Sagan om de Bannnlysta

"Det var ju inte mitt fel..." han hörde en ropande, hes röst.
"Kom! Vi måste skynda som f*n, men inte så mycket."

"Akta dig för blommornas väktare!" ropade Gandalf efter honom då han klumpigt tog sig ur snödrivan.
Gandalf var också senil. Vilka blommor klarar sig på toppen av ett snöigt berg?

Aragorn frös till. Blommornas väktare. Han hade glömt Bilbos blommor. Igen. Senil som han var kom han inte ihåg att bilbo inte hade några blommor, att det var vinter och att bilbo faktiskt var hemma och vattnade sina egna blommor.

Gandalf skyndade sig fram med turbofart så att han föll rakt på Aragorn. Han for nämligen framåt så fort att inte ens Saruman kunde se honom.
"Jag har nakenbilderna på dig Saruman!" ropade Gandalf. "Ska vi avslöja för hela riket att du bara är kålrötter där under dina tjocka kläder?"
Vrålet från Saruman kunde till och med höras genom oväsendet som snöstormen orsakade. Ibland går vissa saker inte att ignoreras.
Med turbofart tog Gandalf tag om Aragorn och de for framåt mot blommornas väktare och Gandalfs hatt.

Aragorn och Gandalf knogade fram på berget, allt för Gandalfs hatt. Aragorn hörde ett oroande ljud, och bestämde sig för att varna Gandalf.
"Skrik inte!" skrek han så högt han kunde, så att alla omkring honom kunde bli varse faran.

Gandalf suckade och blängde på Aragorn, men hans blängande var inte lika effektfult utan den breda trollkarlshatten som i vanliga fall kastade läskiga skuggor över hans ögon.
I nästa sekund kunde de höra hur snön vrålande lösgjorde sig från sin plats högt uppe på berget.
"Idiot!" skrev Gandalf, "har hårlössen tagit sig in i kålrötterna på dig, eller?"

Aragorn grymtade till. Det var väl inte hans fel? Han visste ju ibte bättre, han visste ju inte vad som var bra. Mer tänkte han inte förrän allt blev ett moln av snö omkring honom.

När han sedan tog sig upp ur snön, såg han hur Gandalfs hatt hade blåst ned till dem tillsammans med snön. En kålrotlyftes från hans axlar, nu slapp de leta mer efter den. Han tittade bort på Gandalf.
"Kan vi inte gå genom Morias grottor nu? Där är varmt å gött."

"Ah min hatt!" utropade Gandalf. "Moria? Låter som en gåta."

"Det är klart att det låter som en gåta, det är ju dvärgar som gjort det! Alla vet ju hur dvärgar är. Dem kan inte göra nåt enkelt, utan allt ska vara i gåtor."

"De är meningslösa, ska vara här helt enkelt, ja."