Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Jane tog direkt Alec till matsalen och fixade snabbt tet åt dem och ställer fram det.
Nå?
Frågade hon och Alec såg upp Oca var kall i blicken.
-30 min sen
Sa han bara och Jane nickar.
-Då fixar jag kröningen till dig i veckan. Vi måste få dig på tronen men även få sig gift.
Sa hon o h Alec suckar och drack ur den varma koppen

Tillsammans gick de två ljusalverna tillbaka in till slottet igen. Det var en aning problematiskt att få nys om var någonstans Alec befann sig eftersom ingen av tjänarna riktigt var villig att hjälpa henne. Det var en städerska som meddelade att hon sett till honom i matsalen alldeles nyligen. Städerskan var även vänlig nog att visa dem rätt. Jessa tackade den äldre kvinnan för hennes hjälp innan hon knackade på dörren.
"Blaze har svårt för att slappna av. Har ni ett bibliotek här inne eller liknande? Att bläddra i en bok brukar hjälpa honom," förklarade hon situationen. Det var ju sanningen, men hon sa det också för att få igång en liten konversation. Hon kunde ju inte bara gå rakt på sak och fråga om någonting speciellt hade hänt.

Alec såg på jissa nu och såg på Jane.
Ge dem bara te
Sa han och hln löd tyst och gick tyst hämtade koppar.
Vi läser inte mycket. Vi ogillar skolor
Sa Jane för Alec svarar ej för han var ju arg men sanningen han sörjde

Jessa nickade förstående. Böcker behövde inte nödvändigtvis kopplad ihop med skolor dock, läste gjorde man ju för att man hade intresse för böcker. Blaze tog en kopp åt sig och hällde sedan upp lite te åt sig. När han sedan skulle dricka lite av sitt te lyckades han få den varma drycken på sin tröja istället. "Åh," suckade han och såg på den blöta fläcken som bildats.

Jane såg och gav honom en handduk.
-Här
Sa hon mjukt och visade en ny sida för blaze.

Alec suckar och lutar sig back. Han granskar Jane om lutar sig till jissa.
Jane gillar sin vän. Hon e snäll.
Sa han mjukt i hennes örs

Förvånat tittade Blaze upp då Jane räckte honom en handduk. Han fick inte ur sig ett ord utan log istället stort mot henne.
Han gjorde sitt bästa i att försöka gnugga bort fläcken utan att vända blicken från den vackra kvinnan men misslyckades. "Finns det någon tröja jag skulle kunna få låna?" frågade han efter att ha tvekat en stund, blicken fortfarande fäst på Jane som om han vore förtrollad.

Jessa kvävde ett skratt och vände istället blicken till Alec som lutat sig närmare henne. Hon nickade instämmande till det han sagt. Trots att hon inte hade bytt mer än ett par ord med Jane, så kunde hon säga att tjejen hade en god sida i sig och att hon brydde sig om andra. Det fick hon ju bevis på nu då hon hjälpte Blaze.

Jane såg på honom direkt. Hon tänker på saker och kom på det fanns.
-Har en i mitt rum som var Owens villl du ta den.
Sa hon och log emot honom faktiskt.


Alec flinar och drack lite åter av siTT te.
-Finns kvällsmat om ni vill
Sa han mjukr

"Om jag får," svarade han smått blygt och reste sig upp. Blaze skulle egentligen inte alls bry sig om ifall han gick omkring med en tröja som hade en stor fläck på sig, men han måste ju tänka lite på andra i sin omgivning. De skulle knappast finna det lika roligt som han själv gjorde det.


"Nej tack, te räcker gott och väl för mig." Jessa gav sin vän en sista blick innan hon vände sin uppmärksamhet till Alec.
"Jag tog en sväng ut på slottsgården - jag hoppas du inte misstycker - och såg vakter hissa upp en flagga. Är det någonting som har hänt?" Åtminstone hemma hissades det bara flaggor om någonting särskilt hade hänt och hon trodde nog att det var samma princip här.

Jane log emot honom.
Följ med.
Sa hon mjukt och reser sig med och började gå emot utgången.
-Jag tro färgen passar dina vackra ögon.
Sa hon och log emot honom snabbt.

Alec såg på hebbe.
Jag såg det och det är för att kungen har avlidit
Sa hon

Efter en hastig blick på prinsen och Jessa skyndade han sig efter Jane. "Borde jag buga eller något liknande inför Alec? Han är ju trots allt i högre position än mig trots att vi inte är från samma rike," frågade han Jane. Han ville ju inte reta upp någon eller göra någonting som ansågs förolämpande. När hon sa något om att tröjan hon hade att ge honom nog skulle passa honom med tanke på hans ögonfärg rodnade han svagt. "Är det okej att jag lånar den då?" Hon hade nämnt att den tillhört hennes avlidne fästman och hon kanske inte egentligen ville ge den åt någon hon inte ens kände.


Hennes ögon fylldes av medlidande. Utan att riktigt tänka på att han kanske inte skulle uppskatta hennes gest och att mörkeralverna inte visade sina känslor något vidare, la hon sin varma hand på hans. "Åh.. Jag är ledsen för Er skull," mumlade hon. Han var ändå ganska ung och att plötsligt ta över tronen var nog en riktig prövning. En prövning som väntade henne också. Hon visste inte hur lång tid hennes far hade kvar och hon fasade för den dagen då han skulle ge henne sitt slutliga avsked och dra sitt sista andetag.