l o s t - öppet rollspel

" Jag heter Nikki" sa Nikki och kollade på killen som presenterade sig som Seth. Hon hatade att bli ompysslad men lät honom ändå sätta bandage på henne. Hon sträckte sig efter väskan och letade fram sin sminkväska och började direkt att bättra på läppstiftet och mascaran. Hon såg på dom andra två och granskade tjejen snabbt med en lätt ogillande blick.
" Vem köper dom där kläderna frivilligt?" frågade hon drygt och granskade kläderna med en riktigt ogillande blick. Snacka om att tjejen behöver hjälp med att få ihop bra kläder, tänkte hon och plockade upp sin mobil.Fan ingen täckning, tänkte hon och la ner mobilen igen. Hon lutade sig bakåt mot ett träd.
" Jag var med i kraschen" sa Nikki, som svar på tjejens fråga om hur dom kom dit. Hon ville bara komma hem för det här var inte hennes miljö alls då hon var en storstadstjej, en liten rikemansunge som fick allt hon pekade på och älskade att bossa runt med andra.

Autumn biter sig oroligt i läppen. "H-har du skadat dig?' frågar hon och granskar pojken. Hon upptäcker en mörk fläck på hans svarta jeans, vid den vänstra ankeln.

Snabbt sätter hon sig på huk och lyfter försiktigt upp byxbenet. Området är väldigt blodigt, och Autumn kan urskilja fyra små hål i benet.

Hon sätter handen för munnen. 'T- tror du den var g-giftig?' undrar hon, och utan att vänta på svar börjar hon leta i sin väska efter något som skulle kunna hjälpa. Det enda hon hittar är en salva till hennes exem, men hon är osäker på om det skulle kunna funka på öppna sår och är väldigt säker på att det inte skulle hjälpa mot ormbett.

förlåt att mina inlägg suger

Jocelyn lämnade grottan utan en tanke på vad som kunde finnas utanför, utan att tänka på att hon borde vara försiktig. Hennes kängor lämnade spår i sanden efter henne när hon gick tio steg fram för att se sig omkring. Vatten sträckte ut sig så långt hon kunde se på höger sida. Hennes tjocktröja började klistra sig mot hennes överkropp, så hon tog av den och knöt den runt midjan. Hon brydde sig inte om att hennes armar, som var helt täckta med ärr och nya sår de senaste från ... hon visste inte hur längde det gått, hur länge hon varit avsvimmad. De sista var från kvällen innan klassresan. Anledningen till att hon inte brydde sig, var att hon var helt säker på att hon var ensam på ön. Hon la ner sin ryggsäck i sanden och öppnade den, letade efter étt ciggpaket. Hon var en sån person som gick runt med skeva saker i sin väska, saker som någon gång kunde komma till användning. En av dom sakerna, var cigg. Mycket. Hon gick alltid runt med minst tio paket, förberedd på ifall hon skulle behöva sticka igen. Hon tog upp ett paket klick och satte en mellan tänderna, klickade och tände den. Medan hon drog in röken kände hon hur hon började bry sig ännu mindre.
Hon fortsatte gå, fortsatte lyssna på fåglarna och sina egna steg, tills ett annat ljud störde henne. Röster. Ungefär hundra meter fram såg hon ett gäng med personer i sin egen ålder och hon suckade djupt. Hon hade hoppats på att slippa sådana.
''Gå, Jocelyn. Dom har säkert redan sett dig''
Hon fortsätter gå.

Röster fyller Aris öron, och de blir sakta starkare. Äntligen! Hon skymtar något orangerött mellan träden och försöker snabba på stegen. Efter ytterligare några meter ser hon en till person, den står med ryggen mot Ari och har ett hår som liknar rosa sockervadd lite (Saige). Aris blick åker tillbaka mot personen med den långa orangeröda håret (Autumn), och märker att den är väldigt skärrad.
Normalt sätt är Ari en person som är ganska framåt men nu blir hon lite nervös. Hon stannar i några sekunder för att samla mod till sig och andas djupa andetag. Ett steg tar hon ut igenom skogen till den lilla dunge de står i.
Hon står still ett litet tag och väntar på att de andra ska märka henne. Det tar inte länge innan personen med det orangea håret (Autumn) märker henne och genast ser väldigt orolig ut. "Hej" är det ända Ari får fram. "M-men her-herregud! V-vad har hä-hänt?!" Säger rödluvan och kollar oroligt på Aris ben. "Jadu, det har jag faktiskt ingen aning om. Något hände väl i kraschen antar jag." Svarar hon. Nu har också sockervadden vänt sig om och Ari ser ett bett på dennes ben. "Vet ni om den var giftig?" Frågar Ari men kan inte höra svaret då hon börjar känna sig borta. Allting blir suddigt och det ända hon hör är ett eko av ljud. Hon känner att hon faller och slår i något hårt innan allt blir svart.

(En liten påminnelse till Fellrendión och Holytail att skriva i rollspelet så att vi inte rollar bort er!)

Seth sätter sig ner bredvid Nathan på gitarrfodralet, lägger lugnt armen om honom och iakttar lite halvintresserat den nya tjejen när den bitchiga - som han nu känner som Nikki - snäser till om flickans kläder. Han lägger upp ena benet över det andra, drar handen genom håret. Catfight. Kul.
Flickan verkar dock inte ha några planer på att svara, sjunker bara ihop lite, och Seth himlar med ögonen inombords. Om inte dramat kommer till dig får du komma till dramat, eller hur är det de säger?
- Älskling, vem har den där attityden frivilligt? Den klär dig inte, får dig att se tjock ut. Eller nej ursäkta, det är nog bara din tröja. Hur som helst, har du hört om att hålla käften om man inte har något snällt att säga? Don't be a bitch.
Han granskar lugnt sina naglar, vänder sig mot Nathan som han fortfarande har armen om. Slås av hur nära deras ansikten är varandra och låter blicken glida ner mot pojkens läppar med ett litet flin innan han fokuserar dem på hans ögon.
- Så vad är planen? Ska vi bara stanna här eller?


(ursäkta kort inlägg, är påväg till stan så snabbskrev)

Nathan kollar på Seth med ett höjt ögonbryn när han reser sig upp. Vad har han för planer nu?
När Seth sätter sig bredvid honom känner han hur det hugger till i magen. Av förväntan, eller obehag? Han är förvirrad, och kan inte riktigt sätta ord på varför.
Det är obehagligt när Seth sätter sin arm runt honom, men han varken klagar eller tar bort hans arm. Han försöker agera så normalt och neutral till situationen som möjligt.
Nikki drygar till sig plötsligt, och Seth kommer med en snäsig kommentar. Nathan tar upp sin hand, låtsas klia sin näsa men försöker egentligen dölja sitt stora flin.
“Hey, skärp er!” ryter han till, ger båda en allvarlig blick. “Hur fan tänkte ni er att vi ska klara oss om vi alla ska bete oss som omogna tolvåringar?”
Han känner sedan Seths intensiva blick och hans närhet, sänker sin blick och försöker undvika den. Han biter sig i läppen och kollar ner i marken, innan han vänder blicken mot Jane och Nikki. “Vi får söka oss till högre marker. Jag antar att någon av er har en tändare eller något liknande, eller hur?” frågar han, låter blicken gå mellan Nikki och Seth. “Vi stannar när vi tagit oss tillräckligt högt upp, hittar ett lämpligt ställe och tänder en eld. Om det finns andra människor här kommer de se elden, eller åt minstonde röken.”
“Samla på er så mycket vatten som ni kan, jag vet inte riktigt hur mycket klockan är men vi vet inte hur lång tid vandringen tar, så vi får skynda oss innan det blir mörkt.” säger han, samlar ihop sina väskor och börjar gå runt sjön, mot norr av ön.

Nicki snäser en kommentar om Janes kläder och Janes blick hårdnar. Seth svarar direkt med en ännu drygare kommentar tillbaka och Jane ler ett stort leende mot honom. Nathan föreslår sedan att dom ska ta sig högre upp på ön och tända en eld, så att andra människor kan se dom, om det finns fler. Jane nickar , för hon håller med om att det är en bra idé. Sedan föreslår han att dom ska fylla på med så mycket vatten som möjligt, varpå han ställer sig upp och långsamt börjar gå åt norr. Jane ställer sig också upp, lägger ner sin nu helt fuktiga kofta i väska och fyller på sina två vattenflaskor. Sedan följer hon efter Nathan. Hon vänder sig om och vinkar åt de andra att följa efter. Hon snubblar på en gren som gömmer sig under sanden, men återfår balansen och fortsätter gå.

(Sorry för kort och dåligt inlägg)

Saige blir tämligen överrumplad när personen sätter sig på huk framför honom och lyften på hans byxben. Hen frågar om ormen var giftig, och utan att vänta på svar börjar hen rota i sin väska.
"Vi får väl hoppas att den inte är det", svarar han och lyckas på något sätt låta sarkastisk. Plötsligt hörs ett "hej" och Saige vänder sig om. Där står en flicka med väldigt långt, ljusbrunt hår och rosa ombre. Hon verkar ha gjort illa sitt ben och använder en pinne som krycka. Rödtoppen frågar vad som har hänt och hon svarar att det var något i samband med kraschen.
Så hon var också i kraschen, tänker han. Då borde det ju finnas många fler på ön. Om de inte dött.
Ombre-tjejen frågar sedan om ormen var giftig. Saige öppnar munnen för att slänga ur sig ännu ett inte-så-oavsiktligt sarkastiskt svar men hinner inte långt då hon faller ihop. Samtidigt som detta händer skymtar han en svartklädd människa genom träden ungefär hundra meter ifrån dem. Ovetande om vad han ska göra petar han lite stelt på rödtoppen.
"Kolla", säger han och pekar på den svartklädde (Jocelyn) som nu är på väg bort från dem. Vänder sig sedan mot den avsvimmade "Vad ska vi göra åt henne då?"

(detta är dåligt o messy af men det är något i alla fall)

Tey! Skärp till dig!
Hon sparkade till en stor sten av frustration.
Inte smart, alls. Hon hörde hur något knäcktes i foten, och så började hon skrika ut sin otålighet.
Var fanns den där maten egentligen?!
Hon slogs genast av en tanke, kanske inte jättesmart med tanke på att hon var klumpig och just hade hört ett oroväckande ljud från foten, men det var en idé.
Ett träd lite längre bort hade grenar som såg ganska tjocka ut, så hon gick dit.
Faktum var att det typ inte fanns andra träd med grenar... Så det här var typ det enda alternativet...
Tey hävde sig upp på den första grenen, sen ännu en till, tills hon hade kommit hela vägen upp i toppen.
Det fick henne att få svindel, men hon skakade av sig det, inget smart val... eftersom hon nästan ramlade ner 10 meter, men hon grabbade tag i en gren i sista stund och stirrade sen på den ö hon befann sig på.
Den var vacker, det måste hon erkänna, och havet omslöt sig runt den som en böljande slöja. Men hon såg inga fruktträd en så länge. Men så fick hon syn på något lite längre bort vid sjön hon nyss vart vid. En grupp människor.
människor
Hon blir så förvånad att hon tappar taget om grenen hon tar stöd mot..... Och faller.

Mina inlägg suger I know