Prs Kaninis & shadow of hope

Nicholas log mot hennne igen, "ja fast det är fortarande inte ert problem, jag skulle inte kunna leva med det faktumet att jag skulle vara en börda för din familj så" sa han tyst.

(extremt ledsen att jag är så seg på att svara, skriver ett manus som måste vara klart snart)

( Det är lugnt)

" Du kommer inte vara en börda sluta nu Nicholas" sa Esme.

Nicholas nickade, "o- okej" sa han medans han kollade ner på sina händer som fortfarande va i hans knä.

" Bästisar finns här för varandra när man behöver dom" sa Esme och log mot honom.

Nicholas kollade upp på henne när hon sa det och log försiktigt tillbaks, "bästisar?" sa han lite överaskat när han faktiskt tolkat vad hon sa. han hade aldrig trott att han själv skulle vara någons bästavän men var väldigt glad över det.

" Du är min bästis" sa Esme och log mot honom.

Nicholas kollade på henne med ett lyckligt leende, "och du är min!" sa han glatt och kramade henne.

Esme kramade tillbaka.
" Men du kan vi gå in?" frågade hon.

"absolut" sa han med ett tyst skratt medans han samlade ihop sina saker.

Esme reste sig upp och kollade på Nicholas.