Allmänt rollspel! {HP}

Okaj, jag börjar väl då.
~~
Adeleine rörde långsamt om i hennes kopp med varm choklad. Det var morgonen efter att hon hade anlänt inför hennes sjunde och sista år, och nu satt den största delen av eleverna och åt frukost. Det var en annorlunda stämning i luften, och Adeleine själv kände att något var fel. Hennes föräldrar hade haft svårt att släppa taget om henne och Jane på perrongen morgonen innan, och jämt sagt åt dem att vara extra försiktiga under det kommande året. Särskilt hennes pappa, ministern, hade varit extra sträng och orolig. När hon hade frågat vad som var fel, så hade de vägrat att säga mer. Adeleine tog en klunk av sin varma choklad och suckade.

åh, får man hoppa in?
om du pallar kanske du skulle kunna lägga in folks mallar i första inlägget så blir det lite lättare att hålla koll ?

Absolut, hoppa in du.

Rachel

Mamma och pappa hade inte velat släppa taget om Rachel när tågvisslan ljöd.
"Jag lovar, jag kommer att överleva", mumlade hon och modern gav ifrån sig ett kvävt läte.
"Säg inte så, Rachy!" klagade hon och snörvlade. Pappa bet sig i kinden.
"Ta hand om dig, Rach, kom ihåg att..."
Rachel avbröt sin pappa.
"Hörru, jag vet. Gå inte utanför skolans gränser, hitta inte på något dumt, lita inte på vem som helst, var försiktig... bla bla bla... jag vet."
Tågvisslan tjöt igen, lite gällare, som för att uppmana henne att kliva ombord.
"Hejdå, gumman", sade mamma nervöst. "Älskar dig."
"Älskar er också!" ropade Rachel över oljudet och vinkade hejdå åt sina föräldrar innan hon klev ombord på det korallröda tåget, som stod redo att transportera henne mot ett sista år på Hogwarts, hennes andra hem, där hon lärt sig allt mellan himmel och jord; från alla ämnen till att försvara sig på riktigt, från att nervöst smyga ut från sovsalarna till att hantera plågsam stress och att hitta nya vänner.
Rachel log ett sista sorgset leende; inte riktat bara mot föräldrarna, utan också själva Plattform 9 3/4, som hon för sista gången någonsin åkte från.

Emilia satt tyst vid hufflepuffs bord. Hon var en utav de få huffelpuffare som gick upp tidigt. Hon sneglade bort mot Gryffindorbordet Där var det redan full fart och hög ljut. Hon längtade dit. Hon brukade smyga omkring med just Gryffindorare under natten för ett ändamål hon själv inte kände till. Hon smuttade lite på en kopp te när en pärlomorvit uggla flög in och släppte ner ett exemplar av the Daily prophet framför henne. Hon öppnade tidningen och tittade på första sidan. Det var en bild på en häxa som uppfunnit en ny kärleksdryck. Emilia suckade. Hon var iallafall soppas smart att hon kunnat lägga ihop två och två och inse att något var fel. Allvarligt fel och ministeriet hade inte berättat något. Ryktena Emilia hört var allvarliga och om något av det stämde stod hela trollkarlsvärlden på spel och ministeriet hade inte informerat något. Emilia tog tidningen och gick upp till uppehållsrummet för att hämta sina förvandlingskonstböcker. Nästa lektion var med Ravenclaw.

Adeleine såg ut över Gryffindorbordet. Eleverna diskuterade högljutt, alla utom hon. Hon reste sig med en suck och slängde väskan över axeln. Hon hade redan sina saker inför trollkonsthistorian med Slytherin. På väg mot klassrummet stötte hon på Emilia. Det var en tjej hon inte kände så jättebra, men hon ville inte vara otrevlig. "Hej", hälsade hon.

Diskussionerna om årets Quidditchsäsong var redan igång vid Slytherinbordet och Cassandra, som var lagkapten deltog inte lika mycket som hon egentligen borde. Hon tog ännu en klunk pumpajuice och hon sjunkte mer och mer in i hennes tankar och av det hon hade hört av hennes pappa innan hon åkte. Något var pågång i trollkarlsvärlden, men han hade vägrat att gått in på mer detaljer.

"Hallå Cassandra? Vad tycker du vi ska göra för att behålla pokalen?" Hon rycktes ur sina tankar och vände sig mot Edvin jagaren i Slytherins quidditchlag som ivrigt hade ställt frågan. Året innan hade de tagit hem Quidditchpokalen, och alla medlemmarna i laget ville nog ha kvar den blanka pokalen i sin föreståndares klassrum.
"Eftersom vi inte hade någon sjundeårselev förra året så behöver vi inte hålla några uttagningar, och vi ska träna hårdare än någonsin" svarade hon trött. Hon orkade inte ha ännu mer på sig, som försteprefekt och lagkapten hade hon många bördor på sina axlar, och den oroväckande nyheten lades som ännu en tyngd. Det hade inte ens gått en dag, och hon var redan utmattad.

Emellia tappade sina böcker i en ända stor hög. Flickan som stött in i henne svarade trevligt. Emillia tänkte iallafall försöka bete sig bättre. "Hej! Ursäkta mig." Hon gick ner på knä och tog upp sina böcker och staplade dem noggrant på höjd i famnen så som hon gjort innan. Hon höjde blicken mot flickan igen. Hon var en Gryffindor och Emillia kände vagt igen henne från en utav nätterna på slottet. "Adeleine va? Förlåt att jag stötte in i dig." Sedan tittade hon snabbt på klockan i vitt läder som satt åt runt hennes vänstra handled och skyndade iväg. Egentligen var det långt kvar tills lektionen började men Emilla visste att de t inte var tänkt att de skulle hänga tillsammans. Inte under dessa omständigheter.

Ellie Dawson

Ellie satt i elevhemssalen. Hon hade en bok om trolldryckskonst uppslagen i knät utan att läsa. Runt henne satt några av hennes vänner från Ravenclaw, bland annat Jeffery, även kallad Jeff. Hon funderade tillbaka på gårdagens morgon. Hennes föräldrar brukade aldrig vara särskilt känslosamma när Ellie skulle iväg till Hogwarts. Det var inte det att de inte brydde sig utan mer att dom visste att de snart skulle ses igen. Men denna gång hade de varit annorlunda. Föräldrarna hade börjat dra upp massor av Hogwartsregler som Ellie inte fick bryta mot även fast de visste att Ellie aldrig brukar bryta mot regler. Ellies mamma hade till och med börjat gråta. Ellie valde att inte tänka på detta mer och istället slå ner blicken i boken och försöka göra de sista året till de bästa året.


Sorry om jag tog med Jeffery i denna scen utan att fråga. Det var bara det att han är den ända som är med i Ravenclaw

Adeleine hann inte svara innan Emelia gick därifrån. Hon såg efter henne en kort stund innan hon småsprang mot trollkonsthistorian. Efter så många år så var det fortfarande Professor. Binns som undervisade, med samma vanliga, sövande röst. Hon lyckades alltid bli så uttråkad att hon somnade, och hennes trötthet och långa tankar den morgonen gjorde inte saken bättre. Adeleine kvävde en gäspning mot baksidan av sin hand och knuffade upp klassrumsdörren. Det var fortfarande tomt när hon gick mot en bänk längst bak och satte sig.