PRS PJ Emma07 & Guccigodness

Han log emot henne.
"Jag ska försöka. Det där är så coolt", sade han fortfarande leende. Det var helt sant, tänk om man hade någon sådan cool kraft. Hans var bara otrevlig, ingen tyckte det var direkt coolt att man kan se när och hur nån ska dö. Och det kunde vara lite deprimerande ibland. Han betraktade chauffören. 24 maj, om 10 år, bilolycka. Han suckade.

"Det är jobbigt, ibland så gör jag det utan att tänka på det och det är hemskt." suckade hon och putade lite med underläppen. Hon log sedan och drog handen genom håret. "Dessutom så funkar det bara i ett tag, det är som en hypnos. Dom vaknar alltid ur det." förklarade hon.

"Det är iallafall väldigt användbart", log han emot henne.
"Bättre än det här iallafall", mumlade han tyst och tittade ut genom fönstret. Han började tycka mer om Cat nu - först hade han faktiskt tagit henne som en utav de där uppkäftiga ytliga tjejerna, men hon var helt okej. Och det var väl inte så konstigt att tycka om smink när man är Afrodites dotter?

Cat log svagt och ryckte på axlarna. Hon ville egentligen inte åka taxi hela vägen till Los Angeles.
"Borde vi verkligen sitta här hela vägen? Tänk om något kommer och han blir skadad..." viskade hon och såg på Jack med stora ögon. "Jag tycker vi går om några timmar." sade hon ärligt och svalde hårt.

Han nickade fundersamt, hon hade rätt. Han svor tyst för sig själv. , han borde ha tänkt på det. Han kastade en blick på klockan, den var knappt tolv.
"två tre tiden kanske?" frågade han henne.

Cat bet sig hårt på läppen och såg på chauffören. Hon såg sedan på Jack igen.
"Vi tar oss till stationen annars och tar ett tåg." Föreslog hon och log gulligt mot honom.

Han besvarade hennes leende.
"Det blir säkert bra. Men som du sade, bara vi inte stannar på samma ställe för länge." Han ville inte råka locka dit några monster i onödan, och speciellt inte bland annat folk. Visst skyddade diset dem, men ifall de slogs skulle de fortfarande se ut som om de slogs mot något och folk kunde fortfarande bli skadade.

Cat nickade lite och satte sig bekvämt med huvudet mot fönstret. Hon slöt ögonen och slumrade till.
När hon öppnade ögonen igen så var klockan runt tolv tiden och dom befann sig i New York. Taxin hade stannat och chauffören vände sig mot dom, ordcharmen hade slutat att verka.
"Jag kan inte ta er längre än det här." sade chauffören och sa sedan summan dom skulle betala. Cat suckade sömnigt och räckte över en bunt med pengar. Hon klev sedan ut från bilen och sträckte på sig.

Jack klev efter henne, ut ur taxin.
"Vi har iallafall tur som blev avsläppta i centrala New York. Vill du ta spårvagn eller tunnelbana?" frågade han medan han funderade på hur de överhuvudtaget skulle hitta nånstans här, i vimlet av bilar och människor. Han hade aldrig förr varit i New York, och han var fascinerad vad mycket folk det var där.
"Har du varit i New York förut?"

Cat svalde hårt och såg sig omkring. Hon funderade lite och bet sig på läppen. Hon hade varit i New York en gång innan när hennes pappas flickvän tog hit henne för att shoppa, fjäsk var det ju självklart men Cat uppskattade sakerna hon fått Marlyn att köpa åt henne.
"Tunnelbana, känner till dom mer." sade hon och log svagt. Hon kliade sig på armen. "Våra föräldrar bor där." sade hon och såg på Empire State Building.