Olymoens Hjältar {Privat Allyson & boknörd_}

"Men du slog bort mitt svärd!" protesterade jag och försökte få av Alyssa igen.
"Så därför fuskade du! Och du är mycket längre än mig!"

"För det går ut på att få bort ditt svärd!" förklarade jag som om hon var en treåring.
"Det är inte mitt fel att jag är längre en dig! Det är ditt fel!"

"Men jag kan ju inte påverka din längd", väste jag fram. "Det är ju dina föräldrar. Du vet, när de parar sig... äsch, skitsamma. Men det är ditt fel!"

"Jag är 5 cm längre en dig!" protesterade jag. "Dessutom är du avundsjuk på att jag är längst!"
Dörren öppnades.

"FEM CENTIMETER ÄR MYCKET!" gnällde jag och hamrade löst på Alyssas bröstkorg, men hennes blick var fäst på dörren och jag höjde blicken, för att mötas av Leos fundersamma ögon.
"Stör jag?" frågade han försiktigt.

Jag hade tänkt säga JA DUH fast istället kom det ut ur min mun som inte lät min röst:
Elden försvinner
till ön
Explosionen
dör

"Eh Alyssa?" frågade jag försiktigt och nöp Alyssas näsrygg.
Hon blinkade till och drog efter andan.

"Ehm va?" frågade jag förvirrat.
Jag kom nu på att jag sa en profetia.
"Glöm allt det jag sa, det var ett prank!" sade jag och försökte skratta fast det gick inte.

"Du är dålig på att ljuga Ally", suckade jag. "Du är ju typ Rachel 2.0 eller den där harpyan Elly" föreslog jag med en nervös blick mot Leo.

"Egentligen är jag bra på att ljuga men nu känns det som om det är något allvarligt." sade jag.
Jag kollade på Leo. "Det var en profetia om dig."