En stad av faror ( Öppet roll)

Samantha var nu säker på att både Lilly och James var som hon. Som hon. Orden kändes bittra för det kunde ju knappast vara något bra men så var det.
Tekniskt sätt hade hon inte tjuvlyssnat men hon kunde inte hjälpa att dem tänkte så högt när dem var exalterade. För att vara helt ärlig gav det henne lite huvudvärk.
Samantha tittade på Lilly och James med ett nytt intresse. Om dem var som hon betydde det att hon inte var ensam. Det betydde att det fanns fler som hon, eller som dem. Förhoppningsvis märkte inte Lilly och James att hon stirrade på dem.

Lily kollade sig omkring och blicken föll på Samantha som satt vid det som var kvar av trädet.
" vad stirrar du på?" Frågade hon med en mjuk röst och gav henne ett snett leende.

"Vad ser det ut som? Dig." Svarade Samantha med ett litet leende.
Hon blev lite nervös. Hon hade inte pratat med någon som faktiskt log mot henne på evigheter. Vad skulle hon göra nu? skulle hon säga att hon hörde vad Lilly tänkte och förstod hur Lilly kände och fungerade? Nej, det skulle hon verkligen inte. Lilly skulle hata henne.

Corey satte sig ner med sin rygg lutandes mot skolbyggnadens vägg och tog fram sin mobil. Han kände sig rastlös, allt var så lungt och det kändes som om det var lungnet förre stormen så vad skulle hända? Han hoppades verkligen att han inte skulle tappa kontrollen och bli något han inte var tänk om han fastnade som ett rovdjur men inte kunde kontrollera sig och började attackera människor? Corey skakade lätt på sitt huvud, nej det skulle inte hända... Han skulle inte låta det hända.

Lily skrattade till och satte sig hos Samantha.
" vad läser du för bok?" Frågade hon nyfiket och kollade på boken.

"The fault in our stars. Den är väldigt sorglig. Fast det är inte därför jag läser den jag läser den för att-" Samantha avbröt sig själv. Hon hade pratat med Lilly i typ två minuter och förra gången hade Lilly stormat iväg.

" jag har en kompis som har läst den och hon älskar den boken" sa Lily med ett leende.

"Vad kul," så Samantha och log uppriktigt.
Samantha började känna en lust att berätta för Lilly om tankeläsningen. Lilly kanske skulle förstå. Hon kunde ju spränga saker och bli osynlig. Det var svårt att hålla inne att man hade en kraft att använda till sitt förfogande som nog var precis lika mycket av en förbannelse.

James log emot henne. Han brukade inte läsa, men han hade gjort det tidigare. Men han levde sig in för mycket i boken och hade lyckats tända eld på flera av misstag.

"Eh... Jag vet vad ni kan.. Alltså era krafter... Jag har s-sett det." Det sista var en lögn. Hon hade hört dem tänka det och nu visste hon det. Så enkelt var det.