Youtubers i apokalypsen [Öppet rollspel]

Hannah

Ett till skrik.
"HALLÅ!" Skrek hon plötsligt utan att tänka sig för. någon måste vara vid liv, någon måste också leta efter levande. "ÄR DET NÅGON HÄR? DET ÄR LUGNT!" hennes röst var på det bästemda sättet hon brukade ha när dem filmade in. Men även rädd. Om det var någon död, då skulle nog även hon vara död. Hon vände sig till sin syster.
"var bered på att springa", sa hon bara och väntade in att någon skulle svara.

Felix

Han hörde först ett skrik. Sen kunde han nästan urskilja några ord, men bara nästan.
"HALLÅ!? ÄR DET NÅGON HÄR?" skrek han oroligt.
"OM NÅGON HÖR SÅ SVARA!"

Hannah

En killes röst. Hon var osäker men kunde urskilja lite.
"HALLÅ! DET ÄR JAG! HANNAH! MED HILLY! VEM ÄR DU!" skrek jag och började sakta gå framåt.

Meg

Hon skyndade sig från rummet. Vad hade hänt egentligen? Minnen sköljde över henne.
Skrik. Blod. Springande steg.
"Hallå!" Ropade Meg. Finns det fler människor som lever? Är någon skadad?
"Hallå!" Ropade hon igen och började springa. Det fanns ett stort rum som kvällen innan hade varit fullt av människor, fans, journalister. Men nu var det tomt och ödsligt.

Felix

Felix hörde någon prata med honom.
"DET ÄR FELIX! ÄR NI SKADADE?!" frågade han och började springa längs korridoren och försökte hitta varifrån rösten kom.

"VI ÄR OKEJ!" skrek Hilly och dem började nu gå snabbare.
"ÄR DU OKEJ?" frågade Hannah och hörde springade steg eka.

Går det att hoppa in nu?

Oj, missade det...

Clara

Efter lång tid av springande i korridorer, gråtande och snörvlande hörde Clara plötsligt ljud. Det var hasande steg från någon som verkade vara svårt sjuk. Hon vände sig snörvlande om i korridoren. Emot henne kom Johanna, hasande och blodig från topp till tå, med äckliga sår som såg ut att vara bitmärken.
Clara blev så glad. hon hade nog aldrig känt sig så lycklig.
"JOHANNA!!" skrek hon och kastade sig med armarna om Johanna. Hon brydde sig inte om att hennes vän var skadad, hon kramade ändå om henne, hårt. Men hennes vän kramade inte tillbaka.
"Johanna, vad är det?" Clara drog sig bort ett litet steg men upptäckte för sent vad som stod på tok. Johanna tog ett språng steg fram mot Clara och bet och slet i hennes kropp som en hund gör med sin leksak.
Clara skrek av smärta, men det fanns inget hon kunde göra. Det känndes som om kroppen skulle dras isär och ju mer Johanna ber henne destå värre blev smärtan. Clara visste att hon inte skulle bli en Zombie i alla fall för hennes vän höll på att dra isär henne. Johanna hade blivit en Zombie bortom all räddning och nu höll hon på att äta Clara.
"HJÄÄÄÄÄLP" skrek Clara förtvivlat i panik men ingen kom till hennes räddning, "HJÄÄÄÄLP"
Till slut förvandlades skrikandet till ett gurglande när Johanna bet henne i halsen. Clara hostade blod och försökte skrika men nu gick det inte längre. Om ingen kom nu snart var det ute med henne.
Johanna drog så hårt i hennes arm att Clara var säker på att minst ett ben var brutet. En dimma började lägga sig över Claras ögon och öron men hon tyckte sig ändå kunna höra steg.
Motte någon komma...