[PRS] Sköldpaddan Lazy

"Det vet jag inte riktigt", sade Seo-Jun fundersamt. "Jullovet tror jag faktiskt. Jag ska spendera det med den där, som vanligt", tillade han och nickade mot Zachary som såg något förfärligt ovänlig ut för tillfället. Han gav Zachary en avskräckande blick och skakade långsamt på huvudet. "Vad du än tänker säga, säg det inte."
Men Zachary, enfaldig som han var, hade inga planer på att lyssna på Seo-Juns råd. Han stirrade, lätt sinnessjukt, på Areana och lutade lite på huvudet.
"Jag ser mest fram emot att få slå till din syster och sedan gömma hennes döda kropp i en städskrubb, sedan ska jag tipsa dig om att titta i den städskrubben..." Han tystnade och skrattade kort. "Vadå?" Frågade han och tittade på Seo-Jun som såg lätt illamående ut. "Jag tycker det låter som en fin fin plan."

-Jag ser fram emot att se hur Rosalie klarar FUTT-examen, hon som nätt och jämt klarar av Wingardium Leviosa. Och så ser jag fram emot Filchs min när han hittar ditt (hon viftade med handen mot Zachary) lik i den där städskrubben.
Rosalie såg lätt frustrerad ut, undrandes över varför alla konversationer måste innehålla Areanas mordiska humor.
-Vad är poängen med att patrullera förresten! fnös Areana. Inte som om någon är så dum att man sitter i korridoren under nattetid, vill man verkligen smita ut får man göra det ordentligt.
-Som när du...
-Tyst Rosie, du får inte berätta om mina speciella kamoflageknep för... (hon viftade åter igen med handen mot pojkarna) dom där.

Seo-Jun satte händerna i sidan. “Hela idén med att patrullera är ju att se till att ingen snokar runt i slottet under natten”, sade han tålmodigt och betraktade Areana. “Och förresten så är alla tydligen inte lika skickliga som du på att smita ut oupptäckta. Jag har tagit flera femte årselever på bar gärning med att försöka smita ut genom alla möjliga gångar och tunnlar.”
“Och vad gjorde du åt det då?”, frågade Zachary och slängde en blick på Seo-Jun. “Om jag inte kommer ihåg fel så var det jag som var tvungen att säga åt dem att sticka och brinna.” Han krökte på läppen och tittade illvilligt på sin vän.
Men Seo-Jun, som inte tycktes bry sig speciellt mycket om Zacharys kommentar, vände tvärt på sig och tittade på flickorna. “Ska du.” Han nickade mot Areana. “Fortsätta bråka eller ska vi faktiskt komma igång med det här?”, frågade han aningen bistert.

Areana svarade inte, utan höjde bara på det ena svarta smala ögonbrynet.
-Skall vi dela på oss, någon kan ju gå till Biblioteket och kolla att ingen smitit in dit, viskade Rosalie.
Hon kunde inte undgå att känna Areanas frostiga blick i nacken.
-Om du trodde att du kan ränna iväg till Biblioteket och lämna mig ensam med dom där två, så tror du väldigt fel, fräste hon.
-Skulle vi inte sluta fred? frågade Rosalie frustrerat.
-Nej, sa Areana enkelt. Jag litar inte på någon.
-Okej, sa Rosalie kallt. Pojkar, jag tror jag hör någon prata där borta i trappan.
-Bara Peeves, Hippogriffspillning, mumlade Areana.
-Jag tänker gå till Biblioteket,
kommer någon med? fräste Rosalie.

Efter en lång paus puttade Seo-Jun fram Zachary mot Rosalie varefter han själv ställde sig brevid Areana.
"Såhär ligger det till", började han förbittrat och rätade till sin slips. "För det första kan jag inte lämna Zachary ensam för då kommer han troligen gå och lägga sig. För det andra kan jag inte lämna Areana ensam eftersom hon är något kopiöst opålitlig och eftersom hon uppenbarligen inte vill gå till biblioteket så måste någon hålla koll på henne. För det trejde", sade han och höll upp sitt ringfinger, "kan jag inte lämna Zachary och Areana ensamma då jag är rädd att de kommer slita varandra i stycken." Han tog ett djupt andetag och tittade matt på de andra. "Okej?"
Zachary stirrade enträget ner på sina skor med en tjurig min, vägrade att ta blicken från det smutsiga golvet. "Okej då", sade han surmulet, utan att ägna dem andra ens en blick. "Men bara så att du vet", muttrade han och gjorde en gest mot Rosalie, "så är jag inte speciellt trevlig."

-Öm... Bra poäng, sa Rosalie nervöst och kastade en snabb blick p Zachary och fick en fick en kort inre bild av Areana och Zachary som hade en blodig duell i troférummet, glad dom inte skulle lämnas alena, bara dom två.
-Ha det så roligt ensam med min
syster, sa hon roat till Seo-Jun.
Areana riktade en sur blick mot Rosalie.
-Påminn mig om att jag skall ge igen nästa gång vi ses! sa hon hårt. Du hade mage att lämna mig ensam med honom.
-Professor McGonagall sa att vi skulle patrullera genom hela slottet och det går mycket snabbare om vi gör det två och två, försvarade sig Rosalie.
-Att McGonagall vill att vi skall göra det ger oss bara större anledning att inte göra det, sa hon. Men visst, du fick den värre av dom två, så vad kan jag klaga på, ha så roligt med Madam Pince i biblioteket, hoppas ni får ge riktigt många straffkommenderingar.
-Madam Pince är väl i lärarrummet, sa Rosalie av ingen anledning.
Areana drog med sig Seo-Jun bort från korridoren, pladdrandes på om straffen hon ville ge dom olydiga och Rosalie lyckades tända sin trollstav efter ett par misslyckade försök.
-Skall vi gå? frågade hon Zachary.

Zachary spenderade goda trettio sekunder på att stirra anklagande efter Seo-Jun innan han motvilligt vände sig mot Rosalie med ett förgrämt ansiktsuttryck. Han betraktade henne uttråkat och ryckte en smula på axlarna.
"Har jag något val eller?", frågade han buttert och stoppade ner händerna i backfickorna på byxorna.
De började långsamt röra sig genom korridoren framför dem. Zachary, som inte hade någon som helst lust att umgås med Rosalie, släpade fötterna efter sig.
"Jag hoppas att du uppfattat det faktum att jag verkligen inte tycker om dig", sade han grinigt när de nådde fram till biblioteket. "Men du är i alla fal bättre än din idiotiska padda till syster." Han krökte lite på läppen och betraktade henne med lysande ögon. "Era föräldrar måste gråta sig till sömns om nätterna."

-Vi bor inte med våra föräldrar, sa Rosalie sakligt och lyste på ett tomt dammigt hörn.
-Och Areana är inte så dum om man ger henne en chans eller hundra.
Rosalie öppnade försiktigt den knarrande biblioteksdörren.
-Jag och Areana var där mitt i natten en gång under första året, viskade hon och nickade mot den förbjudna avdelningen.
-Lumos maxim... nej det är ingen idé, sa hon uppgivet. Jag kommer aldrig lära mig den, vi får väl nöja oss med en vanlig Lumos.
Hon slank in bakom en hylla och vände sig mot Zachary.
-Ser du någon? väste hon och undvek hans blick.

"Ser jag någon? Vad tror du? Med ett sådant svagt lyse..."
Zachary skakade på huvudet och drog upp sin egen stav från innerfickan.
"Lumos maxima", mumlade han ett starkare sken sipprade med ens ut från hans egen stav.
"Hur kan man vara så extremt värdelös..?", muttrade han för sig själv utan att tänka på att hon stod precis intill honom.
Han tittade på henne med rynkade ögonbryn. "Du har väl gått här i...låt mig se här...sju år nu?" frågade han av ren illvilja. "Du vet, jag lärde mig lumos maxima under mitt andra år och Seo-Jun under sitt första...bara faktumet att du knappt klarar av att utföra en vanlig lumos besvärjelse får mig att ifrågasätta hela världens existens."
Självklart visste han att han var elak, men det hindrade honom inte från att häva ur sig allt som han kom att tänka på. Den spärren hade aldrig uppkommit coh skulle troligtvis aldrig göra det.

Rosalie vände bort ansiktet från Zachary och försökte blinka bort tårarna som bångstyrligt försökte porla ned för hennes bleka kinder, åter igen.
Hon tog upp en läderbunden bok och stirrade ner i den.
-Det gör ingenting, sa hon. Ari är min syster, jag är van med sådana som inte bryr sig om andras känslor. Som inte förstår att hålla k... jag menar... vara tyst.
Hon vände sig långsamt om med den ganska långa prydliga rosettprydda flätan mellan tummen och pekfingret.
-Vet du, sa hon lågt. Det förvånar mig att du och Ari inte kommer överens, ni är ganska lika. Men min mormor brukar säga att man dras till sina motsatser och att man... den andra delen har jag glömt. Ari kommer säkert ihåg, men bryr sig högst antagligen inte.
Hon stack fram trollstaven och lös med den lilla strålen ljus hon hade in i den förbjudna avdelningen.
-Ingen där, vad jag ser, viskade hon. Här börjar bli mörkt, skall vi hitta dom andra.
-"Börjar bli mörkt", var den sämsta ursäkten jag någonsin hört på att få bli av med någon, sa en ovarsamt hög röst.
-The gang's all here, sjöng Areana, då hon uppenbarade sig ur mörkret tillsammans med Seo Jun. Har du haft kul med min syster, Mister Bister?