sin luva och gick ut igen.