PJ PRS [H@nna & Holytail]

"Vem är du?" frågade Zack bestört. Snubben som just hade kommit var hälften en gammal gubbe med brunt skägg, och hälften en... åsna?
"Jag är Keiron", sa man, hästsaken med ett leende. "Jag är, tillsammans med Dionysos, ledare över Halvblodslägret."
"Du är... en åsna."
Keiron såg bestört på honom, med en arg blick i ögonen.
"Jag är en kentaur, om jag får be!" sa han med irriterad röst. "Varför tar alla mig för en åsna? Jag är hälften häst för gudarnas skull! Säg mig unge herr..."
"Zack" sa Zack snabbt.
"Zack" upprepade Keiron. "Säg mig Zack, ser jag ut som en åsna?"
"Tja..." började Zack men såg sedan kentaurens blick och tillade snabbt. "Absolut inte menar jag!"
"Då så!" log Keiron. "Som sagt, välkomna till Halvblodslägret!"

Chelsea drog sig bakåt. Försökte gömma sig bakom sin bror. Men halvhäst saken som verkade heta Keiron frågade vänligt:
"Vad heter du då?"
Chelsea tittade fram.
"Chelsea.... Chelsea Storm" Sa hon.
Keiron log. "Så ni är syskon?"
"Ehm.. Jo... Det är vi" sa Chelsea.
"Halvsyskon!" flikade Zack in. "Vi har olika pappor."
Keirons leende blev ett förvånat uttryck.
"Är eran mamma en gud?" Frågade han häpet;
"Afrodite kanske?"
Chelsea skakade på huvudet.
"Nej hon är en helt vanlig mamma..."
"Du store Zeus... Då måste era pappor vara gudar...... märkligt.... mycket märkligt....."

Vad är märkligt?" Frågade Zack. "Det märkliga är väl inte att vi har olika pappor, utan att båda har valt att helt ignorera oss!"
"Tyvärr så är det rätt vanligt bland gudarna att ignorera sina barn." Sa Keiron med ett sorgset leende. "Det är bara det att det är väldigt ovanligt att två gudar fattar tycke för samma kvinna. Ska jag vara ärlig så tror jag aldrig att det har hänt förut."
"Då ska vi känna oss speciella då. Jippi!" Sa Zack ironiskt.

"Men vad händer då då? Hur vet man att man är ett halvblod om ens förälder inte erkänt en?" Frågade Chelsea och la armarna i kors.
"Och hur ska man bo?"

Zack var glad över att hans lillasyster ställt frågorna, för han undrade över samma saker, men han ville inte verka dum.
"Jag tror du märker det. Ni skulle till exempel inte blivit anfallna idag om ni inte varit halvblod."
Zack tänkte just fråga hur han kunde veta att de blivit attackerade, men bestämde sig sedan för att bara acceptera att Keiron var en allsmäktig, allvetande halvåsna.
"Såå, våra pappor var gudar?" Frågade Zack. "Vilka? Hoppas dom var riktigt coola och allsmäktiga!"

"Hm........" Chelsea ville också veta det.
"Jag........ jag vet inte riktigt än..... Dom måste erkänna er först.." Keiron log sorgset.
"Men ibland kan det vara så att dom inte blir erkända alls..."
Chelsea blev bestört.
"v..va? Är det sant? Men gud vad hemskt!"
"Ja det är det" Erkände Keiron.
"Men kom nu! Så ska jag visa er runt! Och sen är det middag!"

Zack visste inte riktigt vad han kunde tro. Vadå vissa blir aldrig erkända? Gudarna måste vara väldigt puckade om dom inte erkänner sina barn! Om Zack hade haft en sån underbar son som han själv så hade han gjort vad som helst för att berätta för alla att det där faktiskt var HANS son! Men nehe. Han hade tydligen en allsmäktig pappa uppe i Olympen som bara IGNORERADE honom! Han kände sig tom inombords.

"Åååh vad är det här?" Frågade Chelsea glatt när dom kom till 12 stugor som stod i en halvcirkel.
Keiron log.
"Här sover alla!" Sa han vänligt.
"Eeeeeh..... Hur delar man upp alla då?" Frågade Chelsea.
"Jo det beror på vilket barn du hör till! Om det är tillexempel Athena så är du i stuga 6. Eller Ares stuga 5"
Chelsea nickade.

Zack såg sig omkring och undrade vilken stuga som kunde vara hans. Det var en stuga som var helt i guld, den kunde vara rätt awesome att bo i, eller den stuga som hade gräsmark. Eller... Förresten inte.
Hela lägret var helt fantastiskt. Han kunde inte bärga sig innan han fick börja prova allt. Alltså, en lavaklättervägg? Helt klart bättre än skolans gympasal!
"Var ska vi bo då?" Frågade Zack och såg sig omkring.
Keiron skrattade och pekade mot en stuga lite längre bort.
"Tills ni blir erkända så får ni bo där, i Hermes stuga."

Chelsea såg ner på den 11 stugan som Keiron pekade mot.
Det var en fin stuga. Men nåt sa henne att hon inte skulle höra hemma där.
"Okej... Vad kul!" Sa Chelsea för att hålla humöret uppe.