Prs, Adora och samila

Gwen skakade till lite och vaknade till igen. När hon slog upp ögonen igen var det en massa folk runt om henne. Allt var fortfarande väldigt blurrigt och huvudvärken var hemsk men saker och ting började klarna till. Hon blinkade till några gånger och sökte med blicken för att hitta Niall. Minnena for runt i hennes huvud, allt började komma tillbaka. Hon log lite men fick mer ont av ansitsuttrycket och skrek tyst till. "Niall?" sa hon tyst och tittade sig omkring. "Niall jag kommer ihåg"

---

Louis följde efter henne och stängde dörren efter sig. Även fast det var stelt var det alltid något. Han satt sig i ena hörnet av soffan och spred ut sig som han brukade. Lou bet sig hårt i läppen vid hennes fråga. Borde han berätta för henne om de senaste åren? Samtidigt ringde hans mobil men han klickade bort samtalet. Direkt efter kom ett nytt samtal. "Förlåt, jag måste svara" sa han och reste sig upp. Han gick bort till köket och svarade i mobilen.

Niall blev tvungen att kliva åt sidan när ambulanspersonalen ville komma åt Gwen. Han vände sig mot Liam och blängde på honom. "Jag har lika stor rätt att vara här som du," påpekade Liam lugnt men bestämt. Niall öppnade munnen för att protestera men i samma ögonblick hörde han Gwens röst. Han stegade fram till sängen och satte sig ner på kanten. "Du kommer ihåg?" upprepade han med ett litet leende i mungipan. Han ville inte bli alltför exhalterad då hon inte berättat vad hon kom ihåg. Hade hon återfått alla minnen eller bara en del som skulle hjälpa henne - dem - på vägen?

--

Celia drog på munnen när Louis spred ut sig på soffan såsom han brukade. Han svarade inte på hennes fråga vilket bekräftade hennes misstankar om att någonting tyngde honom verkligen. Hon öppnade munnen för att ställa en till fråga, men han ursäktade sig för att svara på ett samtal. Konstigt nog gick han bort till köket - han hade aldrig gått till ett annat rum förut för att svara i mobilen. Hon fick en klump i halsen men gjorde sitt bästa i att ignorera den. Det var förhoppningsvis inget allvarligt.

Gwen tittade på Liam som hade en sårad blick. Hon bet sig i läppen men släppte aldrig hans blick. "Allt" mumlade hon tyst. Hon ville vara lycklig men det var så svårt att visa det när alla vari rummet. Speciellt Liam och Niall, det skulle bara bli bråk. "Jag kommer ihåg allt" sa hon snart där efter mer utförligt. Hon vände motvilligt blicken ifrån Liam till Niall igen. Han var glad, det visste hon, men var antagligen förvirrad. Hon visste också vilket samtal som väntade henne.

--

Han svarade i mobilen och det första han hörde var briannas röst. Vad ville hon denna gången? De hade varit vänner, sen fick de ihop det och sen dess har de tappat kontakten. "Vad vill du?" frågade han aningen besviket. Han ville inte prata med henne just då. Louis stelnade till av hennes svar, det var inte sant. Hon ljög. Han skakade lätt på huvudet och pratade med henne ganska länge innan de bestämde sig för att lägga på. Han gick chockat tillbaka till Celia och satt sig i soffan.

Långsamt växte ett stort och lite barnsligt leende fram på Niall's läppar. Han la armarna om henne och kramade hårt om henne, men kom snart på att han måste vara mer försiktig och släppte därför greppet om henne. "Allt?" upprepade han igen. Han ville fråga mer men Liam kom också fram till sängen. Han hade också hört vad Gwen sagt och kramade om henne. Niall harklade sig irriterat och gav Liam en lång blick, som stint stirrade tillbaka.
Harry ingrep hastigt i situationen. "Hur känner du dig? Vill du ha någonting att äta eller dricka?" Hans blick var fäst på Gwen men med armbågarna stötte han till Niall och Liam. De kunde väl bråka när ingen annan hörde eller såg på om det var nödvändigt.

--

Celia väntade otåligt på att Louis skulle komma tillbaka. Hans samtal dröjde onödigt länge enligt henne och han måste ha fått höra en riktigt oväntad nyhet med tanke på hans chockade min. "Vad är det?" undrade hon nyfiket och flyttade sig närmare honom. Hon sträckte sig efter hans hand och började leka med den - såsom hon alltid brukat göra. "Har det hänt något allvarligt?" fortsatte hon efter en liten stund utan att släppa honom med blicken.

Gwen tittade tacksamt på Harry och ignorerade både Niall och Liam. Var de verkligen tvugna att hålla på så varje gång de var i ett rum tillsammans. Vatten hade varit skönt att ha just då men skulle Harry gå skulle Niall och Liam börja hålla på igen. Istället skakade hon på huvudet. "Nej det är bra" sa hon med ett påklistrat leende. "Jag mår okej, lite trött bara" sa hon och skrattade svagt, det var inte konstigt med tanke på hur sent det faktiskt var.

--

Louis drog undan sin hand. Klarade inte riktigt av hennes närhet just då. Han suckade tyst och vände blicken mot Celia. "Jag måste gå, det har hänt en sak med en kompis" sa han. Han blev genast stolt över sitt svar för utan att behöva ljuga kunde han säga en bit av sanningen men inte hela. "Jag ringer dig" sa han innan han rusade ut från hennes lägenhet och in i sin bil.

"Du kan sova i mitt rum, om du vill," erbjöd sig Niall och Liam i mun på varandra. De blängde på varandra igen. Harry harklade sig för att rädda situationen än en gång.
"Du kan sova hos någon av de där dumsnutarna eller så kan du stanna i mitt rum. Jag vet inte vad de tagit åt er." Det sista var riktat till både Liam och Niall. Harry vände sig mot Gwen och sträckte ut sin hand mot henne: ifall hon behövde stöd. Han borde nog gå ner till restaurangen och köpa något till henne, näring måste hon få i sig efter incidenten.

--

Celia hann inte säga någonting innan Louis lämnat lägenheten. Tårarna brände bakom ögonlocken igen men denna gång försökte hon inte hindra dem från att rinna. Hon släpade sig fram till ytterdörren för att stänga den. Att hon inte förstått att det inte bara sådär skulle bli bra mellan dem. Han tyckte säkert att hon var alltför påträngande med sina frågor och all närhet och därför stuckit iväg. Det kändes dock som ett slag i magen - hon hade ju personligen tyckt att stämningen mellan dem varit rätt okej.

Gwen tittade på Liam och sedan Niall och blev genast väldigt tveksam. När Harrys andra räddning kom log hon lättat och nickade igen. "Jag sover gärna här inatt" sa hon tacksamt och tog tag i hans hand samtidigt som hon satt sig upp. Varför kunde de inte bara bete sig nu? Vara glad för hennes skull. "Kan vi inte prata imorgon? Jag är ganska trött" sa hon riktat mot Liam och Niall.

--

Louis satt i bilen ett bra tag innan han startade motorn och körde en runda innan han bestämde sig för att köra hem till Brianna. Väl där följde ett långt samtal, hur skulle de göra, vad skulle alla säga, givetvis kom Celia upp i samtalsämnet. Självklart skulle han finnas där för henne, oavsett vad. Det var bara jobbigt att det skulle komma just nu. Precis när han fått kontakt med Celia igen.
När de rundat av samtalet hyfsat satt han sig ner i hennes soffa och tog upp mobilen. //Förlåt att jag stack, kan jag komma imorgon?// messade han Celia.

Harry nickade vänligt mot Gwen. "Orkar du komma med ner till restaurangen så du får i dig lite mat, eller ska jag komma upp med någonting?" undrade han. Liam och Niall erbjöd sig båda att gå ner då båda ville hjälpa Gwen så mycket som möjligt. "Varför är du ens kvar här?" undrade Niall och korsade armarna över bröstkorgen. Snart var hans och Liam's diskussion igång igen. Harry skakade på huvudet. Han förstod ju inte vad som var på gång mellan dem. "Borde inte ni kocentrera er på Gwen istället för att bråka? Flickan har ju fått tillbaka sina minnen, vilket är jättebra!"

--

Efter att ha borstat tänderna, tvättat ansiktet och tagit på sig sin pyjamas kröp Celia ner under täcket. Hon slöt ögonen för att sova - kanske hon skulle vara på bättre humör när hon vaknade igen - men mobilen plingade till just då. Hon sträckte sig efter den och läste igenom meddelandet. Hennes första tanke var att ignorera messet men hon måste sluta med barnsligheterna och lita på Louis istället. //du behöver inte be om ursäkt, klart du måste vara med din vän. Kom över imorgon!// svarade hon. Vilket fint framsteg hon gjort!

Gwen nickade och drog sig upp. När hon var nära till att gå började Liam och Niall bråka enormt och hon knöt båda händerna. "På riktigt det räcker! Tror ni på riktigt att jag kommer välja någon av er när ni håller på som ni gör?! Jag orkar inte med er. Ska ni vara på det viset sjunker jag ner till er nivå. Jag tänker inte prata med någon av er för än ni är vänner och kan bete er igen" röt hon till och tog ett djupt andetag, tittade på Harry och gick ut från rummet. Detta var för mycket för henne. Hon orkade inte med deras ständiga bråk.

--

Louis hoppade till när Celias svar kom. Han log smått över att hon verkade ha tagit det så bra och la undan mobilen igen. Eftersom han var trött och inte riktigt orkade köra runt hela London för att komma hem igen bestämde han sig för att sova hos Brianna, det var inte direkt som att han aldrig gjort det innan. De båda bytte om och la sig i sängen, Louis så långt ifrån Brianna han bara kunde komma så att inget kunde misstolkas.

Niall stirrade häpet på Gwen och kom helt av sig. Han öppnade munnen för att säga något som skulle översläta bråket, men hon hade redan hunnit lämna rummet. "Grattis!" Harry skakade på huvudet och skyndade sig efter henne.
Niall vände sig mot Liam igen. "Se nu vad du ställde till med!" Liam protesterade argt - varför skulle det enbart vara hans fel? Bråket var snart igång igen.
Harry kunde höra killarnas röster trots att de kommit ner till aulan. "Bry dig inte om dem, Gwen. Det löser sig nog mellan dem," försäkrade han.

--

Följande morgon vaknade Celia av att mobilen ringde. Irriterat sträckte hon ut handen och kisade mot skärmen. Det var hennes mor, Edith.
"Hallå?" mumlade hon sömnigt fram och satte sig upp i sängen. Edith var en morgonpigg kvinna och verkade inte förstå att alla inte var lika klarvakna som hon klockan halv åtta på morgonen. Hon hade inget speciellt på hjärtat; utan ringde bara för att höra om Celia fått ordning på sin lägenhet redan och om hon var nervös inför sin första dag på det nya jobbet som redan var imorgon.