The School [PRIVAT Memory & Zora]

angelica hade smitit och duscat i idrottshallen och bytt om till ett par shorts och en svart tröja och gick snabbt tillbaka till skolan, hon smet in i matsalen och gick tyst och satt sig, hon ville verkligen inte ätam en var ju tvugnen då hon var hungrig men maten var sjukt äcklig. Ansträngt började hon äta och tänke lite, hon började tycka den där willima såg bra ut och suckar, sltua du kan ej tänka så!


Lucas kom snart med in i matsalen och drog undan den bredaxlade killen
-be nice
sa han kaltl i örat och gick själv vidare sen och när Lcuas sa sdan ord var det låt henne sitta eller stryk.. Han satt sig i sitt bord där några av skolans populärate tjejer och killar satt, de jönk snabbt in i ett samtal..

William suckade när han märkte att hon inte lyssnade på när han förklarade. Han viftade prövande med handen framför hennes ansikte. "Angelica, försökt koncentrera dig," bad han och knäppte med fingrarna. Han gav snart upp och pussade henne istället på pannan innan han vände sig om för att gå tillbaka till katedern. Det var väl lika bra att samla ihop materialet och lämna skolan, kanske hon kunde koncentrera sig bättre hemma hos honom.


Trots att det hade blivit bättre i skolan sedan Lucas slutade uppföra sig som en idiot mot henne och istället försökte dra in henne i gänget han umgicks med, så uppskattade Marcus och Liam inte hennes sällskap och accepterade heller inte att hon verkade så nära med Lucas. De kunde vara riktigt elaka då när inte Lucas lyssnade eller var i närheten. Liksom nu. "Fan ser han i dig?" undrade Marcus och blängde på henne samtidigt som han blockade vägen till hennes skåp.

Angeixa hade märkt hans alla försök men inte brytt sig och regerar direkt på pussen på pannan och kastade direkt suddigt i nacken
-sluta jag ritar ju av dig
sa hon direkt och flinar emot honom. Men man märkte honhadde tappat sitt fokus för länge sen så och stängt av. Hon kollade lugnt på honom
-och jag har räkant två tal du förkalrade
sa hon envist.


Lucs hade bar agått iväg för göra saker då han hade varit idiotiskt nog att glömt sin väska i geografi rummet. han fixade snabbt sitt och gick tillbaka och såg killarna och suckar
-back off
sa han driekt och putar bort dem rätt snabbt och tog dem ur vägen.

"Aj!" utbrast han när han kände något träffa honom i nacken. Han hade inte fått ont utan det hade mest kommit ur honom som ren reflex. Han tittade ner på golvet för att se ett suddgummi och plockade upp det. "Varför ritade du av mig?" undrade han men kunde inte låta bli att le åt henne. Hon var för söt. "Du borde dessutom ha räknat fyra tal, inte två. Du får göra de andra två senare," tillade han och gjorde en gest att hon skulle samla ihop sitt material.


"Chilla mannen." Marcus höll upp händerna när Lucas från ingenstans dök upp. De hade inte räknat med att han kunde komma och se vad de höll på med. "Vi småretades bara på skoj, inget allvarligt," fortsatte han och körde in armbågen i midjan på Liam som snabbt nickade instämmande. April undvek att se på dem och gick istället fram till skåpet för att plocka fram materialet hon behövde inför engelskan.

Angelica log direkt sött när han hade vänt sig meot henne, hon flianr sen och suckar
-2 tal ärligt?
frågade hon nu besvärat och plcoakde lugnt undan sina tal och flinar till, hon viisste hon skulel med honom så han kudne ju häjlpa henne då hennes förädlrar hade åkt på semester för fira sitt 18 års jublierum.
-Men du hjkälper mig eler?
fårgade hon direkt och kollade på honom och log. Hon la ner det sista i väskan.


Lucas såg på dem och suckar
-stick
sa han bara och föser bort dem och såg sen på April
-vad gjorde dme
frgade han nu, man hörde på honom att han ej litade pås ina vänner mera när det ägäller henne.

"Du får så gärna räkna fler tal också om du tycker att två är för lite," svarade han med ett snett leende. Han tvivlade starkt på att det skulle hända. Han började gå mot dörren och låste upp den för att sedan kika ut i korridoren. "Jag kan hjälpa dig ja, men förvänta mig inte att jag ska ge dig uträkningen. Du får tänka lite själv också," fortsatte han och kastade en blick över axeln på henne.


April följde killarna med blicken som ilsket traskade därifrån. De kunde ju inte förstå att deras polare plötsligt tog hennes sida istället för deras. "Ingenting," svarade hon med ett litet leende och stängde skåpdörren. Hon hade ingen lust att tänka mer än nödvändigt på hans fåntrattar till kompisar. Kanske de någon gång ändrade sig - det var åtminstone en tanke värd att hoppas på.

Angelixa såg på honom lugnt nu och log till och tog sin väska
-jag tänker ju faktistk för fullt!
försvarade hon sig rätt snabbt och kollade på hoonm, hon tänker lite grann,
-jag kan faktiskt inte häjlpa min mamma och pappa e bortrest oich jag rmalar efter i ditt ämne
sa hon lugnt till hoonm och log emot honom, men ärlgit det blev bara mer tid för hene och wiliam att vara

Lcyas kollade på henne
-du såg rätt sårad ut
s han direkt och gick vid hennes sida lugnt emot engelskan, han kollade runt lite diskret och sen på henneigen.
-men vi arbetar med vårt projekt vi har nu sen e vi klara
sa han lugnt till henne oc hflinar

"Nej, men det är ingen orsak att inte kämpa på med matten liksom vilken annan dag som helst. Om du ska komma ikapp de andra måste du räkna tal varje dag. Rektorn och studiehandledaren är mig i nacken, om du inte lyckas höja ditt betyg tills vårterminen börjar så kommer de ta till av andra metoder," förklarade han. Will började gå längs med korridoren mot utgången, han ville komma hem så fort som möjligt då han lidit av en jädra huvudvärk hela eftermiddagen.


"De frågade bara vad det är du ser i mig," erkände hon tillslut. Det undrade hon i och för sig själv också. Trots att han bett om ursäkt och verkade genuint ledsen över deras förflutna, så kunde hon inte bara glömma de plågsamma månaderna där han inte gjort annat än dagligen talat om för henne hur patetisk hon var och att hon inte dög till någonting. Men hon kämpade med att ignorera rösterna som spökade i hennes huvud och se framåt. Alla förtjänade en andra chans, också Lucas. "Mhm," nickade hon med ett leende till svar åt det andra han sa.

Angelica gick lugnt bako mhonom.
-Okej, vaddå för metoder? de kan ju knappast be mig gå om ett år till
sa hon lugnt till honom nu. Men hon tänker ltie gann och suckar diskret
-jag löser väl 2 tal ikväll och några imorgon.
sa hon lugnt itll honom och tänker
-måste ta mina saker i mitt skåp.
sa hon nu och tkolalde på honom
-du kan ju gå ut så länge
sa hon lugnt så han kom undan, hon såg redan på honom hur han hade ont.
-har tabletter i min väska om du behöver
a hon nu för visa hon brydde sig om honom. Hon ville inte William måste dåligt inte med henne.


Lucas gick vid hennes sida.
-Jag ser det inte dem ser
sahan retligt och kollade på hene
-en söt tjej
sa han nu och kollade på henne snällt. Väl vid klassrummet tog han av väskan ifrån sin axel och öppandr dörre åt henne
-men vi gör klart sen sticker vi
sa han då de fick gå när de var klara.

"Metoder och metoder, det kanske var fel uttryck att använda mig av. Men får du inte godkänt i matematiken, vill de att du går i skola halva sommarlovet och övar på matematiken. Sedan får du ett prov framför dig och får du inte tillräckligt mycket poäng i det menar de att du måste gå om ett år. Och få specialstöd," förklarade Will och stannade upp när hon nämnde att hon hade tabletter i sin väska. En skulle han allt kunna ha nytta av, vad som helst bara han blev kvitt den förfärliga huvudvärken. "Tack," svarade han sedan kort och log snett mot henne. Han tänkte göra allt han kunde för att hjälpa henne att klara matematiken. Hans kunskaper skulle också ifrågasättas om han inte lyckades hjälpa henne och efter att redan ha studerat några år till just mattelärare så var det sista han ville just nu att de åren skulle ha varit helt i onödan.


April fyrade av ett blygt leende mot Lucas och pep fram ett 'tack' när han höll upp dörren för henne. Det kändes fortfarande obegripligt för henne när han gav henne smeknamn såsom 'söt tjej' och liknande. Obegripligt att de kom ifrån honom. Hon satte sig ner på sin vanliga plats eftersom den äldre damen hade något att säga till klassen innan de fick försöka avsluta projektet de jobbade med så de nästa gång skulle kunna redovisa för resten av klassen. När hon lättat på sitt hjärta satte sig April ner hos Lucas istället och tog fram sin del av det hon jobbat med hittills.