{HPPRS} Lumos & Taggsvansen02

Hazel ryckte till när hon kände en hand på hennes arm. Hon slog upp ögonen och såg att någon stod framför henne. Hon kände igen honom väl. "Max?" viskade hon. "Vad gör du här?" Hazel reste sig upp men kunde inte motså viljan att krama om honom hårt. Så det gjorde hon.

"Jag såg din patronus och följde efter. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag följde efter männen som bar dig för att hjälpa dig." jag känner hur jag rodnar när jag inser hur "Riddare i skinande rustning" det lät. Jag ställde mig upp och sträckte ut handen för att hjälpa Hazel upp.

Hazel rodnade svagt. Mörkret utanför hade tur nog skymt rummet, så det syntes inte. Hazel tog Max's hand och kramade om den. "Så hur ska vi ta oss ut?" Viskade hon och såg sig omkring. Fönstret i rummet skulle vara svårt att bända upp, och vad fanns det för andra utgångar?"

"Vi kan försöka ta oss ut där jag kom in, dörren är nog fortfarande olåst." Jag drog upp henne på fötter och ledde henne så tyst jag kunde till rummet jag kommit in genom.
"Där kom jag in." Sade jag och pekade på fönstret, sedan gick jag till hörnet där jag gömt mina kläder och tog fram dem.

Hazel nickade och drog hennes kappa tätare omkring sig. Det var kallt därnere. Hon gick fram till fönstret och lirkade sig igenom gallrena. Det var svårt, men efter en stund så var hon ute. Hazel huttrade till och väntade på att Max skulle ta sig ut han med.

Föst slängde jag ut kläderna och hoppade sedan upp själv. Jag var nästan igenom, bara höften kvar och jag verkade ha fastnat, då hörde jag dörren där inne öppnas och springande fotsteg. De stannar i dörröppningen och när jag kollar ner ser jag en man som jag inte sett förut.
"Va fan! Vad i helvete är det här!" Ropar han och börjar springa mot mig, då lossnar höften men han hinner ändå ta tag i min fot, han drar hårt men jag lyckas sparka honom i ansiktet och komma loss.
"UNGJÄVLARNA SMITER!" Vrålar han medans han springer upp för trapporna och varnar de andra. Jag tar tag i Hazels hand och börjar springa så fort jag kan med kläderna i famnen.

Hazel tog ett fast tag om Max's hand och sprang så fort hon kunde. Hjärtat satt i halsgropen, men det enda hon tänkte på var att komma därifrån. Hon sprang, och hon sprang. Hon hade ett mål, och det var att ta sig hem till Hogwarts igen.

Bakom oss hörde jag männen. Jag vågade inte kolla bakåt efter som att jag skulle tappa fart, så jag sprang. Efter ett tag sköt en röd blixt mellan träden. Hjärtat bankade hårdare och hårdare men då kom vi ut ur skogen. Då kunde jag se skolan igen, det var inte så långt kvar men det fanns inte häller skog kvar att skydda oss.

Hazel drog djupa andetag för att vinna tid över mjölksyran som kom krypandes. Hennes ben började vika sig under henne, men hon fortsatte att springa så fort hon kunde. "stupefy!" hörde hon någon skrika bakom dem. Hazel drog ner sig själv och Max lite och förbannelsen missade med några centimeter.

Jag visste inte hur mycket längre jag skulle kunna springa men jag visste att jag måste försöka. Jag kan inte ge upp och det kan jag inte låta Hazel göra häller, då kommer de ta oss och låsa in oss. Jag hör hur de knappar in nu men det r inte långt kvar och de kan ju inte jaga oss in i skolan. Eller?